söndag 9 oktober 2011

Tiden

Igårkväll var vi på fest hemma hos Theresia och Abdallah. De är två av de trevligaste människorna vi känner här, och ändå ses vi alldeles för sällan.

Det blir ju så, vardagen kommer emellan och tiden liksom bara går.

Och så helt plötsligt igår var det avskedsfest för Abdallah. Han har varit här i två år och åker hem till Egypten. Theresia stannar ett år till.

Två år har de redan hunnit vara här, och hur ofta har vi setts? Alldeles för sällan.

Bekantskapskretsen här består till största delen av colombianer, men en del svenskar (och en egyptier) som bor här mer eller mindre permanent finns också på listan, och det är just med dem som tiden som springer iväg blir allra mest påtaglig. För helt plötsligt har de varit här i flera år och det är dags att åka vidare. Och man undrar varför man inte setts oftare.

När man själv är turist, eller tillfällig, passar man på mycket mer, för tiden är begränsad, men när tiden blir längre sugs man in i vardagslunken och liksom missar hur dagarna rusar förbi.

Hade det varit nyår strax hade det kanske varit passande att ha som nyårslöfte att passa på oftare och ta vara på tiden.

I den andan kanske jag ska börja med att gå på Bogotás Museo Nacional, nationalmuseet, som vi bott nästan granne med i över två år utan att besökt en endaste gång. Det kommer alltid vardagsliv emellan.

6 kommentarer:

  1. Eller hur?! Efter 5 år hade jag fortfarande inte varit på Montserrate. Det är ju lite samma sak som i Sverige i och för sig. Man gör inga turistgrejer där man bor... och träffar för lite folk. Vänder man på det kan det ju i och för sig bli tvärtom - "bor man" så har man tid att "följa" sina vänner - även om det inte blir så ofta... Jag taggade dig förresten i senaste inlägget. Hoppas ok. kramar!

    SvaraRadera
  2. Tiden går så sjukt fort! Galet. Jag tycker att det var nyss jag var i Buenos Aires och träffade dig typ :)

    Dax att gå på det där museumet, ja..

    SvaraRadera
  3. Ja sådär är det ju med så himla mycket saker. Men man får förlåta sig själv för man orkar ju helt enkelt inte träffa folk och göra saker varenda dag efter jobbet, även om det är roligt när det väl blir av. Men om man tänker på det och aktivt planerar in saker, då ser man i alla fall till att något av det blir av.

    SvaraRadera
  4. (Jag bor granne med världskulturmuseet, har varit där en gång typ).

    SvaraRadera
  5. Julia: Jo, du har nog precis rätt i det du säger. Och klart du får länka, hur mycket du vill!

    Duktiga Tjejen: Eller hur! Och det var redan fyra år sen!

    Johanna: Sant. När/om vi flyttar till Gbg får vi anlita dig som guide i staden, då kan du få gå på Världskulturmuseet igen, och alla andra sevärdheter som man aldrig tar sig till som bofast!

    SvaraRadera
  6. ja, tiden går så fort, ibland känner jag mig stressad eftersom jag kan inte göra allt som jag vill :(
    och ja, jag brukar bli reseledare om någon kom och hälsa på oss, annars jag känner inte heller.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.