"Just att inte ha ett datum, ovissheten...major mind fuck. Vi la in min mans ansökan den 1:a Augusti 2014 (!!)...intervju den 2:a februari 2015 och väntar fortfarande."Det är precis det som Anonym skriver till förra inlägget. En tidsram hade varit så otroligt mycket lättare att förhålla sig till. Tre månader, sex månader. Det hade varit länge och jobbigt, men då hade vi kunnat ställa in oss på det. Om någon hade kunnat säga "i juli får ni ett beslut".
Men ingen säger något. "Allt från några dagar till några månader, det kan ta upp till ett och ett halvt år". Det är ju helt orimligt att leva så.
Jag fattar inte att det inte går att ge något besked, när det ändå är en elektronisk kö, där alla ärenden helt automatiskt delas ut till handläggare i turordning. Och allt de säger är att "ni kan följa ert ärende på hemsidan". Men det som står där är det här:
För den väntetid man har att förhålla sig till nu är den här:
Som för övrigt inte stämmer och på telefon är det "mer än nio månader" som anges.
Vilken mängd tid och arbetskraft till att faktiskt handlägga som de skulle kunna frigöra på Migrationsverket om de la ut lite vettigare information på sin hemsida, så att de slapp svara på miljoner desperata mejl och telefonsamtal från andra som mig.
Som ringer för att det är det enda halmstrået som finns i den psykiska tortyren det är att inte veta.
För det känns som psykisk tortyr. Ovissheten. Maktlösheten att gå och vänta på ett beslut som vi vet
kommer att bli ett ja, bara utan att ha en rimlig aning om när. Frustrationen och sorgen över att behöva vara separerade under tiden.
Migrationsverket har fått mig att gråta mig till sömns så många nätter nu.
Och då har vi ändå tak över huvudet, trygghet, jobb, mat på bordet. Och vi kommer att få vara tillsammans igen även om vägen dit känns som en evighet av psykisk tortyr.
Jag tänker på krönikan som Somar Al Naher skrev med anledning av nationaldagen och medborgarskapsceremonierna. Om vad flera års ovisshet gjorde med henne och hennes familj. En ovisshet som jag bara kan tänka mig hur otroligt mycket vidrigare den måste ha varit, då den inte som för oss handlade om "hur lång tid tar det innan vi får ett ja", utan "kommer vi att få stanna överhuvudtaget eller kommer hela vår familj att skickas tillbaka till krig och död".
Att en talman i Sveriges Riksdag går ut och säger att "jag tycker att du kan visa lite tacksamhet" visar på att han inte har någon som helst insikt i vad en sån här process innebär och hur den långsamt äter upp en inifrån. Förutom det otroligt obehagliga förstås att han uppenbarligen tycker att det finns två kategorier medborgare - de som ska tacka och de som ska tackas och att de som klarat sig igenom processen står i evig tacksamhetsskuld till staten.
För Somar säger att inbjudan till medborgarskapsceremonin, efter att ha gått igenom en helvetesprocess för att söka asyl, kändes som ett hån. "Att söka asyl var allt annat än en dans på rosor. Ska det uppmärksammas kanske en ursäkt hade suttit bättre än en ceremoni.".
Jag fattar inte varför folk blev så upprörda över hennes krönika. Har folk ingen förmåga till empati eller att sätta sig in i andra människors situation överhuvudtaget? Jag, som bara väntar på ett ja, min familjs fysiska överlevnad ligger inte i händerna på Migrationsverket, får ångest bara av att tänka på Migrationsverket.
Somar var snarare otroligt diplomatisk och tillbakahållen i sin kritik.
Först och främst: Åh Annika! Fy fan för er situation. Jag tänker på er ofta och hoppas, hoppas, hoppas att det löser sig snart. Massor av kramar till er alla tre!
