Alldeles för fort var den här, den där dagen som hette börja jobba igen i kalendern. Fjorton veckors mammaledighet och tre veckors semester var slut.
Gråtfesten började redan igårkväll. För även om det ibland blir lite långrandigt att gå hemma och ta hand om bebis och man saknar lite mer intellektuell stimulans, och även om jag har världens roligaste jobb, så är det inte kul den dagen kommer då man helt plötsligt måste lämna bort sin alldeles för lilla bebis till andra. Ja, för det hade varit en annan sak (inbillar jag mig) om jag hade börjat jobba och Oscar börjat på sin pappaledighet. Då hade det känts mycket mindre jobbigt. Men någon sådan finns ju inte i Colombia.
Det hela var nog mycket mer traumatiskt för mig än för Gael som inte verkade lida (eller ens märka) nämnvärt av att jag var borta. Och jag har ju privilegiet att i en åttamiljonersstad som Bogotá bo på tio minuters promenadavstånd från jobbet, så jag kan gå hem på lunchen och amma och lukta på bebishår och pussa i bebisnacke. Då känns dagen mycket mindre lång.
Och på jobbet var det idel välkommen tillbaka! och äntligen! och vi har saknat dig!, och till ett sådant jobb känns det ju faktiskt inte särskilt tråkigt alls att återvända.
Så summa summarum var det inte så farligt som jag trodde när jag hulkade i soffan igårkväll. Det känns faktiskt (också) ganska roligt att börja jobba igen, trots allt. Men ändå: eventuellt lillasyskon ska födas i Sverige för då vill jag vara ledig mycket längre än såhär, och då vill jag att Oscar också ska få chansen.
Tankte pa dig idag. Vad skont att det over forvantan!
SvaraRaderaJa, säger som Linnea, skönt att det gick över förväntan i alla fall. Men förstår verkligen att det känna jobbigt, inte minst att Oscar inte får vara hemma! Så knäppt.
SvaraRaderaÅååå. Tänker också på dig. Kramkramkram!/Julia
SvaraRaderaÅh vad skönt att det ändå gick bra! Och att du kan gå hem och amma på lunchen, vilken lyx! Eller alltså lyx i olyxen eller vad man ska säga. Det är ju skitbra verkligen.
SvaraRaderaVi kollade just på föräldradagar imorse, hade faktiskt ingen koll, men 240 dagar VAR. Det är... mycket. Eftersom vi bor billigt i en förort har vi dessutom förmånen att kunna dryga ut på alla dagar och klara oss fint på en lön (speciellt Monkis). Det är vid sånna här tillfällen jag är glad över att bo här.
Ser fram emot att ni skaffar lillasyskon i Sverige, för då kan vi ju ses! ;)
Shit vad tufft det låter. Vi bor i Tyskland och även om systemet inte är lika bra och flexibelt som i Sverige så är jag ändå så glad över att det överhuvudtaget finns något som heter föräldraledighet. Det är verkligen en lyx som man inte ska ta för givet. Hoppas att det fortsätter att gå bra för er - det gör det säkert! Och toppen att du kan gå hem på lunchen.
SvaraRadera