Gott nytt år!

Glöm inte att ladda med gula underkläder och vindruvor och att plocka fram resväskan om ni vill fira nyår på colombianskt vis i år.

Här har ni lite musiktips också.

Själv firar vi på svenskt manér även om jag hade hoppats på ett tolvslag i bitande kyla med sisådär 25 minus. Men nollgradigt går ju an det också, det är i alla fall snö.

Gott nytt år, jag lovar att uppdatera mer från vår sverigeresa nästa år!

I Sverige!

Ja! Nu är vi ju här!

Flygresan gick över förväntan, även om Gael inte riktigt tyckte att det här med att sova var något han ville prioritera.

Det är kallt! Snö! Astrid Lindgren-jul!

Vi har träffat släkten, promenerat i snön, åkt skidor, Oscar har åkt skoter, känt på kylan.

Jag njuter av varenda sekund av den krispiga kylan. Den tropiska bebis jag närt vid min barm, inte riktigt lika mycket. Jag försöker injicera känsla för riktig vinter i min son, men han som älskar att vara rörlig och helst skulle vara naken jämt om han fick skriker som om vi torterade honom varje gång han tvingas in i en otymplig vinteroverall.

Bilder kommer snart.

Lucka 24: Om fem fina saker som hänt den här decembermånaden

Det har hänt en massa annat bra också i december, till exempel att jorden inte gick under den 21:a. Men på topp fem kommer:

1. Resa till Sverige
2. Resa till Sverige
3. Resa till Sverige
4. Resa till Sverige
5. Resa till Sverige

Lucka 23: Om mitt bästa julminne

Egoistiska Egon skriver om barndomens jular som aldrig kommer tillbaka.

Det är svårt att beskriva ett enda julminne. Det är mer minnet av julen som den är när man är barn.

Hitta julklapp i strumpan vid fotändan av sängen när man vaknar på morgonen. Gå ner och äta frukost i vardagsrummet - en av de få gånger på året som frukosten får ätas där. Bara kakor och lussekatter till frukost. Framför tända granen - med levande ljus och tomtebloss.

Julbord till lunch. Kalle Anka klockan tre. Pappa som går och köper tidningen, tomten som kommer just när pappa är borta. Julklappsutdelning med tomten, rim på alla klapparna.

Risgrynsgröt till middag, alltid grötrim innan man får börja äta.

Tusenbitarspussel på kvällen.

Jag ser fram emot att skapa våra egna svenskcolombianska jultraditioner i vår lilla familj för Gael i framtiden.

Lucka 22: Om något som jag är beroende av

Jag var vegan i två och ett halvt år. Allt var lätt att avstå från utom ost. Osten var nog en bidragande anledning till att jag slutade vara vegan.

När jag var gravid var det inga problem att avstå från alkohol. Det jag saknade ihjäl mig efter var ost, opastöriserad ädelost som man inte får äta.

Den vanliga osten i Colombia smakar ingenting, så vi spenderar en halv förmögenhet på dyr cheddarost, sån där julost med rött vax runt, för det är den enda vanliga osten med smak och livet är lite fattigare utan ost.

När vi på fredagskvällarna säger "ska vi inte köpa något gott att snacksa på istället för att laga mat" menar jag med något gott alltid ost.

Det bästa med att flyga till Sverige med Air France var att man fick camembert på frukostbrickan.

Skulle jag få välja bara ett livsmedel att äta resten av livet skulle ost ligga rätt bra till.

Lucka 21: Om någon som jag älskar

En bild säger mer än tusen ord, som det sägs.

Lucka 20: Om vad jag önskar mig i julklapp

Mest av allt ville jag ha snö. Astrid Lindgren-jul. Det verkar jag få.

Annars önskar jag en natt på hotell med Oscar. Inklusive barnvakt.

En Anne Taintor-kalender.

En ny extern hårddisk.

Det är nog allt.

Lucka 19: Om en vän som bor långt bort

När man bor på andra sidan jorden går det inte att skriva om en vän som bor långt bort. Jättemånga vänner bor långt bort. Oavsett var i världen jag bosätter mig i framtiden.

