Bildspecial: Halloween 2010

I Colombia är Halloween stort. I Bogotás centrum ordnas till och med varje år en zombiemarsch längs hela huvudavenyn, och stadens alla gator och uteställen fylls av mer eller mindre läskiga figurer.

Själva var vi bjudna till grannarna på halloween-grillfest. Vi skippade det läskiga temat, och jag satsade på att vara Charleston-chic från 20-talet:

Här kommer ett litet urval av bilder från kalaset:

(Som vanligt kan man klicka för att se större)

La-33

Nästa torsdag, 4 november, spelar colombianska salsabandet La-33 på Kägelbanan i Stockholm. Alla som befinner sig inom rimligt avstånd beordras härmed att bege sig dit för en skön danskonsert med Bogotás svängigaste salsaband.

Jag kopierar och klistrar informationen som finns på Södra Teaterns hemsida:

LA-33 är 12-mannabandet som har revitaliserat salsan genom att mixa det klassiska soundet från 60- och 70-talets New York med dagens nya sound från gatorna i Bogota. De har lyckats förena den yngre generationen och ’the old schoolers’. Deras ”La Pantera Mambo”, som bygger på Henry Mancinis Rosa Panter-tema, har blivit en megahit på dansgolv över hela världen, och låtar som ”Soledad” eller ”Suelta el Bongo” ryker av salsa dura och latinjazz..

Det blir en svettig klubbnatt Nuyorican style; full blåssektion, driv i bas och slagverk, lyxiga arrangemang, virtuosa solister och inte mindre än tre karismatiska sångare… Allt kryddat med enorm spelglädje och en ljuvlig underström av colombiansk jazz.

Dubbla dansgolv med Club Highlife - electro champeta, cumbia, soukous och en dos Choc Quib Town medan DJ Saboga fixar salsagolvet!

Som smakprov bjussar jag på en av deras hits:

Seså! Iväg med er nu och köp biljetter!

Bogotá, 27 oktober klockan 15.30

Väderleksrapport: 18°C, hagel, åskmuller.

Pitaya

Efter att ha skrivit om Granadilla häromdagen kommenterade både Nina och Joanna på facebook att Pitaya är frukten som gäller.

Jag hade faktiskt aldrig ätit Pitaya, trots att ha sett den i fruktdisken varenda gång jag handlat i snart tre år. Det enda jag hört om denna taggiga frukt av colombianerna är att den är laxerande, och det har liksom avskräckt mig.

Men jag är inte den som är den, och är det nu två av varandra oberoende säkra källor som hävdar att Pitaya är Colombias bästa frukt måste man ju testa.

Häromdagen inhandlade vi alltså Pitaya och följde Joannas instruktioner:

Köp och stoppa i kylen. Sen delar du i mitt itu med kniv (skalet är inte så hårt som granadilla) och äter med sked... mums mums!

Mycket god, måste jag säga. Den hamnar nog högt på min lista. Enligt fruktboken som vi har hemma ska den dessutom vara bra mot övervikt och för att driva ut gifter ur kroppen. Det är ju bra.

Var den laxerande då? undrar ni förstås.
Jag tror att Pitaya är som plommon. Man får nog äta ganska många för att den effekten ska sätta in.

Magiskt

Ni minns klänningen? Den där modellen jag hittat någonstans på internet, som vore perfekt som brudklänning.

Sen tänkte jag att jag kanske ändå skulle vilja ha en vit, fast nog inte helvit. Kanske vit med små svarta prickar. Kanske den där rosetten i svart.

Nu förhåller det sig som så att Oscar har en kompis som bor i London och kommer på besök i december. Med sig har hon lite kläder och grejer som hon tänker sälja här. Allt som man kan beställa finns på hennes hemsida.

Kolla in sjunde klänningen uppifrån till höger.

Brudklänning, check.

Första snön

Jag har läst på diverse bloggar och facebookstatusar att det verkar ha snöat lite här och var i Sverige de senaste dagarna. Och att folk överlag inte verkar vara så värst nöjda med det.

Det har jag ingen som helst förståelse för. Den bästa dagen på hela året, om man frågar mig, är den dagen då man stiger upp på morgonen och allt är vitt utanför fönstret. Världens bästa känsla.

Förutom familj och vänner är nog årstider det jag saknar allra mest här i Colombia. Att vädret jämt är mer eller mindre likadant och att solen går upp och ner samma tid varenda dag, året runt, gör att man inte märker att tiden går framåt. Det skulle lika gärna kunna vara april som juli som oktober just nu.

När jag beklagar mig över detta brukar colombianerna ibland hävda att de faktiskt har alla årstider, året runt, eftersom Colombia i princip har alla klimatzoner i ett och samma land. Vill man ha sommar åker man till Karibien, vill man ha vår åker man till Medellín, vill man ha höst åker man till Bogotá och vill man ha vinter åker man till något av Colombias Nevados. Det må vara att det är så (och det är ganska fantastiskt det också).

Men det är ändå inte samma sak. För här får jag aldrig vakna en morgon och upptäcka att världen utanför mitt fönster har blivit helvit under natten.

Det saknar jag.

Finbesök

Min gamla CISV-kompis Anna, som jag inte sett på år och dag, men som jag ändå hållit kontakten med genom åren, har bestämt sig för att övervintra i Colombia i år.

Hon och hennes pojkvän har just bokat biljetter och kommer hit i december och stannar till april. Hur fint som helst, ju.

Välkomna hit, Anna och Johan!

