Babyböcker

Barnens bokklubb har startat en ny fin bokklubb för de allra minsta, babyboken.se. Det är en månadsbokklubb för barn upp till 1,5 år: "Böcker som fängslar och roar, tar barn på allvar och har ett bra genusperspektiv."

Precis allt vad man vill ha till sin bebis.

Sen kan det vara så att man råkar bo i Colombia, där det inte finns särskilt många böcker alls med bra genusperspektiv, definitivt inga på svenska och dit postgången för månatliga böcker inte är så särskilt pålitlig alls. Då får man försöka sig på att i alla fall vinna ett fint bokpaket genom att tipsa.

Så det gör jag nu. Både för att jag faktiskt tycker att det verkar vara en så himla bra grej och för att jag så gärna skulle vilja vinna det där bokpaketet.

Graviditets-FAQ

Topp-fem vanligaste frågorna jag fått under graviditeten - minst ett par gånger i veckan:

1. Den här.
Den dyker fortfarande upp stup i kvarten och det är fortfarande aldrig någon som undrar över om min pappa har har någon lust att träffa sitt nya barnbarn.

2. Hur mår du? Nu börjar det väl kännas tungt och jobbigt?
Jag mår oförskämt bra. Inte en enda åkomma eller besvär så långt ögat kan nå. Jag har inte mått illa en enda gång och aldrig kräkts. Om jag riktigt känner efter kan jag kanske vara lite trött i ryggen ibland eller tycka att det är lite obekvämt att sova, och jag är lite less på att ha så få kläder som fortfarande passar. Men jag kan fortfarande lägga handflatan i golvet när jag böjer mig framåt med raka ben. Och knyta mina egna skor.

3. Vad är du sugen på?
Sura frukter. Maracuyá, lulo och gröna druvor. I kopiösa mängder. Och så ost, i inte riktigt lika stora kvantiteter, men nästan.
Och nej, ingen saltgurka med kolasås eller andra konstigheter.

4. Vad är Oscar sugen på?
Alltså det här med att blivande pappan ska uppleva en massa graviditetssymptom som typ alla envisas med här. Trams. Det känns som ett typiskt utslag av män som också vill ha en del av rampljuset och inte klarar av att hamna vid sidan av. Och nej, Oscar har inga konstiga graviditetssug. Såklart.

5. Har ni ordnat färdigt med allt?
Alltså, den här frågan blir både Oscar och jag lika ställda av varje gång. Vad är det egentligen man måste ordna med? Vi har inte så bra koll, men vi går på psykoprofylaxkursen och får fler och fler saker till bebisen för varje babyshower. Vi har inte packat den där BB-väskan än, men det ska vi väl ta itu med snart. Sen vet vi liksom inte vad det är man ska ordna med och förbereda.

Babyshower, den andra

Igårkväll var det dags för babyshower nummer två, den här gången i överraskningsformat, ordnad av mina fina extrafamiljer från mitt förra jobb på CISV. De hade samlat halva CISV Bogotás lokalförening och ordnat med mat och dryck och presenter och en rad klassiska babyshower-lekar:

• Vem kan dricka upp snabbast ur en nappflaska?
• Vem kan klippa ett snöre i samma längd som min mages omkrets? (Här kan vi ju konstatera att ögonmått verkligen inte var någons starka sida. Alternativt har de förväxlat mig med en elefant)
• Ett blindtest för de blivande föräldrarna i barnmatssmaker (kanske inte vår starkaste sida, Oscar prickade två av fem, jag en av fem).
• Vadslagning på födelsedatum, tid och kön.

Sedan presentöppning, såklart, med tuggleksaker, bebisböcker, barntermometer, badanka som meddelar när det är rätt temperatur på badvattnet och lite annat smått och gott. Och ett kuvert med massa insamlade pengar så att vi kan köpa en spjälsäng och/eller ett skötbord.

Tack snällaste finaste extrafamiljen CISV Colombia!

