Till exempel sånt här

Det här med att tänka mer på att flytta till Sverige efter vi fått barn... Å ena sidan handlar det om att vilja ge Gael den barndom jag hade, med sommarstuga, upptäcktsfärder på öar, bärplock i skogen, allt det där. Å andra sidan har det såklart att göra med hur otroligt mycket lättare det är att ha barn i Sverige. Det är ett land som är uppbyggt för att underlätta för barnfamiljer. Inte bara rent ekonomiskt, även om jag såklart kan drömma om barnbidrag, subventionerad barnomsorg och betalt VAB. Men också det rent praktiska.

Häromdagen var Lebys sjuk och kunde inte komma och ta hand om Gael. Oscars föräldrar, som ställer upp jättemycket för oss, kunde inte heller, för Oscars mamma behövde fixa något ganska akut med pensionen och i det här ärkebyråkratiska landet betyder det en hel dags flängande runt hela stan och köa på olika myndigheter och jaga stämplar och skriva på papper och lämna in brev och så vidare.

Så vi blev strandsatta, Oscar och jag. Eftersom jag i teorin får jobba hemifrån och Oscar inte kan det, så stannade jag hemma med Gael. Oscar åkte så tidigt han kunde till kontoret för att kunna komma hem tidigt på eftermiddagen. Såklart fick jag knappt ett enda jobbmejl ens skrivet förrän Oscar kom hem. Det är omöjligt att jobba med en sjumånadersbebis hemma. Inte heller fick jag något annat gjort hemma, stöket hopade sig och jag förstår inte för mitt liv hur Gaels barnvakter gör för att lämna över en presentabel lägenhet till oss varje dag.

Vid såna här tillfällen, då kan det hända att jag tänker, eventuellt kryddat med lite svordomar, att om vi bodde i Sverige skulle det här inte behöva vara något problem, för vi skulle fortfarande vara föräldralediga, ända tills Gael började på dagis och då skulle vi inte vara beroende av barnvakt varje dag. Det skulle vara så mycket enklare då.