tisdag 3 september 2013

Värsta sortens begravning

Den 17 augusti föddes Gaels lilla kusin Sara. Hon skulle inte födas förrän i början på november och föddes med kejsarsnitt efter bara 26 veckors graviditet, eftersom moderkakan slutat fungera och det inte fanns någon chans för henne att överleva i livmodern.

Hennes tillstånd var mer eller mindre kritiskt hela tiden. Det kan inte vara annat för en person som väger som ett halvt mjölkpaket och är lång som en skollinjal, med organ som är långt ifrån färdigutvecklade.

I tolv dagar kämpade hon. Klarade sig igenom flera kriser och klamrade sig fast vid livet allt hon kunde. Men efter tolv dagar orkade inte hennes lilla kropp mer.

I fredags var vi på begravning. Kistan var knappt större än en skokartong.

Barn borde aldrig, aldrig någonsin få dö före sina föräldrar.

26 kommentarer:

  1. Ånej. Fy sjutton så hemskt :/

    SvaraRadera
  2. Men fy så hemskt. Och jag blir livrädd och tacksam samtidigt. Med vänlig hälsning, vecka 23.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oroa dig inte! Just i det här fallet så var det en riskfylld graviditet pga ålder och riskfaktorer (havandeskapsförgiftning i sjunde månaden i graviditeten innan), sånt som inte gäller alls i ditt fall.

      Radera
  3. Åh, fy. Blir alldeles rörd.

    SvaraRadera
  4. Oj så tragiskt för Carlos och Carolina. Det är precis som du säger, barn borde inte dö före sina föräldrar.

    SvaraRadera
  5. Fruktansvärt sorgligt och orättvist.

    SvaraRadera
  6. Det finns inte ord för sådant; att en del bebisar inte får leva. Nu ska jag pussa lite extra på mina barn och känna mig tacksam.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är så himla orättvist.

      Radera
  7. Usch, så sorgligt. Finns inte riktigt ord för sånt. Borde inte få hända, men livet är ju grymt ibland. Påminner en om hur tacksam man ska vara för allt som går bra och alla som får leva och vara friska!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har pussat lite extra på Gael på sistonde!

      Radera
  8. Lille vän. Hoppas föräldrarna hittar ett sätt att hantera detta på bästa sätt.
    Stor kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det hoppas jag också. De är rätt katolska, jag tror att de tröstar sig på något sätt i tron på gud och livets mening i allt det här...

      Radera
  9. Oerhört sorgligt. Lilla kämpen.

    SvaraRadera
  10. Fy fan i helvete vad sorgligt och förjävla orättvist! Får tårar i ögonen (och är så sjukt tacksam). Alltså... Nä! Finner inga ord, börjar bara böla å deras vägnar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det finns inte så många ord som räcker till i såna här fall.

      Radera
  11. Massor av värme och tankar till er och föräldrarna till Sara. Så fruktansvärt. Kram

    SvaraRadera
  12. Helt fruktansvärt sorgligt.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.