lördag 11 april 2015

Gael och språket

Emma kommenterade på förra inlägget:

Jag är lite nyfiken, hur går det för Gael med språket? Att han förstår har du ju skrivit tidigare, men har han börjat prata mer svenska nu? Tanken flög liksom i mig när jag såg bilden på honom och det andra barnet!

Språket, ja. Vårt mål har ju sedan start varit tvåspråkighet, så därför har Oscar alltid pratat spanska och jag alltid svenska. Men i Colombia har ju övriga omgivningen varit uteslutande spanskspråkig, så även om Gael har förstått svenska nästan lika bra som spanska så hade han ju aldrig riktigt pratat svenska tidigare. Han svarade alltid mina svenska tilltal på spanska.

Sedan kom vi till Sverige, och en helt svensktalande omgivning, och dessutom utan familjens spansktalande representant. Så nu har jag bytt språk. Nu pratar jag konsekvent spanska med Gael istället, så att han inte ska tappa spanskan. I alla fall tills Oscar kommer, sen får vi se hur vi gör.

Och svenskan, då? Ja, den går framåt. Barn har ju överlevnadsinstinkt och han har ju fattat att för att göra sig förstådd måste han prata svenska. När han väl insåg det, efter lite frustration de första dagarna eller veckorna med mormor och morfar så började svenskan bubbla upp, och den kommer mer och mer. Även om han sagt enstaka ord hade han aldrig tidigare sagt en mening på svenska. De börjar komma nu så smått. Men mycket mer när jag inte är med, när jag är i närheten är det bekvämare att använda spanskan (och låta mig översätta), så jag får inte höra så mycket av hans svenska.

Han behärskar ju spanskan mycket mer fortfarande, såklart, men jag tror inte att det kommer att dröja särskilt länge innan han kan formulera lika komplexa meningar på svenska som på spanska. I påsk med tremänningarna gick det till lite såhär: "Mamma, jag vill leka med hennes boll" - "Okej, fråga henne om du får låna bollen, men du får fråga på svenska, annars förstår hon inte" - "Mmmm... mummelmummel... boll... mummelmummel... ja, okej?".

Han vet ju att en mening är längre än "boll, ja, okej?", men han behärskar inte riktigt alla de där småorden för att göra den komplett, så när han inte kan lägger han till lite diffust mummel för att få den att låta längre.

Det hörs också ännu att spanska är hans förstaspråk. Han uttalar det inte "bulle" utan "bole", han säger "eskogen" och "eskräp" (på spanska börjar aldrig ett ord med s och en till konsonant, då kommer ett E framför - Spanien blir España, Stockholm blir Estocolmo, osv), han säger "ej" istället för "hej" eftersom H är stumt på spanska, och han blandar ihop B och V som uttalas likadant på spanska. Han kan säga "ska vi leka i stegen" när han menar trappen, för spanskans escalera betyder ju både trapp och stege, och han vill göra upp eld i skorstenen, för chimenea är både skorsten och öppen spis.

Språkbegränsningarna gör att livet kanske just nu känns lite extra frustrerande för honom (förutom det faktum att hela livet har vänts upp och ner), och det tar sig ju uttryck i lite mer ilska och utbrott än vanligt.

Han, som vanligtvis är väldigt social, känns också lite hämmad ibland tillsammans med andra barn. Han föredrar att leka en-och-en och tyr sig gärna just nu till lite lugnare och lite yngre barn. När han är tillsammans med barn i grupp i samma ålder eller större så känner han sig nog lite osäker när de pratar och stojar och han inte riktigt kan vara med på samma villkor.

Men summa summarum: vi landade i Sverige för en månad sedan. Då hade han knappt sagt mer på svenska än enstaka ord i hela sitt liv, nu kan han formulera vissa fullständiga, om än enkla, meningar, och uttrycka väldigt mycket av det han vill få fram, på svenska. Till sommaren leker han helt obehindrat med tremänningarna i stugan, det är jag säker på. Det går i racerfart.

20 kommentarer:

  1. Hej!!

    Så roligt att läsa om när du är tillbaka i Sverige! Jag har följt din blogg nu i över två år. Under mina två år i Colombia var det så kul att läsa om någon som upplevde samma saker som jag! Jag såg faktiskt dig i Bogotá... men som redig svensk så våga jag inte gå fram och hälsa, hahaha! :D

    Jag kan iallafall inge lite hopp inför din mans uppehållstillstånd. Min man ansökte i juni 2014 och allt var klart i september samma år. Det kändes såklart som en evighet, (speciellt när man inte vet hur lång tid man har kvar att vänta) men när han väl fick komma in på intervju så tog det bara två veckor tills han fick alla papper. Nu är vi båda här i Sverige, nästa steg är att han ska lära sig svenska ^^

    Kram kram! P.S Vilken otroligt fin son du har!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du skulle ha kommit fram! Nu kanske vi stöter på varandra någon gång i Sverige istället... Grattis till er nystart här i Sverige!