Den som väntar på något gott

Sådär, ja!

Det tog bara fem månader efter att min lillebror sagt "jag har en ny Samsung Galaxy över, du kan få den om du vill" - fem månader av kontantkortsanvändning och surfande bara där det fanns öppna wifi-nätverk - innan jag faktiskt tog mig i kragen och skaffade mig ett mobilabonnemang med internet.

Nu kan jag också surfa på bussen till jobbet. I teorin, i alla fall. Det vill säga om det inte hade varit så att jag bor på gångavstånd från jobbet, och om det inte hade varit så att jag bor i en stad där man inte kan fläka upp en sån här lyxmobil bara sådär på bussen för att den då förr eller senare blir stulen.

Men tja, jag skulle kunna uppdatera er direkt från förlossningssalen när det väl är dags. Om jag inte är upptagen med annat då, förstås.

Min materiella svenskhet

Mammas Machete skrev för ett tag sedan ett inlägg med just den här titeln, där hon frågade sig hur mycket det märktes i hennes hem, i form av materiella ting, att hon inte levt i Colombia i hela sitt liv.

Det har jag funderat på sedan dess, så här kommer min version av min materiella svenskhet:

I köket

• Köksredskapen jag importerat från Sverige. Osthyvel, vitlökspress, stekgaffel, måttsats och bakplåtspapper.
• Vår Kokbok, såklart.
• Och så har vi annat i köket som påminner om Sverige, som jag eller vi fått i present (många av dessa är bröllopspresenter). Kökshanddukar, pannunderlägg och bricka med björkmönster (jag är ju från Björkarnas stad), Marimekko- och älgglasunderlägg, kylskåpspoesi, och så kylskåpsmagneten och glasunderlägget med kronprinsessparet. Min lilla gömma med svenskt godis som jag sparar så länge det går.
• Tittar man in i skåpen hittar man brödkryddor, citronpeppar och sirap.
• Diskmaskinen, även om den inte håller svensk standard och är köpt i Colombia är väl typisk för svenska kök och väldigt otypisk för colombianska.

I bokhyllan

• Svenska böcker. I pocketform så att de är lätta i resväskan. Skönlitteratur såväl som lite fackböcker.
• Svenska tidningar. Jag önskar alltid ETC, Ottar, Arena, Ordfront och Filter.
• En liten klocka från IKEA (det är väldigt sällan jag ser klockor i colombianska hem. Tiden är inte lika viktig här) och morfars gamla brevvåg. Fotot på farfars och pappas barndomshem.

I sovrummet

• Affischtavlorna från IKEA som vi fått av mamma och pappa.
• Täcket med riktiga påslakan istället för de platta lakan som man lägger täcket ovanpå som används här. Visserligen inhandlade för dyra pengar i Colombia, men typiskt svenska och otypiskt colombianska.

Det mesta annat är rätt så colombianskt i vårt hem, faktiskt.

Babyshower, den första

I Colombia ordnas det alltid babyshower för de som väntar barn. Minst en, gärna flera stycken. En babyshower är helt enkelt en tillställning i slutet av graviditeten för nära och kära som kommer med presenter till blivande barnet.

Världens bästa grej, om jag får säga det själv.

Väldigt många bebissaker är ju nämligen rätt dyra, så lyxen i att bara få göra en lista på alla saker man vill ha är enorm.

Gårdagens babyshower var med släkten, ordnad av Oscars mamma. Vi hade önskat oss alla möjliga nödvändighetsgrejer och fick bilbarnstol, amningskudde, bebisfiltar, babysitter, bärsele, alla möjliga badattiraljer, blöjor och matstol. Bland annat.

På många colombianska babyshowers jag varit på tidigare är det framför allt blivande mamman som står i centrum, och den som till exempel öppnar alla presenter. Vi insisterade dock på att vi faktiskt är två lika viktiga föräldrar och öppnade varannan present var.

