tisdag 23 augusti 2011

Situationer då den colombianska kulturen gör mig galen

Saralingon har önskat rubriken

Det som kanske gör mig allra mest vansinnig och frustrerad i vardagen, kanske för att det är mer påtagligt och konkret än sociala orättvisor och sexism, är byråkratin. Den otroligt ineffektiva, ständigt närvarande och själsdödande byråkratin.

Mottona för den colombianska (eller för den delen latinamerikanska, för det är inte bättre på något annat håll på den här kontinenten) byråkratiapparaten verkar vara "är något för enkelt - gör det krångligare!", "det går aldrig att ha för många stämplar" och "samkörning av registeruppgifter mellan myndigheter är en dödssynd".

Den senaste veckan har jag fått ge mig i kast med byråkratin igen. Först ut var säkerhetspolisen. Eftersom jag har uppehållstillstånd och inte medborgarskap är jag skyldig att meddela säkerhetspolisen varje förändring i mitt liv - om jag byter jobb, flyttar, osv. Jag var därför där för att tala om för dem att jag gift mig.

Det var inte en så krånglig grej egentligen, men jag kan bli tokig på att det inte finns någon som helst samordning mellan myndigheter. En förändring av civilstånd kan man tycka borde finnas hon någon slags central folkbokföring som alla myndigheter borde ha tillgång till. Men nej, våra äktenskapspapper finns arkiverade på notariekontor 37 i Bogotá och följdaktligen måste jag ägna en hel morgon på arbetstid åt att ta mig tvärs över stan, stå i kö, och personligen lämna in kopior på alla papper så att säkerhetspolisen kan skriva i sina register att jag numera är gift.

Nästa i raden av byråkratiska förehavanden den här veckan är projekt ta examen från universitetet och här dyker ett annat byråkratiskt motto upp: "ge aldrig tydlig och tillräcklig information". Efter många om och men har jag äntligen lyckats få listan på alla papper som jag ska lämna in. Bland annat behövs då ett intyg på paz y salvo (ungefär skuldfri) från biblioteket. Det är allt som står på den punkten. Då kan man ju lätt tro att det är ett intyg på att man inte har några innestående skulder på försenade böcker på universitetsbiblioteket. Men nej. Ett antal telefonsamtal och mejl senare visade det sig att det är ett intyg från bibliotekets arkiv på att man lämnat in sin uppsats till dem. Uppsatsen måste brännas på en CD och skivan måste inlämnas tillsammans med ett intyg från ens uppsatshandledare. Man kan ju tycka att de kunde ha upplyst om det på den där listan.

9 kommentarer:

  1. Jag blir trött bara jag läser... Och SÅ påmind om Puerto Rico. Vet inte hur många timmar jag köade för något so görs på ett klick på nätet i Sverige en enda gång...

    SvaraRadera
  2. Ojoj, att det kan bli en sådan karusell av någonting så litet...! Men vi ju i alla fall någonting att läsa, så något gott kom det ju ändå ur det, om vi ska vara positiva - och det ska vi väl!:)

    SvaraRadera
  3. Det är verkligen helt otroligt. Lovar att inte mer gnälla över den svenska byråkratin, den är lite smidigare än den colombianska trots allt.

    SvaraRadera
  4. Oj, jag som trodde att Sverige var ett byråkratiskt land... Förresten så handlar mitt senaste inlägg lite om Colombia, inte så vanligt på min sida... ;)

    SvaraRadera
  5. Hej jag heter Joanna är är 23 år.
    När jag var 14 år fick jag diagnosen Aspergers syndrom och nu bloggar jag öppet hjärtat om mitt liv med diagnosen och allt vad det innebär för att folk ska få mer förståelse och insikt för hur det är att leva med ett dolt funktionshinder.
    Så besök gärna min blogg:)
    kram

    SvaraRadera
  6. Känner igen mig, både ifrån Kina men även här i USA. Det är så jäkla krongligt hela tiden! Jag älskar Sveriges E-legitimation som gör att man kan göra nästan allt ifrån datorn. Längtar tills usa kommer göra något liknande.... like never.

    SvaraRadera
  7. Duktiga Tjejen: Precis. Och när man måste leva i det är det inte ett dugg pittoreskt eller charmigt längre.

    Saralingon: Jag gillar att du lyckas se positivt på det i alla fall!

    Johanna: Nej, Sverige är ett effektivitetens drömland, faktiskt.

    Freedomtravel: Jag förstår inte alls var den uppfattningen kommer ifrån, fast jag har hört det påstås massor av gånger. Sverige måste vara den minst byråkratiska platsen på jorden.
    Nu ska jag in och läsa om Colombia!

    Joanna: Okej.

    Linnéa: Jag längtar också! Känns eventuellt som att det inte kommer att hända under min livstid dock...

    SvaraRadera
  8. Herreminje vad jobbiga de ska vara... Tyvärr var det nästan lika krångligt när jag bodde i england, fattar inte hur man kan komplicera saker nåt så fruktansvärt.

    SvaraRadera
  9. Om det kan trösta dig lite så är det PRECIS likadant i Italien..som man skulle kunna tro med sin centrala plats mitt i Europa (med all dess EU samarbete o dyl) kanske kunde vara lite mer organiserade, men icke.. Samma strul här som det verkar vara hos er där..

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.