Bland alla internationella middagsgäster fanns också Alain, från Kongo. Han pluggar spanska medan hans chilensk-franska flickvän jobbar för Läkare Utan Gränser. Vi kom in på hur det är att bo i Colombia.
"Det bästa med Bogotá är säkerheten", sa han. "Man kan röra sig fritt i stan och gå utomhus på kvällen".Det var första gången jag någonsin hört någon beskriva Bogotá som en säker stad. "Inte så farlig", "säkrare nu än för tio år sedan", och liknande omdömen kan man höra. Men säker rätt och slätt, nja.
Kommer man från Umeå är inte Bogotá en säker stad. Jag har visserligen bara blivit rånad en gång på tre år, och jag går inte runt och är rädd, men ändå. Jag tar inte med mig för mycket kontanter. Jag tänker på var jag går. Jag tar taxi på kvällen. Jag undviker att använda handväska.
Nej, jag går inte runt och är rädd, jag känner mig för det mesta rent av trygg, men när jag har vidtagit de nödvändiga säkerhetsåtgärderna. Jag skulle nog inte kalla Bogotá för säkert rakt av. Kanske "Bogotá är ganska säkert så länge man använder sunt förnuft och är försiktig".
Men är man däremot uppvuxen i Goma i östra Kongo, precis på gränsen till Rwanda kan alltså Bogotá te sig som en säker stad. Allt är relativt.
Ja, det finns grader av allt, även säkerhet och osäkerhet. Det är ofta nyttigt att bli påmind om det. Jag kan inte ens föreställa mig Alains liv.
SvaraRaderaKram från ett relativt mycket säkert Stöcksjö
Ja, det är ju det. Och väldigt intressant att få det där nya perspektiven ibland. Det mår man nog bra av.
SvaraRaderaDet är svårt det där med säkerhet tycker jag. Lätt att säga "nej, nej, det är verkligen ingen fara där" bara för att man själv inte blev rånad i just den staden liksom. (tänker på backpacking och liknande forum). Kanske bättre att titta på statistik när man ska bedöma sådant, men även statistiken ljuger ju då den kanske inte visar vem som blir rånad, var och när.
Nog om detta, annorlunda beskrivning av Bogotá helt klart (för en svensks öron!)