Elva månader

Hej Gael,

Nu har du hunnit bli elva månader. Tänk, om bara en månad har du funnits i ett helt år och då börjar vi räkna din ålder i år och månader (jag fattar aldrig när folk refererar till ålder i bara månader och måste alltid räkna efter att till exempel tjugo månader betyder ett år och åtta månader). Under denna levnadsmånad har du både rest på och kommit tillbaka från din första utlandsresa.

Din mormor och morfar har fått intensivumgås med dig och du med dem. Och du har träffat resten av din svenska släkt. Morbror Erik, gammelfarmor Märta och gammelmormor Elsa. Tremänningarna Melker, Solveig, Moa, Ingrid och Ruben. En massa människor som är viktiga i mitt liv, som har längtat efter att äntligen få träffa dig.

Du är så himla social. Ler åt alla, låter dig lyftas upp av alla som vill - i alla fall ett tag, det blir ganska snabbt tråkigt och då vill du ner på golvet och krypa igen. Du gillar människor, i största allmänhet. Ett mycket sympatiskt drag.

Det här med kylan och vintern var inte riktigt din grej. Jag tror egentligen inte att det var kylan och vinterns fel, utan ytterklädernas. Du är ju nämligen en bebis som älskar att röra på dig och krypa omkring och klättra överallt, inte så himla kul då att bli påbylsad och förvandlad till en orörlig michelingubbe. Så du protesterade varenda gång vi skulle klä på dig för att gå ut. Jag antar att du tycker att det är ganska skönt att vara tillbaka i ett klimat där du kan vara lite mer lättklädd.

Tre nya tänder är på väg upp, en nere och så de två framtänderna i överkäken, så nu har du totalt fem stycken. Med de två tänderna i underkäken som kommit upp lite längre kan du bita i saker. Bita loss stora bitar av till exempel husman, men sen kan du inte tugga dem och så sätter du i halsen. Det vore fint om du lärde dig tugga snart. Apropå tugga så tycker du om att äta själv. Nypa fast små bitar mat med tummen och pekfingret och försöka pricka av munnen. Ingen kan väl anklaga dig för att vara särskilt pricksäker ännu, men det går framåt.

Nu väntar vi på dina första steg som vi tror kommer när som helst. Du går utan problem med lära gå-vagnen, och du går när vi bara håller dig i en hand. Du kan stå själv också, du ställer dig upp med hjälp av en möbel eller något annat lämpligt och sen släpper du taget och håller balansen, längre och längre tid för varje dag. När du ledsnat böjer du knäna och sätter dig ned långsamt, helt kontrollerat. Vilken dag som helst nu kommer de där första stegen, det är vi säkra på. Snälla, när du väl bestämmer dig kan det väl vara på helgen när vi inte är på jobbet, okej? Vi vill för allt i världen inte missa det.