Några av mina bästa vänner, däribland Kristina, träffade jag när jag pluggade i Uppsala. Det är en fantastisk grupp personer som delvis format mig som människa.

Nu har såklart alla pluggat klart, flyttat iväg och bara några få bor kvar i Uppsala, men ändå. Uppsala kommer alltid vara synonymt med med dem för mig.

Jag tror att jag är en bättre person tack vare dem.

Tio månader

Hej Gael,

Tvåsiffrigt! Allt går i rasande fart med dig. Både bildligt och bokstavligt. Du sitter inte stilla en sekund, alltid är det något nytt i närheten att banka i golvet, att försöka ställa dig mot, att stoppa i munnen.

Du har alltid varit viljestark och uttryckt med all önskvärd tydlighet när det är något du inte gillar. Men ibland vet du inte riktigt själv vad du vill, eller så vill du tio saker på samma gång och blir frustrerad när det inte går. På sistone har du blivit lite mer närhetsbehövande än vanligt, du kommer ofta och rycker en i byxbenen för att bli upplyft. Men när du väl blir buren kommer du ihåg att det är jättetråkigt, det är ju mycket mer spännande att krypa omkring fritt på golvet. Så då vill du ner igen. Sen efter ett tag vill du bli buren igen. Och så vidare.

Du fortsätter att vara liten. Du föddes ju som en liten räka, och du har inte riktigt kommit ikapp kurvorna ännu. 71 centimeter lång och 7700 gram sådär lagom till din tiomånadersdag. Men det är ingen fara på taket, du äter som du ska och du mår bra och du växer, det är bara det att du gör av med all energi du får i dig eftersom du nästan aldrig är stilla. Till exempel är din vikt bara på ett ungefär, eftersom du inte är stilla tillräckligt länge för att siffrorna på vågen ska hinna stanna.

Du älskar att stå och att gå, när vi håller i dina händer, eller med hjälp av din lära gå-vagn. Du ser ut som ett litet fyllo där du vinglar fram, men du har faktiskt väldigt bra kontroll på vad du gör. För att sätta dig från stående släpper du ena handen och hukar dig långsamt ned. För att sitta sådär på huk som du gör och hålla balansen krävs rätt mycket benstyrka, och du har alltid varit ruskigt stark. Det är till exempel rätt svårt att bända loss saker ur din hand när du håller hårt.

Helst vill du ha allt som alla andra har. Dricker vi ur ett glas vill sträcker du ut armarna efter just det glaset (och blir arg om det råkar vara till exempel kaffe eller något annat vi inte vill ge dig). Borstar vi tänderna hugger du tag i tandborsten för att hjälpa till. Sitter jag vid datorn vill du också banka på tangentbordet.

Att leta reda på gömda saker är en av dina favoritlekar just nu. Vi lägger en nyckelknippa under en filt, eller en upp-och-nervänd låda och så får du leta. Du är rätt bra på det, och blir jättestolt när du hittar den. Då applåderar vi åt dig och du applåderar tillbaka. Att applådera är nämligen ditt nyaste trick och det gör du lite nu och då. Du härmas också, ibland när vi vinkar så vinkar du tillbaka. Det känns som ett jättestort utvecklingskliv framåt.

I övermorgon är det dags för ditt livs första flygresa. Då drar vi till vintern i Sverige. Det blir jättespännande, eller hur?

Lucka 18: Om en plats jag absolut vill besöka innan jag dör

Det finns nog inte en enda plats i världen som jag skulle tacka nej att åka till om jag blev bjuden. Alla platser har sin charm, tänker jag, och alla nya ställen är intressanta att upptäcka.

Om det är mina egna pengar jag ska lägga på resan kanske jag prioriterar vissa platser över andra.

Till exempel Brasilien. New York. Berlin. Mellanöstern (Rent generellt, men speciellt Jordanien har jag fått för mig vore fantastiskt). Japan. Mexico. Centralasien.

Och så vidare.