Och som på så många andra babyshowers fick vi göra det med förbundna ögon och gissa vad som fanns i paketet. Det var som tur var inte så svårt (man vet ju ungefär vad man önskat sig, ju).

Det märks att det börjar närma sig nu. Sakta men säkert fylls Filurens rum med saker inför ankomsten. Och fler lär det bli, eftersom det här var den första i raden av många babyshowers.

Okejrå

Eftersom ni insisterade.

Semmeldags?

För lite drygt två veckor sedan frågade Oscar mig om när det egentligen är man äter semlor. Sedan dess kan jag inte tänka på annat.

Nu råkar det vara så att jag är lite konservativ när det gäller det här med kulinariska traditioner och tycker att det är lite av helgerån att äta semlor innan februari.

Men, här kommer min fråga till er: Om man extremt sugen på semlor och har kämpat mot semmelsuget i två veckor utan att det gått över, får man då baka semlor fast det bara är den 21 januari? När man är höggravid och allt?

Visst får man det? Snälla?

Banker i Colombia

Miss Baglady skrev idag om bankernas avgifter och hur dyra alla deras tjänster är. Och ja, jag håller nog med, jag har läst om hur låneräntorna höjs medan sparräntorna ligger stilla och gör att bankerna håvar in ännu mer pengar. Och banker är väl inte precis kända för att vara generösa med annat än bonusar till sina högsta höns.

Men här i Colombia kan jag ändå inte låta bli att sakna de otroligt billiga, nästan gratis, svenska banktjänsterna. Jämfört med Colombia, alltså. Några exempel (och håll i minnet att Colombia inte precis är i närheten av att bli "det kontantlösa samhället". Du behöver kontanter jämt):

• Att ha ett vanligt konto med ett vanligt maestro uttags- och betalkort kostar runt 25 kronor i månaden i avgift. Vill du ha ett visa- eller mastercard kostar det ännu mer.
• Att ta ut pengar i en annan banks bankomat kostar runt 20 kronor.
• Att ta ut pengar i en annan stad även om det är din egen bank kostar också runt 20 kronor.
• Att ta ut pengar i en annan banks bankomat och i en annan stad kostar runt 20+20 kronor.
• Min bank har gratis uttag (i sina egna bankomater och i samma stad), men många banker har ett max antal uttal på till exempel 10 i månaden och alla därefter kostar.
• Att överföra pengar till en annan bank kostar runt 10 kronor och att ta emot en överföring gjord från en annan bank (till exempel min lön varje månad) kostar också runt 10 kronor.
• Att ta emot en överföring eller en insättning gjord i en annan stad kostar runt 30 kronor.
• Varje transaktion som görs har dessutom en avgift på 0,4% förutom alla dessa ovan.
• Och så vidare, och så vidare i all oändlighet.

Dessutom har ett vanligt lönekonto 0% ränta. Låneräntorna, däremot, är skyhöga. När vi ville köpa lägenheten kollade vi först upp lån här i Colombia. Här får man max låna 70% av värdet på lägenheten, du måste själv spara ihop till minst 30% i kontantinsats. Lånet måste amorteras helt på max 15 år. Efter att ha betalt tillbaka hela lånet skulle vi inklusive räntorna ha betalt banken tre gånger det vi ursprungligen lånade.

Förutom att man känner sig rånad varje gång man har med banken här att göra är de extremt byråkratiska. För allt (typ öppna/stänga konto) måste man förutom alla formulär skriva ett brev där man ber om vad man nu vill göra. För att till exempel betala en räkning från ett nytt ställe eller överföra pengar till en kompis via internetbanken måste du först registrera detta nya konto. Det går till så att man fyller i alla uppgifter och väntar 24 timmar på att någon från banken ska ringa upp. Denna person ställer en massa säkerhetsfrågor för att verifiera att du verkligen är du, och när det är fastställs godkänns kontot för överföring. Sen skickas en förfrågan till den andra banken som också måste godkänna. Det tar tre arbetsdagar. Sen kan du överföra/betala din räkning! Smidigt, va?

