söndag 1 april 2012

Om religion

Colombia är ett katolskt land. Även om kyrkan sedan länge är skild från staten och religionsfrihet och ursprungsfolkens alla religioner erkänns i konstitutionen, så är det katolicismen som är den överskuggande religionen, och ett av mina allra största hatobjekt, katolska kyrkan*, har enormt politiskt inflytande.

Religionsundervisning i skolan innebär katolicism, typ katekesen, och är ett självklart inslag i många skolor, som Mammas Machete skrivit om. I storstaden finns fler alternativ, och bor vi i Colombia när Gael börjar skolan är att det är en icke-konfessionell skola ett av de viktigaste urvalskriterierna. Då är det oftast istället ingen religionsundervisning alls. Att som i Sverige undervisa om världens religioner verkar inte vara något alternativ.

Trött kyrkobesökare
Religionen märks inte bara i skolorna och i politiken. Också i detaljer som att varje askonsdag går var och varannan person på gatan runt med ett askkors kletat i pannan. Eller att vi, när förlossningen skulle sättas igång, blev erbjudna nattvarden på det sekulära sjukhuset.

I en storstad som Bogotá är det ändå lättare att låta bli att vara religiös, även om min katolska svärmor såklart helst hade sett att vi gift oss i kyrkan och att vi skulle döpa Gael (vilket vi inte kommer att göra). Men i byar på landet kan det vara i det närmaste omöjligt att inte följa den sociala (religiösa) normen.

Hur som helst, idag var Gael i kyrkan. Det var Gaels kusin som tog första nattvarden, vilket är en viktig katolsk rit som infaller någon gång mellan dopet och konfirmationen, och som precis som med konfirmationen innebär en förberedelsekurs (det är en massa böner och annat som ska läras utantill) och familjefirande med presenter och hela konkarongen.

Jag hade väl hoppats att han skulle kunna undanhållas religiösa influenser lite längre än sina knappa två månader, men det gick inte. Som tur var sov han sig igenom hela gudstjänsten och lär knappast minnas något av sitt livs första kyrkobesök.

* OBS som i institutionen, inte som i enskilda katoliker.

9 kommentarer:

  1. Jag kämpar oerhört med katolska kyrkan. Jag känner att den hämmar och begränsar människor. Och förtrycker!

    SvaraRadera
  2. If you are coming for a country like Sweden where there is so much safety net, it is not possible to understand why religion is so important in some Latin countries.
    If there is so much misery, lack of jobs, no money, no possibilities to move beyond what you have, you have to believe in a higher being. When everything else is so bad, why not believe in something if that help you to survive?
    There has been studies that indicate that people who pray, go to church are healthier..more in peace with themselves.
    And yes, the Catholic Church can oppress/limit people but it also helps people that do not have much….so unless you were born in a country where there is not safety net, then you cannot understand why religion is so important!

    SvaraRadera
  3. Ella: Precis så. Hämmar, begränsar och förtrycker.

    Anonym: Jo, jag förstår precis varför religionen har en så viktig ställning i Colombia, och många andra länder. Men för den skull håller jag inte med om hur katolska kyrkan utnyttjar situationen.

    SvaraRadera
  4. And I agree with you that the Catholic Church uses that situation for its own benefit but until there is equality for all in Latin America then the Catholic Church will continue to be important specially to people who do not have much.
    I have lived in Sweden/US and I know how you will view religion in our Latin countries. I myself became less and less religious after I lived in Sweden..but at the same time, I felt that your country was lacking in some ways..I did not feel that it was people oriented….did not see/feel compassion, do not express concern for other people besides your own family…..since the government takes care of you!
    I do not know how to say this but since in Sweden, you do not see misery, poverty etc..it is like your society is too “normal”…no emotional? Maybe!
    Something was lacking but maybe I am too latin/American..lol!

    SvaraRadera
  5. And I agree with you that the Catholic Church uses that situation for its own benefit but until there is equality for all in Latin America then the Catholic Church will continue to be important specially to people who do not have much.
    I have lived in Sweden/US and I know how you will view religion in our Latin countries. I myself became less and less religious after I lived in Sweden..but at the same time, I felt that your country was lacking in some ways..I did not feel that it was people oriented….did not see/feel compassion, do not express concern for other people besides your own family….I do not know how to say this but since in Sweden, you do not see misery, poverty etc..it is like your society is too “normal”…no emotional? Maybe!
    Something was lacking but maybe I am too latin/American..lol!

    SvaraRadera
  6. Håller med helt. Det är oftast kyrkan och inte religion i sig det är fel på. Eller, jag känner mig tämligen oreligiös men stör mig mycket mer på att kyrkor/institutioner försöker lura, styra och skuldbelägga människor än att enskilda människor hittar något som de mår bra av. Eller, det sistnämnda är såklart en bra grej.

    Men kan folk inte bara få tro som de vill utan hela "såhär MÅSTE du göra" - grejen? Så kan de (vi) som inte tror på någon gud också slippa göra det. Enkelt.

    SvaraRadera
  7. Alla religioner har sin beskärda del av lik i garderoben, men att använda människors tro för sina egna vrickade syften så stenhårt som katolska kyrkan gör - medeltiden ringde och är mycket imponerad.

    Förstår dock inte (eller jo, jag förstår men jag Förstår inte) varför inte fler föräldrar väljer att avstå dop tills barnet kan bestämma själv. En av alla anledningar till att jag skyr religion i institutionell form.

    SvaraRadera
  8. Låt mig återigen bekänna min okunnighet. Hur är det med katolicismen och dopet? Blir man formellt medlem i den katolska kyrkan i samband med dopet? I så fall, vad innebär det att vara medlem? Om man blir medlem i och med dopet, måste man i så fall aktivt begära utträde om man inte längre vill ingå? Hur vanligt är det att man såsom ni, inte döper sitt barn? Hur går dopet till i ett land där många är fattiga och kanske inte har samma tillgång till kyrkan?

    SvaraRadera
  9. Anonym: Ja, det är en svår balansgång. Jag kan tycka att det är lite... fint ibland med all spiritualitet som finns här, all tro på "övernaturligheter", även om jag har väldigt svårt för att tro på sådant själv.

    Johanna: Exakt så!

    Sherdil: Precis vårt argument för att inte döpa Gael. Går dock inte hem hos svärmor.

    Åsa: Precis, man blir medlem i och med dopet, och katolska kyrkan räknar att de har si och så många medlemmar utifrån det numret, så det är ännu en anledning till att inte döpa Gael - kyrkan använder ju sen sin "breda medlemsbas" till att kräva politiskt inflytande. Det vill vi inte bidra till. Hur man går ur kyrkan vet jag inte, men jag gissar att det är väldigt krångligt.
    Dopet tror jag inte kostar så mycket, så jag tror att det är relativt tillgängligt även för fattiga (eventuellt kanske det är lite betalning efter förmåga?).
    Jag tror att det är vanligare att inte gifta sig i kyrkan än att inte döpa sina barn. Ett kyrkogiftemål är dyrt och krångligt, så många gör det helt enkelt civilt. Däremot döper många sina barn, oavsett hur religiösa de är, mest för att vara mor- och farföräldrarna till lags.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.