lördag 9 februari 2013

Livet på en kontinentalspricka

I morse satt jag på golvet och höll på med en grej på datorn när jag såg hur snöret till gardinen började röra på sig. För en kort stund tänkte jag att något fönster var öppet och att det blåste på snöret, innan jag insåg att det inte bara var snöret, utan alla lampor, allt som hängde löst, som svajade, och hela golvet rörde sig.

På sjuttonde våningen känns jordskalv extra mycket.

Hela Amerikas västkust är ju en enda lång spricka mellan två kontinentalplattor och det skakar lite nu och då. Den här gången var det visst 6,9 på Richterskalan, med epicentrum i södra Colombia. Men så länge det känns sådär milt som det gjorde idag blir jag inte orolig, mer fascinerad. Och alla som bor på en kontinentalspricka vet ju att det är bra med jordskalv lite då och då, så att spänningarna där nere i underjorden pyser ut lite lagom i taget. Det är när det inte skakar på länge som det är dags att börja oroa sig.

7 kommentarer:

  1. Kusin Anna9/2/13 15:42

    Men ändå: läskigt!!! :/ och lite coolt...:)

    SvaraRadera
  2. Ja, det känns onekligen som en annorlunda vardag jämfört med här, att väga in att det kan börja svaja i gardinerna sådär. Jag har känt ett jättesvagt efterskalv i Fukushima en gång, och sovit mig igenom ett i Peru. Blev himla besviken över att "missa" upplevelsen, för även om det är läskigt är det ju som du säger ganska fascinerande på samma gång.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, faktiskt, jag blir ocksa lite besviken när jag missar jordskalven. Om man är ute och gar pa marken är det inte sa lätt att känna dem, de känns mest om man sitter/star stilla.

      Radera
  3. Jag var i Chile nar jordbavningen intraffade for ett par ar sedan. I princip alla chilenare fragade mig om jag inte blivit radd. Mitt svar blev alltid ett enkelt "nej". Varfor skulle jag vara radd? Trots att golv och vaggar skakade, foremal flog ur bokhyllorna, koksskap oppnades i koket och glas krossades mot golvet sa insag jag liksom inte dimensionen av det hela forran efterat. Jag hade ju aldrig varit med om en jordbavning och nar man blir vackt mitt i natten av att hela sangen skakar och hoppar som vore man med i exorcisten ar den forsta kanslan forvaning, en tvivlan kring om det hela verkligen ar pa riktigt.

    Lustigt nog hade jag redan tidigare kant flera mindre jordskalv men insag aldrig att de var just jordskalv det handlade om. For jag ar fran Goteborg och uppvaxt pa en gata dar sparvagnar passerade forbi sa att fonsterrutorna skakadade.
    Sa varje gang det skakade lite (innan jordbaviningen) associerade jag det aldrig med jordskalv. Tankte istallet att det maste vara nagot tungt fordon som kort forbi :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha där ser man! Det har jag nog aldrig associerat till, däremot har jag ofta trott först att det är jag som plötsligt blivit yr, det känns liksom mer logiskt än att det faktiskt är marken som rör sig.

      Men en sån där stor jordbävning. Då hade jag nog blivit lite rädd ändå.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.