      Kram

      Radera
  2. Så spännande att läsa om språkutveckling! Känner igen mig i det där att jag inte får höra (fast i mitt fall spanska). Danis spanska har tyvärr gått ner igen, han talade enormt bra efter 3 månader med sin pappa under vintern. Men nu har han varit lite blyg och tyvärr så tar det nog längre tid för honom att vänja sig vid sin pappa... Hur går det för Gael vara ifrån sin pappa? Hur går det för dig vara ensam? Vem tar hand om honom när du jobbar? Förskoleplats?

    Jag tror också på att det går fort framåt utan problem, svenska kommer han ju lära sig genom förskola etc så håll du kvar i spanskan, som blir minoritetsspråket men även är språket han känner som sitt första.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, jätteviktiga frågor som förtjänar ett eget inlägg!

      Och jag håller helt med, viktigt att verkligen hålla kvar spanskan nu när det kommer att vara svenskan som dominerar runtomkring annars.

      Radera
  3. Det här tycker ju jag är superintressant. älskar språkinlägg, nu mer än tidigare med lillan. Språket bekymrar mig ganska mycket.
    Vad bra att du pratar spanska med honom. Svenskan kommer, han har ju en bra grund till det, men det måste vaar en stor, stor omställning för Gael, inte ens språket är som det brukar vara. Vilken frustration.
    För Gael är det nog bra om ni har spanskan som familjespråk när Oscar kommer, gissar jag, men det vore kanske bättre för Oscar om ni pratar svenska, som han ju kommer att behöva lära sig. Eller kan han svenska?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med språket är superintressant tycker jag också! Och svårt, tvåspråkighet och konsekvens är mycket svårare att få till än vad man skulle kunna föreställa sig.

      Jag håller med dig i dina funderingar om familjespråk - spanska bättre för Gael, svenska bättre för Oscar. Vi får se hur det blir, till en början (eftersom Oscar inte kan svenska ännu) blir det i alla fall spanska!

      Radera
  4. Mycket spännande inlägg! Det vore kul med uppföljande inlägg/reflektioner om samma sak om ett tag... Nu har du ju en hypotes om hur det kanske är till sommaren. Det vore intressant att då höra hur det blivit.

    Jag började med att översätta typ allt till/från svenska åt min spanske sambo men förstod efter ett tag att han lär sig mer av att försöka formulera sig själv. Man kan ju hjälpa till ibland och låta andraspråksinläraren klara sig själv i "mindre allvarliga" eller enklare situationer - likt det du beskriver med bollen. Mycket intressant att Gael kompenserar genom att mumla och att han uppenbarligen vet att "en mening egentligen är längre" och att "boll - ja, okej?" inte är en fullständig mening. Han vet alltså att han egentligen vill säga mycket mer men han tar det språk han har och säger det han kan! Smart alltså! Så borde fler vuxna andraspråksinlärare göra istället för att bara vara tysta.

    Angående vilket språk man pratar hemma: Det är svårt att vara konsekventa märker jag. Vi blandar svenska och spanska men spontant blir det spanska. Det är vårt språk på något sätt. Och nu är vårt språk vår speciella och konstiga blandning. "No hinno" - Jag hinner inte. är ett knasigt exempel från oss... Så att bestämma sig för att prata svenska hemma för Oscars skull kan nog bli svårt. Eller så blir det så efter ett tag. Det viktiga är nog att han får svenska kontakter utanför hemmet, t ex dina föräldrar och SFI eller jobb.

    Sedan tror jag också det är viktigt att kunna slappna av hemma och känna sig trygg, och då kan nog spanskan (parets/familjens förstaspråk) vara skönt att kunna använda.

    Samtidigt är det ju superviktigt att öva svenskan för att kunna komma in i samhället osv. (Nu menar jag Oscar/vuxna) och det kan man ju göra hemma också... För oss blir det i alla fall en blandning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut kan jag komma med en uppföljning! Jag tänker att barn har lättare att lära sig inte bara för att de kanske har "piggare" hjärnor men också för att de är mindre hämmade, och kör på istället för att bli tysta som du skriver om vuxna andraspråksinlärare.

      Kloka och intressanta tankar om hemmaspråk!

