Eller så kanske man hade det på annat sätt.
En sån människa är i alla fall Julia, som bloggar om ett helt annat Colombia, långt ifrån Bogotás moderna storstadspuls, på Mammas Machete.
Just nu är hon i stan för att hämta upp sin mamma som kommer på besök, och vi passade på att ses igårkväll. Vi sågs i centrum och handlade varsin empanada i ett hål i väggen och promenerade genom Bogotás fredagkväll hem till mig för lite vin och lussekatter.
 |
| Julia, Oscar, Andrea och grannen Alejo |
Ja det är verkligen schysst när bloggkompisar blir kompisar på riktigt!
SvaraRaderaVille O ha telefonen, annars har jag några andra på G som är sugna... !?
Vad kul! Och jag förstår vad du menar. Jag har också fått fantastiskt många nya vänner, kanske inte först och främst via bloggen, men däremot på andra sätt via nätet. Vissa har jag träffat, andra inte. Alldeles oavsett möten irl eller inte, är några av dem i dag bland mina allra närmaste vänner. Jag vet inte vad jag skulle ha gjort utan dem.
SvaraRaderaHåller med!
SvaraRaderaTack för igår!
Kram!
/Julia
Mirijam: Ja, hurra för det! Och nu har jag mejlat, förlåt segheten!
SvaraRaderaÅsa: Precis så!
Julia: Detsamma!
läste om det även i hennes blogg. Fint! :)
SvaraRaderaHej Annika Kan bara hålla med dig om detta i inlägget. Har nu varit i Colombia drygt 2 veckor. 1 vecka i Bogotá och en i Cartagena men är nu åter i Bogotá och än så länge är jag mycket förtjust i landet. Kommer att plugga spanska i Bogotá de närmsta 5v till att börja med så nu ska jag bara försöka hitta någonstans att bo lite mer ordentligt. (Du har möjligtvis inga känningar?) I övrigt tycker jag att det jag hitintills har varit med och upplevt stämmer bra överens med det jag läst av dig under det år jag följt din blogg...Tack :)
SvaraRaderaiiih! 48 dagar to go! Det är ingen tid alls!
SvaraRadera