Så ja, ibland saknar jag svenska bankerna. Trots att de vägrar skicka bankdosor utomlands eller låta någon annan person hämta ut den åt en när man tappat bort sin gamla.

Nytillskott i hushållet

I Colombia finns inga allmänna tvättstugor i husen, så vill man inte tvätta för hand eller spendera en förmögenhet på att lämna in all sin tvätt får man skaffa sig en egen tvättmaskin. I och med att Andrea flyttade ut försvann även hushållets tvättmaskin, så vi slog till på en ny med hjälp av julklapps- och födelsedagspengar från mamma och pappa.

Vår nya tvättmaskin är en Rolls Royce bland det colombianska tvättmaskinsutbudet. En ganska reguljär tvättmaskin enligt svensk standard.

Först och främst har den lucka fram. Det innebär inte bara att man måste böja sig ned för att plocka in och ut tvätt, utan framför allt att själva trumman är liggande. Vilket i sin tur innebär att kläderna blir renare och utsätts för mindre slitage. De toppmatade tvättmaskinerna här har nämligen trumman stående.

Lyxen att ha luckan fram innebär att tvättmaskinen är runt dubbelt så dyr som de betydligt vanligare (men, som sagt, betydligt sämre) toppmatade maskinerna. Eftersom det är lite av en lyxvariant är utbudet också mindre. Dock bara i antal.

Det visade sig nämligen att denna variant bara finns i storlek enorm. Vår nya tvättmaskin har en maxkapacitet på 16 kilo. Det var den minsta som fanns. Den tar upp halva tvätthörnan och är tung som ett as.

Men! Vad gör det när vi äntligen, äntligen, äntligen kommer att få kläder som är rena på riktigt? Tvättade i en maskin som (hör och häpna!) är tystgående. Den första tystgående hushållsapparat jag någonsin stött på i Colombia. Vår diskmaskin, till exempel, låter som ett härke när den är igång.

En detalj som jag omöjligt kan förlika mig med när det gäller tvättmaskiner i Colombia är de helt värdelösa temperaturangivelserna. Vår första hade inga alls, man fick koppla den enda slangen till varm- eller kallvattenkranen. Vår förra hade kallt - ljummet - varmt. Den här har hela fyra olika temperaturval, nämligen de mycket lättförståeliga varmt/kallt - ljummet/ljummet - ljummet/kallt - kallt/kallt.

Vi frågade Samsung-personen på affären vad tusan som menades och följande konversation utspelades:

"Det är temperaturerna."
"Jo, så mycket förstår vi, men vad menas med att det står två saker på varje temperaturval? Vad menas till exempel med varmt/kallt?"
"Ja... det var en bra fråga. Ja... det är nog att det är en blandning. Lite från varmvattenkranen och lite från kallvattenkranen."
"Jamen då blir det ju ljummet. Och det är ju nästa temperaturval. Vad är skillnaden på varmt/kallt och ljummet/ljummet isåfall?"
"Mmmmm... ja... men det är nog så att varmt/kallt är med lite mer varmvatten än ljummet/ljummet. Kanske."

Vi försökte med några lite mer logiska förklaringar som att det kanske kunde vara så att första cykeln i varmt/kallt är med varmt vatten och andra med kallt. Men nej, så var det nog inte.

Så vi gav upp och tänkte att äsch, vi kollar instruktionsboken sen istället. Det har vi gjort nu, och blev mycket klokare. Där får vi nämligen veta att:
Varmt/kallt: Vita kläder och mycket smutsiga plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/ljummet: Plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/kallt: Medelsmutsiga plagg som inte färgar av sig; majoriteten av plaggen utan rynkor.
Kallt/kallt: Färgglada plagg, lätt smutsiga.

Så bra, då vet vi.