tisdag 5 juni 2012
Paketmysteriet
Idag kom ett paket på posten. Sänt från USA, adresserat till mig, med presenter till Gael - ett par byxor och sexton svenska pixiböcker.
Helt utan avsändare. Inget på kuvertet och inget brev eller kort inuti.
Det var ju en jättefin present (åh vad jag älskade pixiböcker när jag var liten!), men vem har skickat den?
Tack snälla mystiska presentskickare för det fina paketet! (Du får gärna ge dig till känna)
Etiketter:
barnet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Haha vilken rolig överraskning! Lite random men kul!
SvaraRaderaGud vad spännande. Men hoppas den mystiska avsändaren träder fram så du får veta vem det är :)
SvaraRaderaMen vad spännande! Säkert bara någon som glömt skriva avsändare, är ju ganska lätt hänt faktiskt. Men lite konstigt ändå att inte skriva något brev till. Å, HOPPAS du kommer på vem det är, så himla spännande ju.
SvaraRaderaKänner du många i USA? Annars kanske uteslutningsmetoden är den bästa :)
Vad fint!
SvaraRaderaSå fint paket, men skumt utan avsändare, och dessutom från USA men med svenska böcker... Hm... Det var inte nån vinst från nån tävling, visst var du med i en sån nyligen? Var det inte just en massa pixiböcker man kunde vinna? Eller så är jag helt ute och cyklar.
SvaraRaderaVadå, personen kanske h a d e skrivit ett kort men glömt lägga i det bara? Det känns ju som det mest logiska. Spännande hur som helst.
SvaraRaderaSpännande och mystiskt. Kanske någon har bett någon som har bett någon att posta det till er just från USA bara för att förvilla er...
SvaraRaderaUnderbart! Och mystiskt! Hade det skickats åt andra hållet skulle man ju misstänka att det låg nåt vitt pulver i bokryggarna :). Kram!/Julia
SvaraRaderaZahra: Ja, eller hur!
SvaraRaderaJag klurar fortfarande på vem det kan tänkas ha varit.
Johanna: Jag har testat uteslutningsmetoden, men hittills har det inte varit någon av de jag trodde var möjliga kandidater.
Julia: Ja!
Duktiga Tjejen: Ja, mycket skumt. Och tävlingen du tänker på var bebisböcker och den vann jag tyvärr inte.
A: Jo, så kan det ha varit.
Åsa: Hehe, kanske det...
Mammas machete: Ja, det skulle man!