onsdag 2 februari 2011

Codensa och jag: Inte så mycket till kärlekshistoria

Det företag jag hatar i särklass mest* i Colombia är Codensa, elbolaget. För att generalisera hej vilt skulle jag vilja påstå att de är helt efterblivna hela bunten, alla som jobbar där.

Codensas och min historia ser ut ungefär såhär:

I juli 2009 flyttade Oscar och jag in i lägenheten. Huset var helt nybyggt och allt var inte färdigt ännu. Till exempel sattes elmätarna in i augusti. När vi fått meddelande om att elmätare installerats ringde jag till Codensa för att fråga om räkningen. Den skulle dröja 3-4 månader, sa de, för så lång tid tar det att skapa ett nytt användarkonto.

December gick, och det blev 2010 och januari. Fortfarande hade vi inte fått någon elräkning. El hade vi, däremot. Jag ringde till Codensa igen och påpekade detta. Det skulle de kolla upp, men först måste de veta numret på elmätaren.

Så jag frågade husadministrationen var elmätarna satt, och de visade mig. Det är en stor vägg, full med elmätare. Ovanför varje mätare sitter en liten skylt med lägenhetsnumret dit just den mätaren hör. Under vårt lägenhetsnummer fanns ingenting. Vi hade ingen elmätare, men el i alla fall. Alldeles gratis.

Om det inte varit för att jag tänkt att de förr eller senare skulle komma på det och då skicka en jätteräkning för all el vi konsumerat i en massa månader hade jag hållit tyst och njutit av gratis el.

Men nu ringde jag igen till Codensa och upplyste dem om det faktum att vi fick gratis el varje månad och inte hade någon mätare. Helt omöjligt, enligt Codensas personal. Vi måste ha en elmätare, den måste sitta någonstans. Att den inte fanns vägrade de att tro på. Nej, de skulle skicka någon för att "kontrollera var elmätaren sitter". Okej.

Det gick några månader, fortfarande igen elmätare, fortfarande ingen räkning, fortfarande gratis el, och jag ringde till Codensa flera gånger. De blev lika förvånade varje gång, men skulle varje gång skicka någon att leta igen elmätaren som inte fanns.

Jag hade tänkt låta det hela bero, jag hade faktiskt gjort vad jag kunnat, och fortsätta njuta av gratis el, om det inte vore för att advokaterna på mitt jobb sa att jag borde ha det hela skriftligt, så att jag har ett bevis på att jag faktiskt påtalat det hela för Codensa. Så någon gång i maj 2010 gick jag dit med ett brev. Eller, två. Ett till dem och en kopia till mig som de får stämpla på att de mottagit brevet.

Då vaknade de helt plötsligt och några dagar senare dök en person upp för att installera en elmätare. Nu skulle vi snart få en elräkning, och på den första räkningen skulle vi dessutom få betala elkonsumtionen för fem månader tillbaka i tiden, baserat på genomsnittskonsumtionen den här första månaden.

Det blev juni och första elräkningen kom. Noll pesos. Dubbelt upp. Det vill säga två identiska räkningar med enda skillnaden att användarkontonumren var olika. Jag ringde till Codensa, och oj då, det var bara ena nollpesos-räkningen som skulle betalas. Den andra hade ingen elmätare kopplad till sig och det kontot skulle de genast ta bort.

Nästa månad, två räkningar igen, den här gången med en summa att betala. Och samma visa, borttagandet av det andra kontot var "under process". Nästa månad skulle vi bara få en räkning.

Jo, tjena.

Först i september kom en extrapost på räkningen, "recuperación de energía". En massa pengar. Jag gissade att det var de där fem månaderna som de äntligen kommit ihåg att ta betalt för, men för säkerhets skull gick jag till Codensa för att visa räkningen och fråga. Men nej, vad det kunde betyda var omöjligt att veta. Det var jag tvungen att fråga på ett annat Codensa-kontor som hade ansvar för just det. Som naturligtvis låg på andra sidan stan. "Kan det inte vara de där fem månaderna?" undrade jag och förklarade hur det hela låg till. Nej, det kunde det omöjligt vara, tyckte hon jag pratade med. Jag var tvungen att åka till det andra kontoret för att fråga. Och nej, det gick inte att ringa, för det här var konfidentiellt så jag var tvungen att infinna mig personligen för att få svar. En halv arbetsdag och en förmögenhet i taxipengar senare fick jag veta: Det var de fem månadernas konsumtion som de tog betalt för.

Tack för den.

Varje månad får vi dubbla räkningar, och nu är de inte längre identiska utan har två olika summor. Varje månad ringer jag / går till Codensas kontor och tycker att det börjar vara dags att de tar bort den där andra räkningen. Varje månad får jag veta att det är "under process" och att nästa månad kommer den att vara borttagen. Det är alltid bara någon liten, liten detalj som fattas.

