Så det kan gå

Igår kom ett mejl med en förfrågan. Ville jag möjligen göra en peer review* av en artikel innan publicering i den akademiska tidsskriften International Law. Revista Colombiana de Derecho Internacional. Ja, tack vare mina kunskaper i genus- och HBT-frågor vore det en ära att få ta del av mina synpunkter.

Det fick mig att tänka på hur himla konstigt det är, det här med hur livet blir. Inte dåligt, på något sätt, men konstigt.

Hade någon frågat mig för några år sedan så hade jag nog aldrig gissat på att jag skulle jobba med forskning. Att jag skulle hamna i den akademiska världen. Att jag skulle bli en person som colombianska akademiska tidsskrifter ber om utvärderingar från.

Jag tänker fortfarande att när jag blir stor vill jag jobba med genus- och sexualupplysningsworkshops för ungdomar. På RFSU eller Profamilia eller så.

Det här med att jag råkade bli genusforskare, det är liksom bara ett och annat bananskal som jag råkade halka på under vägen.

Ett väldigt bra bananskal, visserligen. Men när jag blir stor, då är det ungdomarna som gäller. Tills dess är det rätt spännande att få vara en akademisk referensperson.


* En slags utvärdering av experter som görs av forskningsartiklar innan de publiceras i akademiska tidsskrifter.