onsdag 28 augusti 2013

Jordbruksstrejk

Det pågår en jordbruksstrejk i hela landet just nu. Det står ingenting i svenska tidningar, men det är förstasidesstoff i de colombianska.

Jag har inte hunnit sätta mig in i det hela tillräckligt ordentligt för att skriva om det, men det har andra gjort. Läs, det är jätteviktigt:


Det finaste med det hela är det enorma stödet för landets jordbrukare som bara växer även i de urbana delarna av landet, trots att de direkta praktiska konsekvenserna för landets stadsbor är dyrare mat och resproblem på grund av alla vägblockader. Titta, hela stora torget i centrum är kväll efter kväll fyllt av folk som stödjer strejken:


Överallt i stan går demonstrationer, och nästan varje kväll klockan sju fylls husens balkonger av folk som bankar på kastruller, och på gatorna tutar bilarna extra mycket. Jag älskar Colombia, och jag älskar Colombia extra mycket när folket säger ifrån ordentligt. Det är verkligen på tiden.

4 kommentarer:

  1. ÅÅH! Jag ÄLSKAR när människor är KONKRETA och ah, GÅR UT och visar sin ståndpunkt! Sånt har fått en stämpel som barnsligt och orespektabelt i Sverige upplever jag.. Typ tonårsrevolt. Vilket slöseri på yttrandefrihet känner jag, aaah!

    SvaraRadera
    Svar
    1. JA! Precis så! Huvudet på spiken!

      Radera
  2. Ja, jag håller med! Det är fantastiskt! Dock tror jag att vi har lite olika perspektiv beroende på vart vi befinner oss. Jag blev fast i Ciudad Bolivar igår kväll - ja, du har säkert sett vad som hände där på tv igår - fönster krossades, affärena höll stängt, bussar gick inte, folk var tvunga att gå flera kilometer i mörkret för att komma hem. Framför allt var alla i el barrio påtagligt rädda - både för polis och för demonstranter som vägrar vara fredliga, höll sig inne, ringde hysteriskt till de familjemedlemmar som ännu inte kommit in, flyttade bort sina sängar från fönstrena osv. I centrum häromdagen kände jag också samma härliga känsla som du, men igår i ciudad Bolivar kände jag bara sorg. Det fanns ingen kämparglöd alls. Bara hat och uppgivenhet, sådär som man känner när man försökt göra sin röst hörd i en livstid utan att något egentligen förändras. Vi får verkligen hålla tummarna för att denna strejk leder till något bra. Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är nog en helt annan sak ute i stadsdelarna med toque de queda... Sen blev det ju rätt mycket kaos inne i stan i torsdags också. Tyvärr. Så himla synd på en så bra sak.

      Radera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.