Topp-fem vanligaste frågorna jag fått under graviditeten - minst ett par gånger i veckan:
1. Den här.
Den dyker fortfarande upp stup i kvarten och det är fortfarande aldrig någon som undrar över om min pappa har har någon lust att träffa sitt nya barnbarn.
2. Hur mår du? Nu börjar det väl kännas tungt och jobbigt?
Jag mår oförskämt bra. Inte en enda åkomma eller besvär så långt ögat kan nå. Jag har inte mått illa en enda gång och aldrig kräkts. Om jag riktigt känner efter kan jag kanske vara lite trött i ryggen ibland eller tycka att det är lite obekvämt att sova, och jag är lite less på att ha så få kläder som fortfarande passar. Men jag kan fortfarande lägga handflatan i golvet när jag böjer mig framåt med raka ben. Och knyta mina egna skor.
3. Vad är du sugen på?
Sura frukter. Maracuyá, lulo och gröna druvor. I kopiösa mängder. Och så ost, i inte riktigt lika stora kvantiteter, men nästan.
Och nej, ingen saltgurka med kolasås eller andra konstigheter.
4. Vad är Oscar sugen på?
Alltså det här med att blivande pappan ska uppleva en massa graviditetssymptom som typ alla envisas med här. Trams. Det känns som ett typiskt utslag av män som också vill ha en del av rampljuset och inte klarar av att hamna vid sidan av. Och nej, Oscar har inga konstiga graviditetssug. Såklart.
5. Har ni ordnat färdigt med allt?
Alltså, den här frågan blir både Oscar och jag lika ställda av varje gång. Vad är det egentligen man måste ordna med? Vi har inte så bra koll, men vi går på psykoprofylaxkursen och får fler och fler saker till bebisen för varje babyshower. Vi har inte packat den där BB-väskan än, men det ska vi väl ta itu med snart. Sen vet vi liksom inte vad det är man ska ordna med och förbereda.
Jag har graviditetsrelaterade frågor!
SvaraRaderaHar man vagn eller bär man barnet i Colombia? Vad planerar ni att göra?
Vad tycker du om Anna Wahlgrens "Barnabok", skrivs mycket om den här hemma i Sverige nuföriden.
Ganska många bär barnen. Det är meckigt med vagn, för trottoarkanterna är höga och vägarna fulla av hål och det går inte att ta vagn på de vanliga stadsbussarna, så det blir lite svårt att ta sig någon längre bit.
SvaraRaderaMen förvånansvärt få har bärsele, jag ser nästan aldrig någon, utan de flesta bär barnen i famnen, vilket inte är särskilt praktiskt när man samtidigt ska försöka betala till en rallykörande busschaufför och hålla i sig samtidigt.
Vi har både bärselar och barnvagn och planerar både och, lite beroende på situation.
Anna Wahlgrens bok... Jag har inte läst den, så jag kan inte uttala mig så tvärsäkert, men det jag läst om den och hennes metoder (även innan allt rabalder) tycker jag väl inte att vi riktigt är på samma bana, Anna och jag.
I Bolivia gör de knyten av textiler där de lägger bebisarna, sen bär de dem om ryggen. Så gör alla. Aldrig sett en barnvagn. Skulle vara jätteopraktiskt där!
SvaraRaderaHur är det generellt i Colombia? Är det bara kvinnor som tar hand om barnen och visar pappa/farföräldrar inget intresse?
SvaraRaderaVi planerade inte heller så himla mycket. Vagn & spjälsäng och lite kläder var väl det som vi tog tag i. Man behöver ju nästan ingenting egentligen. Och det man behöver upptäckter man ju efterhand att man behöver så då kan man ordna med det då.
SvaraRaderaElla: Ja, det är ju jättepraktiskt! Här lindar de in barnen i en miljon filtar och bär dem i ett enormt bylte.
SvaraRaderaLinnéa: Det är nog ganska individuellt, men det ses mest som mammans ansvar (det finns till exempel ingen föräldraledighet, bara mammaledighet) och det är mamman som liksom anses vara den viktigaste föräldern medan det är bra om pappan "hjälper till".
Josefine: Det låter perfekt, tycker jag!
Bra att ha hemma när barnet är fött är skötbord, det duger gott med ett i plast som har kanter, tvättlappar, lite puder och salva och blöjor. Nappflaska och nappar kan vara bra att hemma. Vagga, eller spjälsäng och sängkläder. Ja det är det nödvändiga. Kanske barnvagn också tillhör det första nödvändiga. Är nog skönt att slippa ut i affärerna och jaga direkt efter hemkomsten! Hälsningar Monika M
SvaraRadera