SvaraRaderaSedan: Jag håller med dig helt och hållet, du sätter verkligen ord på det jag kände efter att ha läst krönikan och följt mediestormen. Förstod inte alls hur någon kunde bli upprörd av Somars text och blev så fly förbannad av talmannens kommentar. Den skrämde mig så fruktansvärt, för tänker han så tänker säkert många, många fler precis samma sak. Tycker också att Somar också var tillbakahållen och att kritiken så jäkla självklar.
Igen, massor av kramar till er.
Men precis! De där tacksamhetskraven, det där att en talman ganska explicit talar om för en journalist hur hon ska bete sig och skriva!? Och att folk bara håller med, typ "åk tillbaka då om det inte passar". Så sorgligt.
RaderaAnd it does not get easier when one gets here.
SvaraRaderaThere is a program called Korta vägen - The short cut for academics to the Swedish employment market for immigrants. I am currently trying to get into it and it is what I got from Arbetsförmedlingen: Jag bedömer att det idag inte är aktuellt med korta vägen för dig då du bara har varit inskriven hos oss sedan den 4 juni 2015. För att få möjlighet till denna utbildning ska man ha varit inskriven en längre tid på Arbetsförmedlingen och prövat att söka arbete själv innan det kan bli aktuellt. Du måste först prova att söka arbete mot den öppna arbetsmarknaden. Därefter kan man ta ställning till om det är aktuellt med korta vägen eller inte.
So you tell me....what is the use of this program if they want me to go through the long path before I get to the short path?
Sweden leaves a lot to be desired so far!!
Hej Anonym! Jag vet att det är jättesvårt, jobbigt och frustrerande att vara ny i Sverige. Man kanske har hört att det är låg arbetslöshet här, att det är lätt att få jobb, men det är långt ifrån hela sanningen!
RaderaDet du kan göra är väl att studera på SFI/komvux, plugga svenska hemma på fritiden, lära känna så många svenskar som möjligt, gå med i någon förening, prata med svenskar trots att du inte känner dem (folk som jobbar i butik typ), söka jobb på egen hand. En dag löser det sig!
Det kan även finnas någon typ av bas-utbildning i svenska på universitetet - om du bor på en ort med universitet. Kolla upp det!
Lycka till och ge inte upp!
Hello Tuvilda:
RaderaI was never under the illusion that there were jobs in Sweden. Actually, I was looking for a job in Sweden from NYC (where I come from) and I did not see any jobs that were looking for my skills.
Actually, I think that the Swedish job market does not even exist in comparison with the US market.
And I have been applying for jobs in my own and I can tell you and I have been told that unless you have contacts in Sweden, you will not be able to get a job at all. Unlike the US, you get a job by sending resumes and you do not need contacts (except in some situations).
While I am here wasting my time, US companies are contacting me for jobs back in the US...the only reason why I am here is because my husband is Swedish and he wants to give it a go in this country. With that said, I have a 1 year limit in this country. I cannot wait to go home!
So sorry to see that you are disappointed... I know the feeling from a similar but different situation in another country years ago. I was very frustrated with the situation and started to think it was much better at home and felt very homesick. I said like you, can't wait to get out of this and go back home. That's ok! But in hindsight I was unfair to the country and the people living there. I wish I would have kept those comments to myself and instead of complaining trying to do the best of he situation.
RaderaAnomyn:
RaderaSo you went back to your country then and it was better!. And I am not only complaining, I am trying very hard to make it work but I feel that it is just no worth for it for me.
I had a very productive life at home and in here, it is too quiet and impossible to get anything at all...no even an interview that I will have had if I stayed at home.
Hej Anonym från NYC! Det är ledsamt att höra att det är så kämpigt och jobbigt för dig. Jag har ändå ett förslag på jobb, som du kanske redan testat: vikariera som lärare i engelska, vikariera på förskola... Det finns alltid jobb. Det är inte alltid så roligt kanske men man kan testa... Bara ett förslag.
RaderaInteresting discussion! I don't really know where you've heard that you have to have contacts to get a job, though? I have always gotten my jobs in Sweden by sending my CV applying to vacant positions (whereas in Colombia I have gotten all of them through contacts). Of course, contacts are helpful everywhere in the world, but my perception is that the labor market in Sweden is less "contact-based" than in many other places.
