Extra trist är det med en liten bebis i bilden, som inte kommer att få träffa sin mormor och morfar igen på en massa månader. Då kan det hända att man måste gråta en skvätt i taxin på väg hem från flygplatsen.
Två veckor har gått så himla fort. Men det har varit fint, mycket fint att ha mamma och pappa här. Gaels mormor och morfar. Vi har inte turistat något alls, bara ägnat oss åt bebis. Eller, jag har också ägnat mig åt sån lyx som att slösurfa och läsa bok medan mormor och morfar har barnvaktat. Vi har barnvagnspromenerat på ciclovía, letat geocacher, fixat en massa hemma (bland annat ett balkongskydd så att Gael inte ska få för sig att klättra över räcket på sjuttonde våningen i framtiden) och bara myst.
Nu sitter mormor och morfar på ett plan på väg hem. Och vi håller tummarna för att vår lilla familj har möjlighet (råd, semester, visum) att resa till Sverige över jul.
Åh vad fina bilder! Jag hoppas också på att ni kommer till Sverige till jul! Kan inte ens begripa hur det skulle vara att ha föräldrarna så långt borta :/ men ni ser ut att ha haft det toppenbra. Kram på dig <3
SvaraRaderaAh, det måste kännas så sorgligt när de åker! Vi har precis varit hos mina föräldrar en vecka och jag saknar dem redan. De bor ändå mindre än 20 mil bort och vi träffas så gott som varje månad. Hoppas, hoppas ni kan åka till Sverige snart!
SvaraRaderaQue linda foto !
SvaraRaderaÅ så fint, blir alldeles rörd. Bilden med hängmattan liksom... underbar!
SvaraRaderaFörstår att det känns sorgligt!
Tack och lov kan ingen teknik i världen ersätta ett mänskligt möte, allra minst med dem man älskar. Ni verkar ha haft fantastiska två veckor. Nu väntar vi på att få träffa morföräldrarna för att få höra allt om Gael.
SvaraRaderaÅh så fint ni verkar ha haft det. Värre än saknade är nästan skulden jag känner för att jag/vi bor så långt bort. Hundradubbelt så sen vi fick barn. Måste typ öppna ett åka till sverige-sparkonto så att vi kan komma hem någon gång om inte för länge.
SvaraRaderaÅh ni verkar ha haft det supermysigt! Vad härligt att de kunde komma och hälsa på!
SvaraRaderaSjälv lämnade jag precis Colombia och jag och min pojkvän grät ganska rejält på flygplatsen när vi skildes åt. Ibland känns Colombia väldigt långt borta...
Hoppas ni kan komma till Sverige i jul! Ett tips är att söka visum väl i förväg! Min pojkvän ville komma till Sverige i sommar och ringde svenska ambassaden i april, men då fanns inga tider förrän i augusti...
Avsked är avskyvärt! Man vänjer sig aldrig!
SvaraRaderaNi verkar ha haft det jättemysigt, men jag förstår verkligen att det känns sorgligt när de åker! Tycker själv att det är tillräckligt jobbigt att ha föräldrarna på 50 mils avstånd.
SvaraRaderaJag hoppas på att träffa Roffe och Inger i stugan i sommar och få höra mer om Gael. De berättar säkert gärna. =)
Så fina två veckor! Håller verkligen tummen för Sverige-besök i jul så att ni får ses igen "snart".
SvaraRaderaJag gillar bilden på Gael med far- och morföräldrarna :)
SvaraRadera/MilLa
Finaste lilla blondfjunet! Vilken härlig familjebild - vi har ju haft nästan alla mina sl'ktingar på besök i helgen men jag hade inte tid att fota... :-/
SvaraRaderaJohanna: Kram tillbaka!
SvaraRaderaFifi: Ja, det är sorgligt. Vi håller tummarna så hårt vi kan.
Rafa: Gracias!
Johanna: Ja, de var rätt nöjda båda två på den bilden!
Åsa: Ja, det är sant. Men jag hoppas att någon uppfinner teleportering snart.
Haren: Så sant, så sant.
Emelie: Å, det ska vi hålla i åtanke!
Annika: Verkligen!
Amanda: Det kan jag tänka mig att de gör! De har massor, massor med bilder och videosnuttar också.
Duktiga Tjejen: Ja, hoppas!
MiLa: Jag också!
Litenlängtan: Nej, det måste väl ha varit fullt upp med ettårskalas! Kul att det blev så lyckat!