Vill ni läsa mer om deras colombiaresa har de en blogg man kan kika in på här.

Att skriva uppsats i Colombia...

...är inte riktigt som i Sverige. Förutom att masteruppsatsen ska vara runt 160 sidor, vilket är en liten aning längre än vad som krävs i Sverige, är det en helt annan struktur på akademisk text här.

Jag är uppfostrad på konservativa statsvetenskapliga institutionen i Uppsala där uppsatser skrivs enligt mallen inledning-teori-metod-resultat-analys-slutsatser. Ungefär.

Så funkar det inte här.

Ordning och struktur på sättet man är van vid är "fyrkantigt", enligt min handledare. Så kan man inte skriva en uppsats. Nej, att ha ett teorikapitel för sig är ingen hit, istället ska man låta de teoretiska ståndpunkterna diskutera med resultaten och analysen genom hela uppsatsen, och artikulera metoden eftersom. Allt-i-ett raka vägen igenom.

Och det är ju sådana som min handledare som ska bedöma min uppsats så det är bara att göra vad som föreslås. Det vill säga organisera om alltihop och strukturera uppsatsens kapitel efter de viktigaste koncepten som jag utvecklar i analysen.

Så istället för att ha kapitel som heter "teori" och "metod" och sånt, heter numera mina kapitel saker som "moderskapet som ett kvinnligt imperativ" och "mellan religionen och lagen". Och de innehåller teori-metod-resultat-analys-slutsatser allihopa.

Ja, det blir nog bra.
The Colombian way.

Vad kostar det att leva i Colombia?

En kompis frågade mig vad det kostar egentligen att leva i Colombia - alltså vardagslivet typ hyra, räkningar, mat, bussar och sånt.

Colombia är inte särskilt billigt. Billigare än Sverige är det nog, men långt ifrån billigast på kontinenten. Där vinner nog Peru och Bolivia med hästlängder. Säkert till och med Argentina även om det blivit dyrare på senare tid.

Våra sammanlagda månadsutgifter för lägenheten, det vill säga amortering, administration*, el, gas, vatten, telefon/TV/internet, är runt 6000 svenska kronor. Det är nog rätt normalnivå för folk som tjänar ungefär som oss. Det går att bo mycket, mycket dyrare, och det går att bo mycket, mycket billigare (den lagstadgade minimilönen är som sagt ca 2050 kronor i månaden), klyftorna här är enorma. Man skulle ju såklart gärna bo billigare, men då får man också tumma på standard och säkerhet, och det är det nog inte värt.

Vi lägger kanske 2000 kronor i månaden på mat i mataffären. Jag vet faktiskt inte, men jag gissar på något ditåt.

I Colombia är lunchen dagens viktigaste måltid. Det är nästan otänkbart att inte äta lunch ute med jobbet. Det kostar mellan 40 och 80 kronor om dagen. Det går såklart att få billigare, vi har ett sunkigt hak på hörnet där lunchen kostar 20 kronor, men jag brukar ha lite svårt att få med mina kollegor dit, även om jag försöker emellanåt.

Bussarna kostar runt 5 kronor, och Transmilenio runt 6,50. Det finns inga busskort med rabatt eller så, utan man betalar per resa. Taxi är billigt och det åker man mycket, särskilt på kvällen/natten då det är en säkerhetsfråga. Startavgiften är 12 kronor och så tickar det upp därifrån med typ 50 öre i taget.

Att gå ut och äta varierar enormt, men en middag på restaurang kostar kanske mellan 80 och 200 kronor per person, om man nu inte lirar i helt andra ligor och äter på Andrés Carne de Res, då får man nog räkna med det dubbla.

Samma sak är det med att festa ute. Man kan hitta hak där ölen kostar 6 kronor (33 cl-)flaskan, men på de flesta vanliga barer kostar den kanske runt 20 kronor. Eller 40 kronor, men såna dyra ställen går jag sällan eller aldrig på.

Att resa runt i landet är billigt, om man reser med buss. När jag reste till Karibien i mitten på förra året betalade vi 280 kronor per person enkel resa, och det är en bussresa som tar runt 16 timmar. Fast i bekväm buss. Det stora problemet med att resa med buss i Colombia (förutom säkerheten, när det gäller vissa delar av landet) är att det tar en evinnerlig tid, eftersom landet är bergigt och det är upp och ner för serpentinvägar. Medellín, som ligger 35 mil bort, tar 8 timmar att bussa sig till. Alternativet är att flyga. Flyg har traditionellt sett i Sydamerika varit väldigt dyrt, mycket dyrare än hemma. Men på senare tid har lågprisbolag letat sig även hit. Colombianska Aires är fantastiskt för billiga inrikesflyg. Är man ute i god tid kan man hitta riktiga kap.

*En slags månadsavgift man betalar till huset, som går till underhåll, städning, portvakter, osv.

Grattis, Andrea!

Idag tog min nya inneboende, och tillika klasskompis på masterutbildningen, Andrea, examen från nämnda utbildning.

Klockan sju på morgonen(!) infann vi oss på universitetet för den högtidliga examensceremonin som skedde efter alla konstens regler (jag trodde aldrig att jag skulle ha nytta av att vår latinlärare i gymnasiet lärde oss texten till den latinska studentsången Gaudeamus igitur, men tji fick jag).

Jag hoppas att nästa gång jag är på en examensceremoni på universitetet är det för att ta emot mitt eget diplom. Men tills dess glädjer jag mig med Andrea, för hon är en av de smartaste personerna jag känner, och väl värd sin examen.