Det var julen 2007 och jag bodde i Argentina. På den tiden var jag tillsammans med Miguel, min dåvarande colombianske pojkvän.
Mina föräldrar och min lillebror hade kommit för att hälsa på. Samtidigt kom ett gäng vänner till Miguel från Colombia. Vi åkte allihopa - jag, min familj, Miguel och hans vänner - för att fira jul i Pinamar på kusten. Några av Miguels kompisar hade en vän som redan bodde i Argentina, Oscar. Han följde också med på resan.
Jag gillade honom, tyckte att han var trevlig, men jag var kär i Miguel och tänkte inte på andra alls. Mina föräldrar tyckte bäst om Oscar av alla i hela gänget.
I januari 2008 flyttade jag till Colombia för att börja min masterutbildning, i april träffade Miguel en annan där i Argentina och det tog slut mellan oss. I december, ett år efter Pinamar, berättade en gemensam vän att Oscar skulle flytta tillbaka till Colombia igen.
Tills dess hade han bara varit en av de där vännerna man har på Facebook, de där man någon gång lärt känna men sedan inte pratat med igen. Jag bestämde mig för att återuppta kontakten.
Den 29 januari 2009 gick vi på bio och sedan tog vi en, två, tre öl på ett ställe i närheten.
Resten är historia.
Enda bilden jag har på oss båda från Pinamar |
Haha! (svär)föräldrarna är kloka... :-)
SvaraRaderaExakt, föräldrarna vet bäst liksom :) Härlig historia, det är som att livet liksom gör så att det blir så bra det bara kan till slut!
SvaraRaderaMamma och pappa vet alltid bäst!
SvaraRadera