Colombias sambolagstiftning är långt mycket mer heltäckande än den svenska diton, och har man bevisligen bott ihop som ett par i minst två år omfattas man per automatik av sambolagen och har i princip samma rättigheter och skyldigheter som par som ingått äktenskap.
Min vän Mónica och hennes livskamrat är inte så intresserade av det här med giftermål, men eftersom de nu bott ihop i två år är de i lagens mening i princip gifta vare sig de vill eller inte.
Så de bestämde sig för att ställa till med kalas enligt konstens alla regler, fast helt utan regler, för att fira sin
unión marital de hecho.Det var ett kalas som inte var som andra bröllopskalas, där gästerna själva var med och gjorde kalaset med överraskningar i en strid ström. I Colombia gillar de ju
hyra in band till fester, och den här festen var verkligen inget undantag. Det var ett jazz-kletzmerband, en
gaiterosgrupp, ett
vallenatoband, en grupp
mariachis, och en
cumbiagrupp. I en strid ström.
Eftersom det inte var något bröllop enligt den gängse definitionen så var det inte heller någon präst* eller någon notarie som befäste unionen.
Men ceremoni var det i alla fall. Med vigselförrättare och allt -
La Lupe, en av Colombias mest kända dragqueens i egen hög person, som showade och deklarerade paret, ja... par.
Det var vackert, det var personligt, det var annorlunda och det var jättejätteroligt.
* Vilket för övrigt inte hade gått ens om de velat eftersom Mónica är bannlyst ur katolska kyrkan.
Som vanligt kan man klicka på bilden så blir den större
