Tanja Nijmeijer föddes den 13 februari 1978 i en helt vanlig familj i den holländska byn Denekamp med knappt 8000 invånare. Hon pluggade romanska språk och kultur på Rijksuniversiteit Groningen och åkte år 2000 till Colombia som utbytesstudent ett år. När hon tagit sin examen, år 2002, återvände hon till Colombia. Hon hade redan under sitt första besök förfärats över de brutala klasskillnaderna i Colombia och över de fattiga böndernas situation, och när hon var tillbaka i Holland engagerade hon sig politiskt, men hon insåg, som hon själv säger, att "revolutionen inte skulle ske i Holland".
Tillbaka i Colombia kom hon snart i kontakt med olika politiska grupper och via dessa gick hon år 2003 med i FARC-gerillan och har sedan dess levt sitt liv i militäruniform med automatvapen i handen, långt inne i den colombianska djungeln.
Några gånger har journalister intervjuat henne, och 2005 lyckades hennes mamma få tillstånd av FARC att hälsa på i lägret där hon befann sig just då. Den senaste intervjun gjorde Radio Nederlands 2010 och där gör hon det tydligt att hon är med i FARC av egen fri vilja och inte har något intresse av att bli "räddad":
I dagarna har det meddelats att Tanja kommer att delta i FARCs delegation när fredssamtalen med regeringen fortsätter i Havanna på Kuba. Det har tagits emot med minst sagt blandade reaktioner, varför ska hon, som utlänning, som deltagit i mördandet av colombianska medborgare, sitta på en priviligierad plats och bestämma om landets framtid?
Men jag kan inte låta bli att fascineras av Tanja. Vad får en ung människa med alla världens möjligheter att ge upp sin familj, sina vänner och alla sina bekvämligheter för att bosätta sig i djungeln på andra sidan jorden för en ideologisk kamp där hon riskerar att dö varje dag? Blev livet med gerillan som hon tänkt sig? Vad kommer hon att känna när hon återvänder till världen hon en gång lämnade?
Oj!
SvaraRaderaJa, verkligen.
RaderaJag försöker på svenska ;)
SvaraRaderaDet är svårt. Tanja är mer en "trofeo mediático" som FARC har. Jag håller med att hon har ingenting att göra med fredssamtalen och med den colombianska framtiden. Hon är inte viktigt för FARC, bara lite "carne de cañón" till (cannon fodder på engelska, vet inte på svenska).
Men å andra sidan... jag är jätte imponerad av hur hon pratar spanska!! WOW! Det var svårt att tro det var faktiskt hennes röst...
Ahora en español: dejando a un lado este tema tan polémico... me imagino que ya te enteraste de que Systembolaget está vendiendo cerveza Águila! Debemos reconocer que la cerveza colombiana no es la mejor del mundo,,, pero es colombiana! No sé si has recibido la pregunta "A qué sabe la cerveza colombiana?", pero tus lectores en Suecia ya pueden probarla.
Sólo un dato interesante :)
Saludos!
Santiago (Paisa desconocido).
Riktigt bra svenska!
RaderaFast jag vet inte om jag tycker att hon inte har något att göra i fredssamtalen. Hon är ju ändå trots allt en av rätt få som frivilligt gått med i FARC av ideologiska skäl, och hon har vigt sitt liv åt att kämpa för ett bättre Colombia. Sen att hon har helt fel (tycker jag), är ju en annan sak, men om fredsprocessen ska vara verkligen demokratisk tycker jag nog att även hon borde få en plats (och många andra, som inte får komma till tals, vilket är katastrof, till exempel víctimas).
Oye gracias por el dato de Águila! Ya me lo habían contado, pero me hiciste acordar, creo que voy a escribir un post sobre eso :)
Un abrazo!
Jag tycker egentligen att det ar intressant att lasa pa natet hur sa manga ar forfarade av att hon gick med i FARC. Ar det for att hon ar kvinna? Tank pa hur manga amerikanska man och kvinnor frivilligt gett sig ivag till Afghanistan eller Irak for att kriga ett ideologiskt krig, men hur manga forfaras over dessa? Och manga utlanningar har gjort det i USA for att fa medborgarskap. Varfor ar inte detta sa mycket mer upprorande an denna hollandska....
