Valdag

Det har varit val i Colombia idag. Lokalval* över hela landet.

Själva valdagen verkar ha gått lugnt till, även om hela valet som vanligt föregåtts av våld. Enligt organisationen MOE som sysslar med valobservation har under året 41 kandidater mördats, 87 har mordhotats, 22 har utsatts för attentat och 7 har kidnappats landet över. Och det är ändå en minskning sedan valen 2007 av allt utom mord på kandidater som istället ökat med 52%.

Dessutom kommer rapporter från hela landet om kandidater som köpt röster eller vars kampanjer finansierats av paramilitära grupper. Det minskar visserligen, men det är alldeles för vanligt fortfarande.

Mitt i alltihopa är Bogotá som en fredad bubbla. Det valrelaterade våldet och korruptionen är förhållandevis låg och framför allt röstar folk i stor utsträckning på den borgmästarkandidat vars politiska program de sympatiserar mest med. Och kandidaterna i sin tur är kunniga och har genomarbetade politiska program med riktiga förslag. Något som tyvärr inte kan sägas om hela landet.

Jag får inte rösta, men hade jag fått hade min röst gått till kandidaten som vann borgmästarvalet, Gustavo Petro. Han är i sig ett bevis på att åsiktsröstningen fungerar i Bogotá. Han är inte en högerkandidat, han har inte mäktiga företagsintressen bakom sig och han har ett förflutet som medlem i stadsgerillan M-19. Medan kopplingar till paramilitära grupper på extremhögerkanten är vardagsmat i colombiansk politik, ses band till väpnade vänstergerillor långt ifrån med blida ögon. Trots att banden upplösts för över 30 år sedan.

Trots allt detta vann alltså Petro. Med närmare sju procentenheter över närmaste rivalen, exborgmästaren och högerkandidaten Enrique Peñalosa. Som hade mäktiga företagsintressen på sin sida. Som öppet stöddes av Colombias i delar av landet omåttligt populäre expresident Uribe.

Det ger mig hopp om Colombia.

* Det väljs departementsguvernörer, departementsfullmäktige, borgmästare och kommunfullmäktige.

Lördagstips

Befinner du dig i Stockholm?
Har du ingen plan för ikväll?

Nu har du det!

Schyssta colombianska bandet Systema Solar spelar på Södra Bar klockan 21. Dra dit! All info hittar du här.

De är sjukt bra live, här kommer ett litet smakprov:

Livsfarliga Colombia

Såhär mot slutet av året brukar alla möjliga årsrapporter och rankingar av allehanda slag dyka upp. Sverige hamnar som vanligt i topp enligt de flesta skalor. Colombia hamnar rätt långt ned, särskilt när det handlar om säkerhet.

Den senaste månaden har tre sådana rapporter dykt upp. Det är Reputation Institute som har publicerat sin årliga undersökning om länders rykten. Där hamnar Colombia på femte plats från botten. Bara Nigeria, Pakistan, Iran och Irak har sämre rykte (Sverige hamnar för övrigt på andra plats från toppen, näst efter Kanada).

Sedan har vi Small Arms Survey, som bland annat rankar länder efter antalet våldsamma dödsfall, där Colombia hamnar på femte plats i världen. Världens femte våldsammaste land, alltså, om man får tro statistiken.

Sist men inte minst kommer Bootsnall som listar världens tio farligaste resmål, där Colombia trängs med länder som Irak, Sudan och Kongo. Författaren tycker dock att man kan åka i alla fall, men hålla sig till de större städerna och resvägarna. Annars kanske man hamnar i FARCs klor.

Jag har mest en sak att säga. Statistik och verklighet är inte samma sak. Den som undviker att resa till Colombia av rädsla för att omedelbart bli kidnappad av FARC så fort planet landat går miste om ett alldeles fantastiskt land. Och det är säkert att resa utanför de stora städerna och de största vägarna. I allmänhet. Då kommer man till platser som Allmänningen där Julia bor. Som nog är bra mycket säkrare än en genomsnittlig colombiansk storstad.

