Frågestund: Politik

Ella undrar: Känner du dig ideologiskt isolerad? Jag tänker med aborträtt, feminism och allt möjligt... Eller om det är lättare nu, hur var det i början - när du först kom till Chile t.ex.? Är du och Oscar ideologiskt lika?

Det var nog en av de största kulturkrockarna när jag först kom till Sydamerika. Jag hade nog aldrig riktigt ifrågasatt rätten till abort, till exempel, tidigare, det var bara så självklart. Så kom jag till Chile där till och med skilsmässa var olagligt (det legaliserades 2004), och naturligtvis abort helt utan undantag. Det var lite av en chock att träffa i övrigt vettiga människor som plötsligt visade sig vara abortmotståndare. Jag blev tvungen att faktiskt fundera över varför det var en viktig rättighet för mig, och hitta argument, något som jag aldrig riktigt gjort förut, just i den frågan (eller om homosexuellas rättigheter, eller sexualundervisning, osv)

På så vis tror jag att det är lättare nu, jag blir mindre tagen på sängen, och jag har slipat mina argument och mina kunskaper under de tio år som gått sen jag bodde i Chile.

Jag skulle nog känna mig väldigt ideologiskt isolerad om det inte vore för mitt jobb, jag jobbar ju med dessa frågor tillsammans med en bunt människorättsadvokater som alla är på samma sida. Det är lite av ett andningshål, plus mina aktivistvänner från andra feministiska organisationer. Annars skulle det nog vara otroligt frustrerande att leva i det här samhället (vilket det är ändå, emellanåt).

Oscar håller med mig i stort i de flesta politiska frågor, vilket är otroligt skönt. Men jag är nog mer aktivist än vad han är.

Casa Annika undrar: Jag undrar hur du tänker om uppfostran av Gael i machísmo-kulturens Colombia? (För jag gissar att jämställdheten är bättre i Sverige.) Hur mycket kan du och Oscar påverka Gael? Vad kan ni göra? Hur mycket tänker ni att barn får med sig hemifrån, och hur mycket styrs av miljön?

Åh, det där är något jag funderar en massa över. Det finns ju inte precis genusdagis i Colombia. Det jag hoppas framför allt är att vi ska lyckas uppfostra Gael till en kritiskt tänkande person, som själv kan ifrågasätta samhällsnormer. Det tror jag är det viktigaste vi kan bidra med.

Går han i skolan här får vi försöka välja en så vettig skola som möjligt, här finns ett enormt utbud av privatskolor (vilket i princip är enda alternativet om man vill att ens barn ska få en bra utbildning) med olika pedagogiska inriktningar. Våra grundkriterier är att skolan ska vara ickekonfessionell (dvs inte katolsk, vilket många privatskolor är) och blandad (dvs inte en pojkskola). Jag skulle även önska att den hade vettig sexualundervisning, jag tror att jag skulle dö litegrann om Gael fick se film på blodiga foster och lära sig att abort är mord i skolan.

Den där Jenny undrar: a.) hur är det att vara feminist och bo i Colombia? b.) tycker du att din roll som mamma förändrat din syn på feminism?

Att vara feminist och bo i Colombia är vansinnigt spännande och sjukt frustrerande på samma gång. Spännande för att det är en konstant pågående kamp om de stora och viktiga frågorna, som rätten att bestämma över sin egen kropp. Det är att få vara en del av historien medan den skrivs. Frustrerande kanske just för att det handlar om de där grundläggande frågorna, att inte ens de segrarna är helt vunna ännu. Och för att en del av debatten - inte den inom rörelsen, men den med resten av samhället - blir på en så himla låg nivå just därför. Att man måste lägga energi på att försöka övertyga om det mest elementära.

Ditt inlägg om moderskap och feminism var jätteintressant! Jag har funderat en massa på det där, och om något tror jag att det känns ännu viktigare med feminism sedan Gael föddes, för nu handlar det också om världen han kommer att växa upp i. Samtidigt tycker jag att det har blivit svårare i praktiken. Jag måste nog skriva ett eget inlägg om det, märker jag.