I eftermiddags blev jag uppringd av en TV-kanal, som hade läst min debattartikel som publicerades för ett tag sedan, och undrade om jag ville vara med i en direktsänd debatt om Frankrikes burkaförbud och utvisning av romer.
Såklart jag ville!
Men när jag berättade för mina arbetskamrater sa de grattis, men tänk på att du måste få ett okej av chefen först. Ja, jag jobbar ju på en organisation som har en politisk profil, och jag deltar ju inte bara i egenskap av Annika utan också i egenskap av forskare på DeJuSticia, och det var ju en politisk debatt i riksmedia.
Problemet var att TV-kanalen med sedvanlig colombiansk framförhållning ringde vid fyra på eftermiddagen, debatten var klockan nio på kvällen. Min chef befinner sig för tillfället i Spanien. Jag skickade mejl på mejl med "urgente" i ämnesraden, testade att ringa på hans (avstängda mobil), och in i det sista hoppades jag att han skulle hinna svara. Jag åkte till och med till TV-kanalen, blev sminkad och allt, och satt och uppdaterade mejlen var femte sekund ända tills direktsändningen började och jag fortfarande inte fått något svar.
Så istället satt jag bakom kameran i studion och debatterade med medarbetarna på programmet. Jag tror att jag lyckades övertyga dem, om inte att burkaförbudet är rättsvidrigt, så i alla fall att jag gillar och kan debattera, och de lovade att ringa för framtida debatter om lämpliga ämnen. Och jag lovade att ordna med godkännande i tid.
Mina 15 minuter av berömmelse blev tyvärr inte av ikväll. Vi får se när de kommer.
Men vad spännande! Hoppas det blir fler tillfällen.
SvaraRaderaMen gud vad frustrerande att du inte hann få svar! Speciellt med tanke på att han säkert hade sagt ja... Hoppas du får komma dit igen!
SvaraRaderaJa... Nu i morse öppnade jag mejlen och hade ett svar där det stod:
SvaraRadera"Jag hann inte se ditt mejl förrän nu, men det verkar bra att du deltar. Lycka till."
Tack för den.
Well, well, hoppas de ringer igen. Det känns ju faktiskt lite flashigt att bli uppringd av TV, sådär.