söndag 12 september 2010

Utan plan

Något av det jag gillar allra mest med Colombia är spontaniteten. Man behöver aldrig planera något, och man har alltid något att göra ändå, om man vill (planerar man för långt i förväg blir det dessutom troligen inte av, så det är ingen idé).

Det är ingen katastrof om klockan är halv åtta på en lördagkväll och man inte har någon plan för kvällen.

Då kan man till exempel ringa grannarna och höra om de vill komma över och spela TP.

Sen kanske Diego, som fyller år, ringer vid niotiden, och hör om vi vill fira hans födelsedag. Då kanske man bjuder in honom och Andrea också till TP-kvällen.

Sen kanske man dricker några öl och några whiskey och spelar TP till tre på morgonen.

Ungefär så blev det igårkväll, till exempel. Utan plan.

6 kommentarer:

  1. Äsch, försök inte sweetie! Jag har sett dig planera saker flera månader i förväg - and you love it! (fester, utbildningar, resor...) Puss K

    SvaraRadera
  2. K: Haha jo, det är ju förvisso sant! Jag är lite delad inför det här med planering. Å ena sidan älskar jag att planera, å andra sidan skyr jag att binda upp mig. De bästa planerna är de planerna man kan ändra på. Svårt, det där.
    Puss finaste godis!

    SvaraRadera
  3. Håller helt och hållet med anonym. . Du bara älskar att planera saker så försök inte att slå i oss några lögner. Så blåögda är vi inte :-)
    mamma

    SvaraRadera
  4. Hehe;) Fast jag förstår dig. Det är så himla skönt att inte planera in vad man ska göra "nästa helg". För när helgen kommer kanske man är astrött och inte orkar. Jag brukar köra en version av båda två.

    Mysig kväll ni verkar ha haft iallafall! Och så tänkte jag på... har ni det väldigt kallt hos er? eftersom ena snubben sitter med dunjacka (!) :)

    SvaraRadera
  5. Mamma: Ja, alltså du har ju rätt. Jag käner att jag måste reda ut begreppen. Jag älskar att planera för mig själv. Skriva långa listor på vilka kurser jag ska läsa, och var jag ska resa och hur och när, och vad jag vill jobba med när jag blir stor.
    Men det älskar jag att göra för att de planerna kan jag ändra efter egna nycker och behag. Det jag helst drar mig för är att binda upp mig. Att bli inplanerad av andra, liksom. Typ som att redan nu på måndagen bestämma vad man ska göra tillsammas med andra på helgen. Det är jättejobbigt.

    It's all about me: Det var väldigt mysigt! Ja... Bogotá är ju aldrig särskilt varmt, men täckjacka är ju rätt överdrivet. Jag tror att han just hade kommit och inte hunnit ta av sig den på bilden.
    Men någon gång ska jag skriva om hur folk klär sig här och hela konceptet "kyla". Det är mycket intressant.

    SvaraRadera
  6. Haha, Jag känner igen mig. Arbetade med en underbar kille ifrån Colombia. Vi gjorde flera projekt under vår tid tilsammans men jag fick verkligemn lära mig skillnaden mellan den svenska "tids hitler mentaliteten" från Colombias lite mer avslappande stil.

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.