När man slitit en hel helg med uppsats och blivit klar med söndagens deadline redan på eftermiddagen (trots ett missöde som gjorde att jag på lördagkvällen när jag trodde att jag snart var klar för dagen råkade radera hela eftermiddagens jobb och fick ägna ytterligare några timmar åt att skriva om allt igen (ja, jag ville skjuta mig själv då)), så får man belöna sig själv.
Det görs bäst i dessa tider genom semmelbak och besök av Joanna + bebis + present i form av Marabou Schweizernöt king size.
Semlorna blev mycket goda om jag får säga det själv, trots att det var första gången i mitt liv jag gjorde mandelmassa på egen hand. För andra som vill ge sig in på det projektet rekommenderar jag dock att kanske finhacka mandlarna innan man försöker ge sig i kast med dem med en svensk stavmixer som går på halvfart på den colombianska 110 volts-elen.
Anledningen till att de ser lite ledsna ut är att vispgrädde inte är ett fenomen som existerar i Colombia. Vill man ha vispad grädde får man köpa den i artificiell form på sprejburk, alternativt försöka hitta den tjockaste grädden som finns i butiken. Försöker man vispa blir den bara lös och vattnig. Här lyckades jag som ni ser inte hitta den tjockaste grädden.
Tur att de blev goda ändå.
Mmmmmm semla!
SvaraRaderaDen ser ju jättegod ut! Jag blir rikrigt sugen, men vi ska fira annat imorgon :-)
SvaraRaderaKram mamma
Sofie: Precis så god var den!
SvaraRaderaMamma: Jag vet! För 36:e gången om jag inte är ute och cyklar.
Inger, jag anar att det är på sin plats att gratulera dig och Rolf på bröllopsdagen :-) Grattis och kram!
SvaraRaderaAnnika, jag tycker att du ser ut att ha bakat jättegoda semlor. Du kanske få skaffa dig en liten mandelkvarn.
Åsa, tack för gratulationen. Vi har firat ikväll på lokal!
SvaraRadera