Mirijam undrar: Jag träffar ju mina föräldrar/bröder i snitt en gång om året och det är ju sjukt tradigt, men om jag ska kunna åka någon annanstans än hemhem när jag är ledig så finns det helt enkelt inte tid. Nu är det ju lite skillnad på Sverige-Colombia och Skåne-Ångermanland, men vad gör du för att dämpa saknaden efter din familj när den slår till (när saknaden slår till alltså, inte familjen)?
Åh, det där är jättesvårt. Det går i vågor, jag längtar extra mycket när det börjar närma sig att vi ska ses, eller när det händer något speciellt som jag missar – någons födelsedag, student, bröllop, begravning eller liknande. Då känns det extra mycket att jag sitter här på andra sidan jorden och inte är där.
Men alltså Skype. Det är ett av mitt livs stora kärlekar.
Kristine undrar: Hur har det gått att hålla kontakt med vänner i Sverige efter så lång tid utomlands?
Nästa jättesvåra grej. Även om vi inte ibland hörs så ofta som jag skulle önska, så känns det ändå som att vännerna finns kvar, de nära vännerna i alla fall. Här är facebook en livräddare för att hålla sig någorlunda uppdaterad på vad som händer i folks liv. Och den här bloggen, för att uppdatera dem.
När vi ses känns det "som vanligt", som att jag inte bott de senaste massor av åren på andra sidan av jorden. Men samtidigt så har ju jag ett slags foto i huvudet av hur saker och ting var när jag åkte. Jag vet ju såklart att tiden går och saker händer och förändras, men även om jag håller mig uppdaterad så var jag ju inte där i processen. Tiden går och saker händer och förändras utan mig. Och det suger ibland.
Jamen verkligen, skype! Världens bästa grej. Det och de andra tjänsterna (facetime, rebtel etc) gör ju verkligen hela grejen med att bo utomlands så mycket mindre dramatisk, inte minst nu när man har barn. Jag tänker ganska mycket på hur det måste varit för min farmor och farfar som flyttade med sina barn till Brasilien på femtiotalet. De ringde hem en gång om året, vid jul. Och det var krångligt och superdyrt.
SvaraRaderaJa, herregud. Tänk när det var fysiska brev som gällde, som tog månader att komma fram. Och ett samtal om året. Det är ju en barnlek nuförtiden om man jämför med då.
RaderaJa, Skype är fantastiskt! När Niklas är borta pratar Elly och jag med honom på Skype nästan varje dag och det har vi gjort så länge Elly har funnits, det känns oerhört värdefullt att vi kan hålla kontakten så.
SvaraRaderaJa, det förstår jag! Jätteviktigt både för Elly och Niklas. Och dig, såklart.
RaderaJag pratade med en morfar som hade sitt barnbarn, 3 år, i USA. Han hade till och med barnvaktat per Skype medan mamman behövde fixa med några saker. Ja, mamman var förstås kvar hemma, men morfarn och barnbarnet skötte sig helt själva i en hel timme. Inger och Rolf, där har ni nåt att se fram emot även om jag förstår att IRL-varianten är att fördra.
SvaraRaderaÅh, perfekt!
RaderaKlart att det suger ibland att vara långt borta från folk man gillar, men samtidigt är det som du säger: de riktiga och nära vännerna känns det exakt samma med även om det gått ett år eller två sedan man sågs sist. Internet är ju helt fantastiskt här, tänk vad isolerad kontakten hade blivit annars. Om det var begränsad till snigelpost (charmigt men rätt ineffektivt, tänker jag) och dyra telefonsamtal..
SvaraRaderaNej heja skype och facebook för hela keep up-effekten!
Åh vad jag känner igen det där... Skype, facebook, viber och whatsapp funkar ju rätt bra, men det är inte alls samma sak som att vara där. men det är ju ett val man gör när man flyttar utomlands.
SvaraRaderaJa, precis. När jag får mycket hemlängtan brukar jag tänka på det, att det faktiskt är mitt eget val. Och att jag haft och har ett val, tänk alla dem som tvingats fly, och aldrig fått välja.
Raderahåller med om att skype är guds gåva till utlandssvensken (ska kolla upp de andra intressanta alternativen som nämns här i tråden också). fast hämta ut de där fysiska poste restante-breven och paketen på något avsides postkontor var verkligen inte fel, vilken känsla! #visomboddeicentralamerikapå80-talet
SvaraRaderaJa, det kan jag verkligen tänka sig! Det blir ju inte riktigt samma sak när det plingar till om ett nytt mejl i iPhonen...
Radera*utlandssvenskan, såklart!! :)
SvaraRadera