      Radera
  5. Tack för ett intressant och givande inlägg! Och ett ännu större tack för att min fråga fick bli inledningen till det hela. Känner mig lite hedrad! ;-)

    Hur som helst så är jag helt inne på samma banor som du är, att det mer eller mindre kommer "explodera" för Gael gällande svenskan. Det är ju en omställning för honom, naturligtvis, men barn tycks anpassa sig väldigt snabbt. Jag kan dela med mig av några erfarenheter som jag själv har. Jag tog studenten förra sommaren, och under mitt sista år på gymnasiet var jag "fadder" åt en colombiansk tonårskille. Under hela min gymnasietid intresserade jag mig väldigt mycket för just spanskan, och i och med mitt fadderskap hjälpte jag honom med svenskan och han hjälpte mig med spanskan. Tack vare detta fick jag jobb som studiehandledare på samma gymnasieskola som jag själv studerade på, och där har jag haft lite extra ansvar för invandrarna från Colombia. Jag jobbar delvis på komvux-avdelningen och då och då vikarierar jag också på SFI. Anledningen till att jag berättar om det här är för att jag träffar colombianer i alla olika åldrar dagligen, och jag gör - både medvetet och undermedvetet - olika "språkobservationer" varje dag. De flesta är engagerade och har lärt sig väldigt mycket svenska. Men de uttalar, precis som du säger, vissa ord på ett väldigt spanskt sätt. Och faktum är att åldern spelar stor roll i hur bra eller dåligt de kan uttala orden, i alla fall om jag bara relaterar till de som bor i min kommun. Att det finns undantag är en självklarhet, men du förstår säkert hur jag menar.

    När jag träffar de äldre colombianerna föredrar de att prata med mig på spanska, även om de själva också kan prata svenska. När jag träffar barnen är det ofta tvärtom. Om jag tilltalar barnen på spanska, så svarar de mig på svenska - vilket naturligtvis är ett jättestort steg i deras integration, i alla fall om du frågar mig. Många av barnen talar dessutom så bra svenska att de inte går att höra någon skillnad mellan dem och de barn med svenska som modersmål. Så jag ser absolut inga hinder för Gael heller. Det får vara lite segt i början, men sen när det väl släpper så går det undan! Vi vet ju själva hur det är när man är på väg att kliva över den där språkliga tröskeln, det är en blandning av förtjusning och förvirring... Pero si se quiere se puede :-)

    Tack igen, och lycka till med allting!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jätteintressant kommentar, tusen tack!

      Radera
  6. Gael will not have any problems with his Swedish. He is so young and he will pick it up very quickly. In the case of Oscar and myself, Swedish will take longer to learn it but it will take a lot longer to speak it...you have some sounds in your language that only a swede can manage to create, I tell you...lol.

    SvaraRadera
    Svar
    1. I'm not worried at all about Gael learning Swedish, he is almost already there! For Oscar of course it will probably take longer although I think it is an advantage that I have spoken Swedish at home with Gael constantly for the past three years, and even though O doesn't speak much he understands quite a bit and has really trained the ear for the sound of the language.

      Radera
  7. Kanske undrar han också över varför pappa inte är med i Sverige? Eller förstår han varför tror du? Bra om han pratar med pappa på Skype och att pappa då kan tala om att han kommer så snart han kan. Ja detta gör han redan förstås. Jag tänkte bara lite kring det hela. Han är en fin pojke Gael som jag har följt sen han var i din mage och dig har jag följt ännu längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Ska skriva lite mer om det sedan!

      Radera
  8. PS. Glömde skriva under med mitt namn men jag heter Monika Morén, fd Ångermanlänning som numer bor i Stockholm. DS

    SvaraRadera
  9. Intressant! Älskar allt om språkutveckling och språk. Kom just och tänka på Victor - han kan ofta säga saker på spanska till andra och tro att folk förstår. Typ som "aqui no!" eller "avión!" (vi ser flygplan jämt ovanför oss). Kanske är till nackdel här att jag förstår all spanska, dvs han tror typ att alla förstår spanska eftersom han kan blanda orden hejvilt hemma. Det löser sig väl med tiden dock, när de lär sig sortera språken.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker också att det är ett jätteintressant ämne! Så var Gael också - nu har han insett att det inte är alla svensktalare som förstår spanska :)

      Radera
  10. Ja, det där kommer gå skitsnabbt. Barns hjärnor är ju vidöppna för språk!

    Han är så sjuuuukt gullig den där ungen alltså.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vidöppna och jag tänker också att barn inte har så många hämningar och mentala hinder (som "pinsamt att säga fel") och att det också bidrar till att de lär sig så mycket snabbare! De vågar liksom gå all in på trial and error-metoden.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.