Det skulle inte göra så mycket att få dubbla räkningar om det inte vore för att den där andra räkningen, den som visar på konsumtion fast den inte är kopplad till någon mätare, varannan månad har en stämpel på sig där det står "obetald skuld, betala senast den XXX, annars skickas den till kronofogden". Jag slipper ju helst hamna i skuldregistret i Colombia för en räkning som inte finns. Och varannan månad, när jag gått och påpekat det om igen för Codensa, får jag en räkning där skulden justerats och jag har pengar till godo. Så då kan de ju inte avsluta kontot eftersom då skulle jag ju förlora de tjugo kronorna eller vad det nu handlar om. Som jag aldrig betalat. Som bara finns där till godo eftersom de är totalt inkapabla att räkna rätt.

Igår kom det förbi en Codensaperson och skulle stänga av elen hos oss. För att vi inte betalat räkningen. Det vill säga räkningen som går till elmätaren som inte finns, som tar betalt för el vi inte konsumerat, som Codensa själva säger att vi inte ska betala, eftersom kontot är "under process" att avslutas.

Jag blir tokig. Det var tur att Oscar ringde den här gången, för själv kände jag mig i Señora Patricia-tillstånd:


(Ja, det är en alldeles riktig inspelning. Orkar ni inte lyssna på hela kan ni spola fram till 06.45, det är då hon börjar gå riktigt bananas)

Vi får se vad som händer nästa månad, för jag tvivlar på att historien är slut ännu. Spännande fortsättning följer, alltså.


*Undantaget såklart gruv- och oljeföretag som fördriver ursprungsbefolkning, multinationella bananföretag som betalar paramilitärer för att hålla fackföreningarna i schack, osv. Men det säger ju sig självt.

13 kommentarer:

  1. Det där låter verkligen helt fruktansvärt. Jag hade varit så sjukt förbannad! Hoppas det löser sig till slut, människor som är sådär inkompetenta är verkligen det mest irriterande som finns. Jag har noll tålamod med sådant.

    SvaraRadera
  2. Ja, alltså jag blir snart galen. På riktigt. De är nu uppe i sju månader för att avsluta ett konto som inte finns...

    SvaraRadera
  3. Men de är ju helt efterblivna, det måste vara så. Jag tänker att det kanske eventuellt ingår i introduktionen när man börjar på en sådan arbetsplats. De raderar hälften av alla hjärnceller el. dyl. Något måste det vara.

    SvaraRadera
  4. Och vi som tycker att det kan vara svårt att tyda elräkningen men det är en baggis jämnfört med det här.

    SvaraRadera
  5. Herregud! Vet inte om man ska skratta eller gråta till stackars Patricias klagosång. Men jösses vad jag kan känna igen mig i hennes frustration/desperation.

    ¡Mucha suerte!

    SvaraRadera
  6. Ja du. Jag vet att det låter dumt, men i nåt skede av Patricias monolog fick jag nästan gråten i halsen helt enkelt av den orsaken att jag så himla väl kan förstå hennes desperation. Lever man sådär dag efter dag, månad efter månad så kan man inte hållas helt frisk. Jag är själv redan halvvägs till sinnessjukdom tror jag.

    Förövrigt älskar jag att du uttrycker ditt hat för detta fenomen! När jag beklagar mig om dylika problem så tycker alla jag ska "acceptera och omfamna kulturskillnaderna" eller "ta det med humor".

    Gud vad jag längtar hem till Norden ibland...

    SvaraRadera
  7. Anna: Ja. På ricko.

    Pappa: Ni har ingenting att komma med, säger jag er bara!

    Anonym: Tack! Det kan behövas.

    Matilda: Ja, alltså det känns inte helt osannolikt att ens förväntade livslängd förkortas litegrann varje gång man måste försöka få något vettigt svar/agerande från ett företag/en myndighet i de här trakterna.

    Och sure, vissa grejer kan liksom vara lite charmigt kaotiska, men det finns ju gränser. Codensa är ju bara hat, alltså.

    SvaraRadera
  8. Du Annika...det går nästan att göra en dokumentär av den historian eller ska jag skicka över Uppdrag granskning?

    Kram Monica

    SvaraRadera
  9. Åh, blir helt matt & skitirriterad bara av att läsa om det!
    Just det där med att infinna sig in person när man ska försöka styra upp problem, sånt älskar de i Australien också.

    Du verkar fantastiskt tålmodig dock, tror jag hade gjort som senñora Patricia för läng sen!

    SvaraRadera
  10. Sis: Kanske Sverker skulle kunna ta itu med fallet? Och kasta hela Codensa i sin soptunna.

    Anydaynow: Ja, jag blir också ganska matt. Nu har jag i alla fall skrivit ett brev och krävt att de ska ordna det. Brev med många stämplar är ju en annan grej de är hemskt förtjusta i i det här landet.

    SvaraRadera
  11. Det verkar helt enkelt som om kemin inte riktigt stämmer mellan Codensa och dig. Dessvärre verkar det ju inte vara så lätt att bara göra slut på förhållandet och gå vidare heller.

    SvaraRadera
  12. haha vilken soft paisa!

    SvaraRadera
  13. Anna Lundbäck22/2/11 08:00

    Så himla roligt detta var at läsa. HAhahaha! Jag skrattar fortfarande!

    Alltså inte över att du haft problem utan över att dett aju verkar vara fullständigt vanvettigt!

    Kram :)

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.