fredag 16 november 2012

I-landsproblem i u-land

Innan jag skriver det här inlägget skulle jag vilja försäkra er alla om att jag är oerhört tacksam över att få komma hem och serveras lagad lunch varje dag och jag är mycket medveten om att allt som står i resten av det här inlägget är ett klassiskt exempel på lyxproblem.

Okej?

Det här "problemet" handlar om basen i den colombianska husmanskosten, själva kärningrediensen i all mat: ris. Lika otänkbart som det är för en köttälskare att föreställa sig en komplett vegetarisk måltid, lika omöjligt är det för en genomsnittlig colombiansk husmor att utelämna riset.

Alla måltider innehåller ris. Oavsett om de också innehåller pasta, eller potatis, eller yuca, eller kokbanan (eller en kombination av dessa).

Vad är problemet? kanske ni undrar.

Jo, det ska jag tala om för er: Jag är så in i bängen trött på ris! Alltså, jag äter ris varje dag. VARJE DAG.

Men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska gå till väga för att slippa på ett snyggt sätt. Jag vill inte säga rakt ut att "sluta laga ris vareviga dag, det är ju så himla enformigt att jag storknar". Det kanske inte faller i så god jord, det är ju som att säga att all mat jag hittills fått har varit tråkig.* Dessutom skulle det vara ungefär som den där damen som beställde, av en kompis till mig när hon jobbade på restaurang, en "omelett utan ägg". En lunch utan ris är ju som sagt nästan otänkbar.

På sistone har jag i alla fall börjat bojkotta riset på kvällen, och äter det andra som finns i matlådorna, så blir det åtminstone bara en måltid om dagen med ris. Oscar, som fötts upp på ris och är immun mot risuttråkning, får äta det istället.

När vi handlade senast risvägrade jag. Min plan är att om det inte finns något ris hemma så måste de ju helt enkelt laga något annat. (Det är inte mycket jag begär - pasta, potatis, vad som helst annat går bra). Men planen gick i stöpet när Oscars mamma ringde på söndagkvällen för att kolla vad vi hade för matvaror hemma att laga av och tog med sig ett paket ris eftersom vi inte hade något. Det har räckt till alla luncher hela den här veckan.

Nu håller jag tummarna för att planen lyckas bättre nästa vecka. Det blir nämligen inget ris i kundvagnen den här helgen heller.


*Dessutom vill jag inte ställa krav, jag är som sagt väl medveten om att det är världens lyx att få lagad mat varje dag, och min filosofi är trots allt att vara tacksam för den mat jag får, som är den mat de tycker om och de vill laga. Mer än så tycker jag inte att jag kan begära.

35 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag läste om dig i Mama och har kollat runt lite i din blogg och jag har några frågor om Colombia. Är latinamerika intresserad och undrar om du har någon mail adress jag kan nå dig på? Hittar ingen....
    Mvh
    Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja! Mejla mig på dalen.annika på gmail!

      Radera
  2. Du har min fulla sympati. All ris, potatis, yuca och kött i samma måltid - det lägger sej som en tung sten i magen. Lycka till med din strategi!

    SvaraRadera
  3. Alexandra I16/11/12 06:24

    Jo men om det är en tjänst man köper kan man visst begära "skulle du kunna laga x eller y?", manga säger till sitt tjänstefolk (vet inte hur jag ska översätta "empleada" till svenska) att inte ha för mycket salt, socker, eller olja, petitesser men de betalar ju (som pa restaurang). Svärmödrar däremot är jobbiga, och säga nagot om deras mat eller nagot om köket (deras omrade ungefär..) skulle kännas mäkigt. Där funkar ditt tips om att helt enkelt bojkotta.
    Jag är ocksa uppfödd pa ris och helt immun mot att äta det varje dag, hehehe! Lycka till, hejar pa bojkottandet!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo... Det är ju både och, två dagar i veckan är svärföräldrarna här och tre dagar Lebys. Och visst, men samtidigt är hon anställd för att ta hand om Gael, inte för att laga mat (även om hon alltid gör det också, och städar fast vi säger att hon inte behöver). Och vi är rätt noga med Gaels mat, där har vi liksom tydliga direktiv, och sen får jag ju vegetarisk mat, så jag känner att det liksom är tillräckligt med krav.

