Oscar visade mig en fantastisk tiominutersdokumentär om Bogotá från 1946:
Vissa saker - byggnader, företeelser - är precis likadana än idag, men vissa andra är så annorlunda att det är nästan smärtsamt att titta på filmen.
"Sydamerikas Aten, med en lovande framtid" sa de 1946. Det var två år innan Bogotazo - de våldsamma kravallerna efter mordet på presidentkandidaten Gaitán, då tusentals människor dog och stora delar av centrum brändes ned eller förstördes. På Bogotazo följde La Violencia, tio år av våld och konflikt, ur vilket Colombias inbördeskrig föddes - världens längsta ännu pågående väpnade konflikt.
"Sydamerikas Aten, med en lovande framtid"
Tänk så annorlunda det kunde ha blivit.
Nu gick det väl iofs inte särskilt bra för Europas Atén heller efter 1946. Inbördeskrig, militärjunta, osv. :-(
SvaraRaderaMen ja, jag känner igen känslan. När jag tittar på bilder från Managua på 1960-talet och jämför med hur det är idag känns det helt postapokalyptiskt. Numera har ju staden inte ens någon stadskärna eftersom den 'försvann' i jordbävningen och se'n blev det krig.
Vad är det som känns särskilt smärtsamt att se?
SvaraRadera