Sju månader

Hej Gael,

Nu är det närmare till din ettårsdag än dagen du föddes. Hur kan tiden gå så fort?

Du är den gladaste och lugnaste lilla bebisen som finns. Du skiner upp varje gång jag och din pappa kommer hem, och ibland ger du mig blöta pussar genom att trycka din vidöppna mun mot min kind och dregla ner den.

Du har lärt dig sitta, men du tycker att det är jättetråkigt, och så fort du lutar över åt något håll gör du inget som helst försök att hålla balansen eller ta emot dig. Istället lägger du dig snabbt till rätta på mage så fort du har vält. Jag tror att det är för att du gillar att förflytta dig, och då är det ju inget roligt alls att bara sitta på rumpan utan att ta sig någonstans. När du ligger ner, däremot, far du omkring som ett jehu. Så fort man vänder ryggen till minsta lilla stund har du plötsligt rullat iväg till andra sidan rummet.

Det är nog därför du kämpar dig blå med att försöka lära dig att krypa också. Än har du inte riktigt kommit på hur man gör, men det känns som att det kan hända vilken stund som helst. Du trycker ned ansiktet i marken och så spjärnar du upp med benen så att du står som ett upp-och-nervänt V, och emellanåt ålar du dig fram på militärvis med hjälp av underarmarna och armbågarna.

Förutom att förflytta dig hör det till dina favoritsysselsättningar att banka med och på saker. Helst med sådana som låter mycket, som din träskallra, och helst på underlag som bidrar till lite extra oväsen, som golvet (inte mattan) eller brickan till din matstol. Annat som gör ljud är också skojigt, till exempel prassliga plastpåsar eller papper, helst färgglada sådana.

Du har fått en jättefin xylofon i trä i present, men än så länge får du inte använda den på eget bevåg, för du stoppar allt som kommer i din väg i munnen, inklusive xylofonens långa pinnar som man spelar med. Istället har du börjat älska ett plastigt åbäke till leksakspiano som du fått i present av en annan vän. Det är grällt i alla regnbågens färger och spelar en massa olika melodier och rytmer och har lampor som blinkar och du ligger bankar för glatta livet på det. Vi hoppas att du ska kunna använda din mycket finare (och mindre skandalösa) träxylofon snart.

Minns du förra månaden? Min konstruktiva kritik? Det gick ju himla bra, du började ju faktiskt sova hela natten. Bara sådär. Helt plötsligt somnade du som vanligt runt halv åtta på kvällen och vaknade inte förrän fem på morgonen. Det var helt magiskt. Det höll i en vecka. Sen gick jag och din pappa ut och festade en natt och du vaknade och vi var inte där och sen dess har du vaknat en eller två gånger varje natt igen. Vi kommer inte att lämna dig i sticket, okej? Även om vi inte är där just i det ögonblicket så är du i mycket goda händer, och vi kommer alltid att komma tillbaka. Så du kan sova lugnt. Hela natten. Då säger vi så.