tisdag 15 december 2015

Bloggvänskaper

Det absolut bästa de senaste drygt fem årens bloggande har gett mig är människorna. Alla de fina personer som kommit in i mitt liv, tack vare bloggen.

Som Julia när vi bodde i Colombia, eller utlandssvenskar på andra håll som Johanna i Berlin som skickade lite kärlek via hennes man piloten.

I Sverige har jag en lång lista på bloggvänner som känns som kompisar fast vi aldrig träffats annat än framför datorn. En sådan är Mirijam, och när jag var i Malmö med jobbet för ett tag sedan passade vi på att ses. Hon beskriver det redan så bra, så in och läs. Precis så, bara "hej, ska vi hänga? Okej, vi kan käka lite middag och natta barnen ihop". Som om vi känt varandra mycket längre än att aldrig någonsin ha träffats förr.

Mirijam, jag och Stefan (aka hunden med ett eget instagramkonto)
Det är kanske det mest positiva med att resa så mycket i jobbet, att få chansen att passa på att träffa alla de där människorna*. "På riktigt", det vill säga.

Jag vet inte hur länge till den här bloggen överlever, men oavsett det så hoppas jag att människorna stannar kvar i mitt liv mycket längre efter det.

-----
* Johanna, Sofia, Maria, jag vet, jag var i Göteborg för ungefär en månad sedan, och SÅKLART vill jag ses, men då hade jag inte, till skillnad från den här gången, någon ledig kväll att hänga på. Nästa gång, lovar!

4 kommentarer:

  1. Fattar verkligen, ser fram emot att du får vägarna förbi igen! (Känns så snopet att jag aldrig fick tummen ur med bogota medan ni var kvar, men det får också bli i framtiden. Eller Umeå, vem vet? :))

    Älskar också grejen med bloggvänner, det är väldigt konstigt men fantastiskt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ni är supervälkomna till Umeå! Och nästa gång i Gbg hör jag av mig! <3

      Radera
  2. Fint! Som sagt, konstigt men fantastiskt det här med bloggvänner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Precis! Konstigt men fantastiskt :)

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.