Efter att ha gråtit hela kvällen igår vaknade jag upp idag till ett gråmulet och alldeles särdeles dystert Bogotá. Precis som min sinnesstämning.
Jag har försökt sudda bort bilden av brölande grabbarna grus på SDs valvaka (jo, ramsan känns igen, Sverigenassarna återanvänder ett vinnande koncept) som etsat sig fast på hornhinnan. Jag tänker att det måste ha gått till ungefär såhär när 330157 människor lade SDs valsedlar i sina röstkuvert.
Alliansen till makten och SD i Riksdagen. Tårarna har bränt innanför ögonlocken hela dagen, det känns sådär tomt på det där uppgivna sättet som det känns när någon man trodde man skulle dela livet med helt plötsligt dumpar en.
Men jag har försökt hitta de små, små ljusglimtarna som är värda att hålla fast vid.
Till exempel lokalpatriotismen. Att Västerbotten ändå var det distrikt där SD fick allra minst röster i hela Sverige (och hade Västerbotten fått bestämma hade dessutom de rödgröna vunnit valet).
Och att det finns en massa människor som inte accepterar rasister i Riksdagen.
Jag tänker att man måste blicka framåt, fast det mest känns som att allt är förlorat nu. Som en del i mitt framåtblickande gick jag idag för första gången med i ett politiskt parti. Två, till och med. Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ. Det borde ni också göra.
Stor stor kram först av allt!
SvaraRaderaInte ljuglimt men: jag tänker på hur vänstern, som varit starka och kämpat hårt i Tyskland, kände sig 1933, hur arbetarrörelsen i Italien överlevde 20-30 och 2a världskriget, hur folk har kommit igen och kämpat mot alla odds i Latinamerika m.m. Yes we can också! Jag tror att vi kan få fler medvetna människor, bilda folkrörelse, bilda folk, helt enkelt kämpa, för det är vi som under historiens gång har stått pall, mot fascism, mot politisk förföljelse. När man ser hur de unga skapar youtube-videos, ser hur folk kämpade i motvind under kampanjen, ser en organiserad massa på olika torg mot sd, det är lite ljusglimtar i en annars kall och mörk Sverige.
La historia es nuestra y la hacen los pueblos :)
/Alexandra kramar
Jag kan överhuvudtaget inte fatta hur SD kunde få fler röster än V. KAN inte fatta det! Hoppet finns dock fortfarande kvar. Jag har aldrig sett Sverige så argt eller politiker så upprörda innan. Det börjar likna någon form av revolution (alternativt lynchning). FOlk reagerar, kämpar, säger ifrån. Äntligen! 94% av Sveriges befolkning är EMOT SD!
SvaraRaderaBara så du vet har vänsterpartiet stadgar mot medlemskap i andra partier. De tillåter inte fraktioner inom partiet.
SvaraRaderaTack för länken med hejarramsan, den var kul :)
Här är en annan som förklarar lite hur folk kanske tänkt:
http://img.idioti.nu/images/sverigedemokrat.jpg
Vore så kul att få din mejladreess och prata lite mer privat ... Vore det möjligt, tror du?
SvaraRaderaAlexandra: Ja, du har rätt. Pepp, pepp, pepp! När kommer du tillbaka? Stor kram!
SvaraRaderaIt's all about me: Ja, det känns ändå fint, att det är så många som protesterar.
Lillebror: Va, är det sant? Oj, då. Men då får de väl kasta ut mig, då. (Det är kul att du kan sånt, din trotte).
Och serien... Ja, det är väl på ett ungefär så det gått till. Dessutom är det ju såna här människor: http://enderadagen.blogspot.com/2010/09/jag-dor.html
Crrly: Absolut! Jag skriver den på Åsas blogg, jag vill inte riktigt skriva ut den här i offentligheten.
Mjo, men tendensfrihet är ju en demokratisk rättighet i Leninistiska partier som tyvärr saknas i Vänsterpartiet (vilket ju iofs knappast kan anses vara Leninistiskt längre iaf). I den frågan har de istället anslutit sig till Stalins linje.
SvaraRaderaDe argumenterar ofta även emot tendensfrihet inom nätverk av olika slag, dvs enskilda organisationer får inte föra fram sinia åsikter utan man får bara föra fram "nätverkets åsikter".