RaderaAnyway, I think it is a little bit sad that you seem to have already made up your mind that Sweden is not for you and that things will not work out here. They might just will, I hope your time in Sweden will prove you wrong :)
Tuvila: Thank you for the suggestion but I did not spend thousand of dollars in an american education to come to this country to be an English teacher. Nothing wrong to be one but I love what I do for a living and if I cannot be what I was in the US then this country is not for me!
RaderaColombialiv: You will find that information all over the internet in blogs from immigrants that have moved to this country and all of them will tell you that if you do not have contacts, you will not get a job in Sweden. You should read this link and you will understand more about how difficult is for immigrants to get a job in Sweden: http://www.thelocal.se/20150428/educated-immigrants-get-stuck-in-limbo-in-sweden-saco-omstart-integration-tlccu
And your experience is different because you are a swede and you 'belong' here. You can read this blog that will explain why you got a job so easily: http://lostinstockholm.com/2014/10/06/i-want-to-move-to-sweden-will-i-find-a-job/
I already had several experiences in Sweden that tells me that this country is not for me. Just one example of several: I interviewed for a job while I was here visiting Stockholm, I did not even get a respond saying that I did not get the job and yes, I already had all the necessary papers to live and work here.
And Sweden is showing the exact face that I was expecting except that it is worse than I thought!
Vi är i samma situation, jag och min kille i Colombia. Vi har väntat lika länge som ni, men ännu inte fått intervju. Han har sökt otaligt antal arbeten under tiden, men inget händer för att ingen vill anställa utan uppehållstillstånd. Om man får försöker fixa detta så är det dödfött. Det är ett major mind fuck och det känns som ett skämt i ett sk ordnat land som Sverige. Vi har inte ens barn och känner en enorm frustration att inte veta och aldrig få ett svar. Kan inte ens föreställa mig hur ni känner. Det är ett skämt. De har sagt minst 1,5 år och när jag fick prata med en som jobbar på MV skrattade denne nästan och sa att det är inget skämt utan det är väldigt lång väntan. Särskilt nu. Skit är det. Så nu flyttar jag till Bogotá.
SvaraRaderaJag förstår precis. Oscar har inte ens försökt söka jobb ännu, hur ska man kunna göra det när man inte vet om han kommer nästa månad eller om ett halvår? Det funkar ju inte för någon arbetsgivare, det känns som att hela livet är på paus och allt bara går ut på att vänta. På att livet ska få börja på riktigt.
RaderaJag fattar att du flyttar till Bogotá. Det här var ju verkligen inte rätt tajming att söka uppehållstillstånd.
Du har helt rätt och det är helt enkelt för jäkligt!
SvaraRaderaJa!
RaderaNä fy farao, hatar detta. Tänker också på er ofta!
SvaraRadera<3
RaderaJag tror att det är väldigt viktigt att du skriver om det här Annika! Dina inlägg kanske påverkar på något sätt. Jag förstår att det känns helt fruktansvärt och att det är jobbigt att vara i den här situationen.
SvaraRaderaDistansförhållande i sig är jobbigt och då måste det vara ännu värre att inte vara den som kan bestämma när man ska få vara tillsammans igen!
Jag förstår om du vill packa din kappsäck och bara dra! Samtidigt skulle det ju vara "onödigt" nu när ni "ändå kommit så långt" (ni skulle ju vara tvungna att gå igenom allt igen om ni skulle vilja bo här igen..) vilket jag fattar att du fattat för länge sen...
Jag fattar inte vitsen med att den anhöriga som söker uppehållstillstånd inte får VARA I SVERIGE under tiden som ansökan behandlas. Vad skulle det kosta Sverige? INGET! Det skulle GE Sverige pengar i och med att man betalar moms på allt man köper (han måste ju äta och då betalar ni moms på maten liksom).
Jag håller tummarna för er och hoppas att Migrationsverket anställer fler handläggare snart så att ansökningstiden kan kortas för alla.
Kram!
