I-landsproblem i u-land

Innan jag skriver det här inlägget skulle jag vilja försäkra er alla om att jag är oerhört tacksam över att få komma hem och serveras lagad lunch varje dag och jag är mycket medveten om att allt som står i resten av det här inlägget är ett klassiskt exempel på lyxproblem.

Okej?

Det här "problemet" handlar om basen i den colombianska husmanskosten, själva kärningrediensen i all mat: ris. Lika otänkbart som det är för en köttälskare att föreställa sig en komplett vegetarisk måltid, lika omöjligt är det för en genomsnittlig colombiansk husmor att utelämna riset.

Alla måltider innehåller ris. Oavsett om de också innehåller pasta, eller potatis, eller yuca, eller kokbanan (eller en kombination av dessa).

Vad är problemet? kanske ni undrar.

Jo, det ska jag tala om för er: Jag är så in i bängen trött på ris! Alltså, jag äter ris varje dag. VARJE DAG.

Men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska gå till väga för att slippa på ett snyggt sätt. Jag vill inte säga rakt ut att "sluta laga ris vareviga dag, det är ju så himla enformigt att jag storknar". Det kanske inte faller i så god jord, det är ju som att säga att all mat jag hittills fått har varit tråkig.* Dessutom skulle det vara ungefär som den där damen som beställde, av en kompis till mig när hon jobbade på restaurang, en "omelett utan ägg". En lunch utan ris är ju som sagt nästan otänkbar.

På sistone har jag i alla fall börjat bojkotta riset på kvällen, och äter det andra som finns i matlådorna, så blir det åtminstone bara en måltid om dagen med ris. Oscar, som fötts upp på ris och är immun mot risuttråkning, får äta det istället.

När vi handlade senast risvägrade jag. Min plan är att om det inte finns något ris hemma så måste de ju helt enkelt laga något annat. (Det är inte mycket jag begär - pasta, potatis, vad som helst annat går bra). Men planen gick i stöpet när Oscars mamma ringde på söndagkvällen för att kolla vad vi hade för matvaror hemma att laga av och tog med sig ett paket ris eftersom vi inte hade något. Det har räckt till alla luncher hela den här veckan.

Nu håller jag tummarna för att planen lyckas bättre nästa vecka. Det blir nämligen inget ris i kundvagnen den här helgen heller.


*Dessutom vill jag inte ställa krav, jag är som sagt väl medveten om att det är världens lyx att få lagad mat varje dag, och min filosofi är trots allt att vara tacksam för den mat jag får, som är den mat de tycker om och de vill laga. Mer än så tycker jag inte att jag kan begära.