      Radera
  4. Åh, jag träffade min kompis som jobbar för Röda korset i Colombia förra veckan när hon var hemma och vi pratde just om maten. En av sakerna hon uppskattade allra mest med att komma hem till Sverige var att få äta riktigt god mat. Hon bor inte i Bogota och hon sa att i den lilla ort där hon bor går det inte att få tag på nästan några kryddor eller mer "spännande" råvaror. Och så det här med en massa kolhydrater på samma tallrik, tillsammans med en smaklös köttbit. Lät inte så kul. Men hon sa att det är mycket bättre i Bogota.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, maten är verkligen inte Colombias starka sida (frukten, däremot! Frukten!). I Bogotá går det att få tag på det mesta (när vi var i Huila hos Oscars farfar gick det till exempel inte att hitta peppar i affären...), och vi har en massa kryddor och "konstiga" ingredienser hemma, bara att de som lagar maten inte använder dem... Sen går det ju också att hitta i princip all sorts mat på restaurang i Bogotá, som tur är.

      Radera
  5. Haha, det är skönt att få ha ilandsproblem ibland. Man får tycka att sånt är jobbigt även om det inte är någon katastrof. Att låta bli att handla hem ris låter smart. Kanske kan du säga typ "Å, igår kväll käkade vi bara pasta, det var så himla gott?" eller nåt sånt? Lite diskret uppmuntran liksom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag jobbar på det här med att hitta på subtila sätt att komma med hintar... :)

      Radera
  6. haha vet precis vad du menar!
    /Nadia

    SvaraRadera
  7. Haha...paminner mig om .min pappa. Han delar alltid lika da det galler hushallsbestyr med sin fru men om hon nagon gang skulle raka laga till en ratt utan tillhorande ris staller sig min pappa ALLTID och kokar sin egen kastrull med ris.

    Haller dock med johannes om att det ofta kanns som om en tung sten fallit ned i magen efter avslutad lunch/middag. Inte en sarskilt behaglig kansla.
    Jag alskar t.ex tamales men orkar sallan ata mer an 1/5 av det jag blir serverad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ar forovrigt en sadan typ av person som garna lagar mat under helgen for att frysas in och atas under resten av veckan. Sa nagra problem med att ata enformigt har jag verkligen inte. Vad jag stor mig pa mer och tycker ar mycket varre ar de mangder olja som maten tillagas i. Ibland ser jag folk halla nastan en halv liter olja i pannan da det skall stekas. Sa jakla ackligt! Eller nar man ser oar av fett simma runt i soppan. Synnerligen oaptitligt.

      Radera
    2. Nej, jag har egentligen inte några större problem med att äta samma mat flera dagar i rad. Men varje dag i ett år är lite för mycket...
      Och mängden olja håller jag verkligen med om. Jag är inget fan av all friterad mat.

      Radera
  8. Haha, jag skrattade lite när jag läste! Visst får man ha i-landsproblem, det är väl helt naturligt. Du har ju dessutom en ödmjuk inställning till digniteten på problemet. Själv skulle jag nog inte kunna tröttna på ris, för jag älskar ris och äter nog ris nästan varje dag. Men när jag var i Afrika blev jag otroligt trött på ugali, trots att det bara var två gånger om dagen i 10 dagar...på slutet tappade jag nästan aptiten. Och det var förstås verkligen ett i-landsproblem. Hur många människor har inte ens mat så att det räcker i Afrika? Ugali är billig basmat som åtminstone mättar många. Naturligtvis ska man vara tacksam för att man har det så bra. Men man måste få ha lite i-landsproblem också, så länge man har perspektiv på dem! Jag är i glad att jag ska äta ris till middag ikväll och inte ugali ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ugali har jag aldrig testat. Var tvungen att googla mig till det, och det verkar ju inte sådär jättespännande. Jag förstår dig helt!

      Radera
  9. Hahahaha jag håller med till hundra. När vi bjuder in min mans familj på middag och det inte finns ris så hinner jag inte mer än ställa ner tallrikarna på bordet innan någon eller alla i mun på varandra säger - och riset?

    Ibland blir jag liksom förbannad på att det är samma mat hela tiden, men som du också skriver tacksam att någon faktiskt lagar mat åt en varje dag och att man får äta sig mätt. Men det skulle ibland vara väldigt skönt att slippa riset och kommentarerna om det inte finns ris.