Colombia är inte Bullerbyn, det ska väl inte stickas under stol med. Men det är bra mycket närmare paradiset på jorden än helvetet.

Om jag skulle skriva en bok skulle den heta...

Den där om Jenny har önskat rubriken.

Jag älskar den här önskerubriken, men jag har inget svar.

När jag var yngre, hela låg-, mellan- och högstadiet skrev jag berättelser på löpande band. Skrev historier och läste böcker. Sen vet jag inte, det var väl tonåren och annat som kom emellan.

Nu ligger ingen historia och lurar, så jag vet verkligen inte vad jag skulle kunna skriva en skönlitterär bok om.

Men jag gillar ju att skriva, och jag skulle gärna skriva en bok. Kanske inte en roman, i alla fall inte nu, men en reportagebok. På något viktigt politiskt tema, med analys, men med utgångspunkt i djupintervjuer och personliga berättelser.

Någon gång.

Men, om man söker på mitt namn på till exempel AdLibris dyker jag faktiskt upp som författare, tillsammans med en massa andra personer. Det är boken Colombia - Möten med landet, folket och konflikten där jag skrivit två kapitel.

Så jag antar att svaret på frågan för tillfället är just det. Colombia - Möten med landet, folket och konflikten.

Salsaparty

Det är en kvällspigg och dansant filur vi har åstadkommit, Oscar och jag.

Varje kväll, så fort jag lagt mig i sängen, piggnar filuren till och börjar sitt salsaparty där inne i magen. På dagarna, däremot, håller den sig hittills väldigt lugn.

Det är definitivt en liten latino eller latina in the making.

Magen, som ni ser, den bara växer och växer med oroväckande hastighet (jag menar, ska det fortsätta i den här takten i fyra månader till kommer jag se ut som en pilatesboll när det väl är dags).

Karibiensvängen

Efter mitt dygn i Karibien är jag tillbaka i kyliga Bogotá igen. Egentligen var det inte så glamoröst som det kanske kan verka, det var ingen resa till havet utan till Montería, som ligger ungefär en och en halv timme från närmsta strand.

Jag åkte dit inbjuden av Universidad del Sinú (tänk er ett universitet med mangoträd och kokospalmer på campus!) för att föreläsa för socionomstudenter, dels om vad genus egentligen är för något och dels om våld mot kvinnor och institutionellt bemötande. Det känns extra givande att få föreläsa för studenter på en plats dit Bogotás progressiva politik sällan når, och som tog in vartenda ord jag sa. Jag passade såklart på att redogöra för Colombias abortlagstiftning och hur det är deras skyldighet att informera om dessa rättigheter när de i sin yrkesutövning senare kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för sexuellt våld.

På eftermiddagen passade jag på att kolla in staden, som har en park längs med ena flodstranden, där det promenerar omkring stora ödlor på marken och där man, om man vänder blicken uppåt, kan se apor som svingar sig mellan trädgrenarna.

Om det inte vore för att jag hade lovat bort mig i helgen i Bogotá hade jag passat på och stannat ända till söndag. Då hade jag kunnat gå på fredagskvällens gratiskonsert med karibisk musik och Choc Quib Town i Montería och sedan åka ut till kusten för att ligga på stranden och bada i havet över helgen. Men det får bli en annan gång.

Tänkte bara berätta...

...att i Bogotá är det just nu elva grader och regn. Inte så upphetsande klimat, precis. Bara lite varmare än dagstemperaturen i Sverige såhär en dag i mitten på oktober.

Skillnaden är att jag drar en sväng till Karibien i eftermiddag. Är tillbaka imorgon kväll. Det ska vara 33 grader varmt där enligt väderprognosen.

Tänkte bara berätta, som sagt.
Hej då!

