Att skriva om kulturkrockar

Jag fick en kommentar på ett gammalt inlägg:

Hej!
Jag undrar hur länge du har varit i Colombia?
Det känns som att du har en hel del att undersöka om dess befolkning oss dess traditioner, historia och levnadssätt.
Med vänlig hälsning, Yaneth från Colombia och som kom hit till Sverige 1975 och fortfarande inte förstår allt vad Sverige står för eller hur folk tänker men lär mig utan att döma eller förlöjliga.

Yaneth sätter fingret på mitt eviga dilemma varje gång jag skriver ett inlägg på kulturkrockstemat. Det är en svår balansgång att berätta om sådant som ur ett svenskt perspektiv kan te sig märkligt, utan att framstå som en dryg översittartyp.

Men såhär tänker jag, för att svara Yaneth.

Jag kom till Colombia första gången 2005, och har bott här sedan 2008, alltså i fem år. I Latinamerika har jag bott i sammanlagt åtta. Naturligtvis har jag en hel del att undersöka om Colombias befolkning, traditioner, historia och levnadssätt. Jag tror att alla har mycket kvar att lära om platsen de bor på, även om den råkar vara samma land som de fötts och levt hela sitt liv i. Och jag kan nog mer om Colombia än kanske en genomsnittlig svensk, men jag är ingen expert, och det utger jag mig inte heller för att vara.

Först och främst: Jag bor i Colombia alldeles frivilligt, jag flyttade hit och jag bor kvar för att jag älskar det här landet. Skulle jag inte göra det skulle jag flytta härifrån. Men måste jag skriva ut det i klartext varje gång jag skriver om kulturkrockar? Det förstår ni väl ändå, eller? Att jag ändå älskar det här landet.

Men bara för att jag älskar det här landet betyder det inte att jag måste älska och/eller acceptera precis allt. Det finns såklart en massa kulturella företeelser som från ett svenskt perspektiv kan verka märkliga och/eller roliga och/eller konstiga, som jag skriver om ibland. Det betyder inte att jag tycker att "åh vad colombianer är knäppa, de gör ju inte som vi svenskar som alltid gör rätt". För att 1) jag tror inte att det finns ett rätt sätt att göra saker på, och 2) jag tror verkligen inte heller att Sverige alltid är bättre eller har mer rätt (då skulle jag väl för tusan inte bo här).

Men nu bor jag i Colombia och bloggar på svenska. Jag skriver om mitt vardagsliv och om politik och samhälle och ibland om märkliga fenomen och kulturkrockar. Vissa företeelser tycker jag faktiskt är rätt knäppa, men det betyder ju inte att jag försöker förlöjliga hela det colombianska samhället eller folket.

När/om vi flyttar till Sverige kommer jag säkert att skriva en del om kulturkrockar som "hem"flyttad utlandssvensk. Jag kan på rak arm komma på en hel del grejer som kommer att kräva lite anpassning från min sida. Men just nu skriver jag ju som sagt om Colombia.

Men det här med att döma. Jag tycker faktiskt att man alltid har rätt att ifrågasätta sådant som man tycker är fel. Jag tror inte på en absolut kulturrelativism (dock till en viss grad). Colombia är på många sätt ett skitland, faktiskt. Det är till exempel extremt ojämlikt. Det sitter en massa idioter i kongressen (precis som i Sverige). Det vill jag förändra. För jag känner mig inte som en gäst i Colombia, som bara ska titta på och lära sig och försöka förstå hur folk tänker. Jag känner mig som en del av det colombianska samhället, med rätt att tycka och försöka påverka, precis som alla andra som lever och verkar här, precis som alla borde ha på den plats de lever. Och jag tycker att vissa saker är lika fel i Colombia som samma företeelser är i Sverige. Även om det handlar om tradition, historia och levnadssätt.