    En annan väldigt konstig grej är ju om man lagar vegetariskt, guuuud var är köttet och om man vegetariskt utan ris så är det en katastrof;)

    Ida


    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahaha, ja mat utan ris och utan kött! Vad blir det då kvar, liksom?

      Radera
  10. Haha. Helt ok med ilandsproblemas. de måste ju också få vara med på ett hörn. kom o tänka på vad en kompis sa till mig igår när han prisade sin mammas uppfinnesrikedom på matbordet (han är 35 men äter bara hos mamma): "hon är helt fantastisk på att hitta på saker att laga till riset trots att det inte finns kött. arroz con platano, arroz con chrispetas, arroz con papas fritas... har du provat arroz con pan förresten? nehä, man tar ett bröd och så petar man in ris i det, det blir som en empanada ungefär!" mmmmmums.

    SvaraRadera
  11. empanada är ju för övrigt praktexemplet på kolhydratsvurmen. mjöl proppat med... ja!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, verkligen! Dessutom friterat.

      Radera
  12. Menar du med detta inlägg att vi ska skippa risgrynsgröten på julafton också ?? Kram mamma

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å nej, det är ju en heeeeeelt annan sak!

      Radera
  13. Hahahaha, vilket dilemma! ;-) Kan du inte beratta lite mer om Oscars familj (om du vill forstas), vad hans foraldrar jobbat med och var de befinner sig pa "skalan"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oscars föräldrar har jobbat på bank hela livet (mammman är numera pensionerad). Det har inget överflöd, men är inte fattiga, någon slags nedre medelklass, kanske. I korthet :)

      Radera
  14. Åh, din stackare! Jag som får krupp av att äta samma mat två dagar i rad bara. Du är tapper!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hehehe, jag gör så gott jag kan!

      Radera
  15. Sé que eres consciente de que en realidad es una nimiedad y eso me alegra. Entiendo tu descontento, aquí en Suecia he aprendido que hay TANTAS cosas además del arroz jaja (aunque me sigue encantando, con cebollita de rama como lo hace mi mamá). También sé que reconoces que al menos tienes comida en la mesa y el lujo de que alguien te la tenga lista. Igual quería compartir contigo este video: http://youtu.be/fxyhfiCO_XQ
    También quería recomendarte un link, en caso de que no lo conozcas: www.kiva.org, una buena y fácil manera de ayudar a empresarios colombianos (y de muchas otras partes del mundo). Por último, viste las declaraciones del senador Gerlein sobre las parejas homosexuales (y lo que dijo de las relaciones entre mujeres)? Hoy salió un artículo en elcolombiano.com (más detallado que el de eltiempo.com). Qué retrógrado (por no decir imbécil). Saludos!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gracias por el link, está muy chévere el video! Claramente lo mío es un típico "problema del primer mundo"... Eso de Kiva también está super interesante.

      El senador Gerlein si lo vi... tenaz! Además lo vi también el año pasado en vivo y en directo cuando estuve en los debates en el congreso sobre el tema del aborto (te imaginarás su posición...). Ese señor tiene como 150 años, que se pensione ya, por favor! Me da mucha tristeza que ese sea el nivel de los debates legislativos.

      Radera
    2. Sí, claro que veo a mi abuelito pintado ahí (el paisa, porque el costeño era más relajado jajaja). Gerlein es un viejito decrépito, arcaíco y amargado. Pero 40 años en el congreso!! Terrible, hay que renovar el congreso ya a ver si cambian las cosas en Colombia.
      Kiva es una nota! yo trabajo como voluntario para ellos y me encanta lo que hacen. Es un muy buen regalo de navidad, bonos de Kiva, para que los tengas en cuenta.
      Bueno, saludos!!

      Radera
  16. Haha! Störtrolig läsning oavsett i-lands problem eller inte! :)

    SvaraRadera
  17. Haha, åh. Igenkänningsfaktorn är hög! jag tror att jag idag åt min första risfrialunch här i Colombia. Ris fanns naturligtvis med på tallriken, men jag kände att det räckte med pastan och potatissalladen och lämnade riset... Har bara varit här i 4 månader men längtar redan ihjäl mig efter god vegetarisk mat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstar dig! Själv tycker jag att Crepes&Waffles och Wok har bäst vegetariska alternativ. Är du nära Parkway finns en mysig vegetarisk restaurang pa Calle 39A #21-51. De har lunch mandag - lördag.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.