SvaraRaderaTack for en intressant blogg!
Halsar
Hanna
Ja, det är ju konstigt dessutom eftersom FARC har rätt många kvinnor i sina led, så det är ju inte precis unikt.
RaderaJag är mer fascinerad över att hon kunde vara jag. Vi är ungefär lika gamla, vi kom till Latinamerika för första gången ungefär samtidigt. Vi verkar vara intresserade av att plugga ungefär samma saker. Vi är båda politiskt engagerade. Och ändå är hennes livsval så totalt främmande för mig. Hur tog hon beslutet? Har hon någonsin ångrat sig? Vad tänker hon om sin framtid?
Tycker det har skrivit alldeles for mycket om Tanja med tanke pa att hennes betydelse inom FARC val inte direkt har varit revolutionerande
SvaraRaderaOfta fokuskeras det pa hennes utseende, att hon ar vacker, snygg ger FARC ett tjusigt ansikte att visa upp.
Fast sen maste jag ocksa halla med om att det ar fascinerande att nagon som kommer fran en trygg och relativt behaglig tillvaro pa andra sidan jorden valjer att bosatta sig i djungeln med en marxisistisk gerilla. Sen har val Tanjas roll i framsta hand varit administrativ och utbildande, kanske inte sa mycket pang-pang och strider som for den genomsnittlige farc-medlemmen.
Fast hon är ju ändå rätt högt uppsatt inom FARC nuförtiden, och att tas ut till deras förhandlingsdelegation visar ju på viss betydelse (även om det säkert är strategiskt tänk av FARC också, en välutbildad europé motsäger ju den allmänna bilden av att FARC är en hop outbildade bönder).
RaderaMen oj! Jag hade totalt missat historien om Tanja. Precis som du så tänker jag att hon kunde ha varit jag och ändå absolut inte. Jag åkte också till Latinamerika för nästan 10 år sedan, för att stanna längre än jag någonsin trodde att jag skulle göra. Jag var också socialt och politiskt engagerad. Jag hängde med folk som trodde på revolutionen, trodde på den på riktigt, inte som unga kommunister pratar om den här hemma. Jag bodde i ockuperade hus med dessa folk och jag tänkte och tänkte och tänkte. Jag lärde mig prata spanska ruskigt bra och jag åkte sedan hem, efter flera år, för att studera klart på universitetet. Men aldrig aldrig blev jag så okritisk att jag hade kunnat gå med i någon av dessa organisationer som mina vänner var med i. Det var deras, deras kultur deras kamp. Dessa organisationer var ändå långt från att vara FARC. Det är så fascinerande att läsa om någon som har sugits in i det så totalt, någon som har tänkt att detta är den nödvändiga lösningen. Wow. Jag tror inte att det bara är som någon slags godwillskapande maskot som får följa med till Oslo. Hennes utbildning kombinerat med de diplomatiska egenskaper hon säkerligen har utvecklat av att leva med FARC, efter att ha överlevet med FARC i så många år är säkert en tillgång. Men nu ska jag sluta att googla efter Tanja. Efter en timmes av sökande och läsande så hittade jag intervju med hennes mamma, som säger att hon är trött på intresset för Tanja eftersom det ändå bara är "sensacionalismo", och då skämdes jag nästan lite.
SvaraRaderaTack colombialiv för intressanta inlägg!
Precis. Och tack!
RaderaJag tycker att det är otroligt fascinerande att en människa kan bli så övertygad, ge upp sitta gamla trygga liv och flytta till en helt annan kontinent för att hon tycker att hon behövs i kampen. ja, det är häftigt!
SvaraRaderaVerkligen! Svårt att förstå, men häftigt!
RaderaMen shit, det här kände jag inte till. Otroligt fascinerande.
SvaraRaderaVerkligen.
Radera