Om drt vankas avslag, är Migrationsverket i regel tvungen att förordna ett offentligt biträde (betala för jurist) om man är i Sverige och har barn. Det är inte bara och ge avslag och säga hejdå. Det kostar sjukvården oerhörda summor iom att man i regel inte täcks utav sjukförsäkringen oxh de flesta reseförsäkringar ej gäller mer än ca 45 dagar. Svenska läkare kan inte ju inte gärna mota bort någon som ej har pengar för sjukvård.
RaderaDet finns tanke och reson bakom skälet till att man inte får vara i Sv medan man ansöker. Detta var två som jag kunde komma att tänka på lite snabbt.
Ja, det är ju det här med att inte veta som nästan är jobbigast.
RaderaMen jag fattar ändå inte vitsen med att man inte får vara i Sverige. Speciellt inte när man har barn. De där argumenten skulle ju isåfall också applicera på asylsökande och de MÅSTE däremot vara i Sverige under handläggningstiden. Vilket är helt bisarrt, hur kan det vara så att de som ofta inte har möjlighet att ta sig till Sverige på ett säkert sätt (dvs asylsökande) inte får söka på en ambassad utan måste ta sig hit för att göra det, medan de som sannolikt har möjlighet att riskfritt ta sig hit (t.ex. UT för familjeanknytning eller arbete) måste söka på en ambassad och får inte göra det här.
Jaha.. Det tänkte jag inte på...
SvaraRaderaHej! Vad jobbigt det låter att inte få svar. Min kille och jag fixade hans uppehållstillstånd tillsammans innan vi åkte hem till Sverige, Han är från Costa Rica och det tog ca 4 månader från att vi ansökte tills vi hade uppehållstillståndskortet i vår hand. Tycker det är jättekonstigt att det får ta så lång tid för er som till och med har barn ihop??!! Borde inte det vara ett prioriterat ärende? Vad är det som gör att det dröjer så??? Har dom sagt det?...
SvaraRaderaMed vänlig hälsning.
din gamla bloggar-kompis emily the strange
Skitjobbigt. Vi hade också tänkt att vi skulle resa till Sverige tillsammans, men så blev det ju inte. Vi sökte i december, jag reste i mars. Och tyvärr ingen förtur, vi ansökte om förtur men blev nekade (bara om man är gravid...).
RaderaDet suger rätt mycket. Nu hoppas jag på hösten. :(
Håller tummarna för er! Du får väl åka dit nu på semestern och se till att bli gravid igen 😋 Funkar det?
SvaraRaderaEmily the strange
Hahaha, ja alltså tanken "vi vill ju ändå att Gael ska ha ett syskon någon gång i framtiden" har ju slagit mig, ska jag erkänna. Men det vore ju bra om åtminstone en av oss hade någon intjänad SGI innan dess. Det blir så himla knapert annars...
RaderaHej! Jag sitter i en liknande sits med min fru som är från Ecuador. Vår ansökan ligger exakt en vecka efter er, och vi fick mail om intervju en vecka efter er, så jag sitter bara och väntar på att läsa en positiv blogpost från dig om att ni äntligen har fått UT så vi vet att det närmar sig för oss också. Men det lär ju inte hända på ett tag.
SvaraRaderaFaktumet att migrationsverket aldrig kan ge något svar om hur länge man ska behöva vänta, eller ens med vilka ärenden de arbetar med för tillfället (Ringde för en månad sen då de sa att de arbetade med ärenden från Augusti 2014, och ringde igen för en vecka sen då de tydligen jobbade med ärenden från Juni 2014) är inte så lugnande heller.
Glöm inte att JO-anmäla när 9 månader att gått då de enligt lag ska behandla ärenden inom den tiden.
"Utlänningsförordning (2006:97)
Handläggningstid
21 a § Ett ärende om uppehållstillstånd enligt 5 kap. 3 och 3 a §§ utlänningslagen (2005:716) skall, om det inte finns särskilda skäl, avgöras senast inom nio månader från det att ansökan lämnades in.
Förordning (2006:262)"