tisdag 21 augusti 2012

Om Colombia

DN har i veckan publicerat en essä i två delar om Colombia. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om dem. De är vackert skrivna, men det är, som vanligt när det handlar om Colombia, mycket fokus på våld och lidande och ond bråd död, vilket är lite synd. Jag känner inte alls igen mig i beskrivningar av Bogotá som "Efter mörkrets inbrott väljer de flesta att hålla sig inomhus eller bara röra sig runt i det närmaste grannskapet, som de redan är förtrogna med.", men vissa andra observationer är mitt i prick.

Läs. Men ta det med en nypa salt:

Del 1: I våldets Colombia bor lyckan granne med döden.
Del 2: Rebellerna som lämnade skuggorna för ljuset i Colombia.

9 kommentarer:

  1. Nej. Kan inte heller känna igen mig i den Bogotábeskrivningen - tvärtom! Fram till nio, tio tycker jag det känns helt ok att röra sig ute på gatorna i centrum. Transmilenio går ju ända till 11-12 nuförtiden och det känns ju som ett tecken åt det hållet. Sen kan vara mer försiktig, precis som i ALLA storstäder.
    Avsnittet om Ciudad Bolivar är också intressant, får se om jag får till ett blogginlägg om det!
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag älskade ditt blogginlägg! Såna beskrivningar är det alldeles för få av när det handlar om Colombia.

      Radera
  2. Ar inte sa fortjust i Carsten Jenstens satt att skriva, har last en bok av honom. Men det ar ju en smaksak. Och visst, det ar en essa och inte ett reportage men jag tycker det ar sa fullt av klyschor. Trakigt, nar man valjer att publicera ett reportage om ett land som for de flesta svenskar formodligen ar ratt obekant, att man valjer en essa som handlar om det som 98% (min egen hogst ovetenskapliga uppskattning)av all skriven text om Colombia handlar om - vald och hur lyckliga fattiga manniskor ar.

    Sjalv kande jag bara delvis igen mig i Magnus Lintons kapitel om hamnstaden Buenaventura i boken Cocaína.
    Men sa ar det ju, nar man skriver ar man ju alltid tvungen att framhava vissa delar pa bekostnad av andra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, mycket klyschor. Och lite att här kommer du och har rest i vad? några veckor? i Colombia och uttalar dig helt tvärsäkert om hur saker och ting fungerar. Lite irriterande. Men vissa delar gillade jag.

      Radera
    2. Exakt! Det var lite besserwisservarning over det hela. Tycker nog man kan var lite mer odmjuk i sina tolkningar och skrivande nar man skriver om ett land man bara rest igenom.

      Radera
  3. Folk har en så färdig, men förenklad bild av Colombia. Det är det som gör att Jensen kan måla upp den här bilden av Bogotá som en stad där folk hukar av rädsla så fort solen går ner. Jag tror inte att han hade kunnat skildra en annan, likvärdig, sydamerikansk storstad på samma sätt. Det gör mej lite beklämd. Annars fanns det också sånt som jag tyckte om, till exempel metaforen med buktalaren.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker artiklarna var intressanta och visst förekommer kidnappningar, rån och våld men Colombia är så mycket mer. Cuidad Bolivar har jag aldrig hört talas om men skulle gärna läsa mer om. Är Mammas Machete öppen för alla? Om inte får du kopiera det inlägget Annika så jag får läsa om den delen av Bogota.

    Ha det gott!
    Pernilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mammas Machete-bloggen är öppen för alla, adressen är www.mammasmachete.se, rekommenderas starkt!

      Kram

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.