Söndagsutflykt

Igår åkte Oscar och jag iväg tillsammans med några vänner till Piedras del Tunjo i Facatativá, fyra mil från Bogotá. Det är en arkeologisk park, bestående av enorma klippformationer med målningar, liknande hällristningar, som ursprungsbefolkningen gjort innan spanjorerna invaderade kontinenten.

Målningarna syns tyvärr inte alls särskilt bra, eftersom parken inte hade någon som helst kontroll innan 2006 och på många ställen är de täckta med klotter. Men klippformationerna i sig gör det ändå värt att åka dit. Jag har inte hittat någonstans varför de ser ut som de gör, men det är lite som att gå runt i ett månlandskap, de är alldeles bubbliga på ytan och ser lite vulkaniska ut.

Det är Oscars foton, såklart

På förmiddagen promenerade vi runt bland klipporna, och på eftermiddagen hade vi tänkt ta en båttur på den lilla lagun som finns inne i parken. Tyvärr är ju vädret i de här trakterna totalt oberäkneligt och det började regna och blev kallt, och det var inte så lockande längre att sitta i en liten plastjolle ute på sjön i strilande regn. Istället satte vi oss i en av stugorna i parken och spelade Alfapet. På spanska. Jag vann!

Jag hade förresten hur som helst inte kunnat åka båt, fick vi reda på när vi läste reglamentet. Varken barn under två år, handikappade eller gravida kvinnor fick av någon anledning vara med. Vem vet, det kanske är jättefarligt om man är gravid att ramla i plurret med flytväst på i en och en halv meters djup i en lagun som är ungefär en kvadratkilometer stor.

Trots otur med vädret var det ändå en härlig dag. Det är alltid skönt att komma bort från stan ett tag.

Hemma hos-reportage, del 8

Vi har köpt en ny säng!

Det var verkligen på tiden. Vår gamla säng var visserligen fin och funktionell, men alldeles för liten. Vi har i drygt två års tid sovit i vår säng i tron att den var 1.40 bred. När vi mätte för att kolla hur mycket bredare en 1.60-säng skulle bli upptäckte vi till vår förvåning att sängen i alla tider mätt 1.20.

Himla trångt, alltså. Och med en växande mage och en framtida filur blir det alldeles för litet.

Men nu har vi alltså en säng som är en meter och sextio centimeter bred. Det är JÄTTEMYCKET plats. Sådär så jag nästan tappar bort Oscar för han ligger så himla långt borta.

Dessutom behövde vi mer förvaringsutrymme, för det här med smart förvaring i små lägenheter är inte direkt colombianska arkitekters starkaste sida.

Så när vi ändå var på gång slog vi till med lådor under sängen. Det ryms ungefär hur mycket som helst i dem! Jättepraktiskt.

Ja, och när vi ändå hade en ny säng som var oväntat mycket bredare än den förra var vi tvungna att investera i nya lakan också. Och ett nytt täcke. Och då slog vi till och köpte riktiga lakan. Alltså såna som man stoppar in täcket inuti. Revolutionerande.

De kostade en halv förmögenhet eftersom de knappt finns i Colombia (lakan här är ett underlakan med resår i hörnen och ett platt lakan som man lägger täcket ovanpå och som sen skrynklar ihop sig under natten) men åh så värt varenda peso. Även om nästa omgång lakan vi köper får vi be någon snäll själ ta med från IKEA i Sverige. Riktigt gjorda av pengar är vi ju inte.

Halvvägs

Graviditetsräknaren här på bloggen visar att det gått exakt hälften av tiden på den här graviditeten.

20 veckor har gått, 20 veckor kvar. 140 dagar och 140 dagar.

Jag har hört så många gånger att tiden går otroligt långsamt när man är gravid, att det är en enda lång väntan på något annat. Jag vet inte om jag håller med, själv tycker jag att det var alldeles nyss vi fick de där två strecken på stickan. De första tjugo veckorna har rusat förbi. Vi får se hur det går med resten.