Nu kommer alla!

Ikväll landar mamma, pappa, lillebror och Kristina i Bogotá. Imorgon landar Vanna.

Hurra för den!

Colombialiv proudly presents...

...uppsatsen!

Från och med nu finns den till allmän beskådan och nedladdning här:
El aborto en Colombia - Cambios legales y transformaciones sociales

En nätt lunta på lite drygt tvåhundra sidor akademisk spanska, precis lagom hängmatteläsning till semestern, eller hur?

Såhär lever jag om 10 år

Johanna har önskat rubriken.

För tio år sedan hade jag aldrig kunnat gissa att jag tio år senare skulle bo i Colombia med fast jobb, blivande colombiansk make och bostadsrätt. På samma sätt har jag ingen aning om vart livet kan ha tagit mig om tio år.

Men om jag ska försöka mig på en kvalificerad gissning bor vi nog antingen i Sverige eller i Colombia. Oavsett så hoppas jag att vi bor i ett litet hus med en trädgård där vi odlar frukter och grönsaker och bär.

Vi har två barn (eller tre, om jag lyckas övertyga Oscar, men minst två i alla fall).

Jag jobbar med något spännande. Antagligen har jag lämnat akademin och forskningen bakom mig och jobbar med något mer handgripligt, som har en mer direkt inverkan på samhället. Jag vet inte riktigt vad det skulle kunna vara, men så länge jag känner att jag drar mitt lilla strå till stacken för en bättre värld är jag nöjd. Och det får gärna innefatta ungdomar och sexuella och reproduktiva rättigheter.

Oscar har ett eget designföretag som det går bra för, och han jobbar med en massa spännande uppdrag, mest för olika organisationer från det civila samhället. Förutom design jobbar han även extra ibland som lärare på designutbildningar på universitetet och frilansfotograferar.

Sen vet jag nog inte så mycket mer, och det kan också bli något helt annat, men så länge vi båda är lyckliga så är jag nöjd.

Colombias senaste världsarv: Kaffedistriktet

Hade det varit en topp tre-lista Jenny bett om, hade nog Colombias kaffedistrikt kommit på andraplats efter Amazonas, som en plats man måste besöka när man åker till Colombia.

Jag tycker att det är det absolut vackraste landskapet Colombia har att erbjuda, med böljande gröna kullar med kaffeodlingar så långt ögat når. Det tar andan ur en, och kommer inte alls till sin rätt på foto:

Här står jag och hänger bland kaffeplantorna

Nu har även FN kommit fram till samma sak, och Colombias kaffedistrikt har just blivit upptaget på UNESCOs världsarvslista*, både odlingarna och byarna, som Salento:

Om ni åker till Colombia, ta vägen förbi kaffedistriktet. Ni kommer inte att ångra er!


*Sedan tidigare har Colombia sex världsarv: Cartagenas gamla hamn och stadsmurar, nationalparken Los Katíos, Santa Cruz de Mompox historiska centrum, arkeologiska parken Tierradentro, arkeologiska parken San Agustín och Malpelos flora och fauna.

Bogotá pride 2011

Bogotávädret visade sig för en gångs skull från sin bästa sida och tusentals människor drog ut på gator och torg för att kräva samma rättigheter för alla. En fantastisk dag.

Marschen gick längs en av Bogotás huvudavenyer, Carrera Séptima

Ända fram till centrumtorget, Plaza Bolívar.

Första gästerna har anlänt

Finfint bokpaket

Första bröllopsgästerna från Sverige kom igår, eller snarare idag för planet var försenat och landade först klockan ett på morgonen.

Det var Sara och hennes pojkvän som kom, och åkte. Idag tog de nämligen planet till Cartagena för att tillbringa två veckor i Karibien innan de kommer tillbaka till Bogotá dagen innan bröllopet.

Med sig hade de svensk choklad, prinsessan och prinsen i form av kylskåpsmagnet och ett helt underbart bokpaket med böcker på både svenska och engelska så att Oscar också kan läsa. Precis vad jag hade önskat mig utan att ha gjort det uttryckligen.

Vi hann med en liten promenad in till centrum och en kopp colombianskt kaffe innan det var dags att återvända till flygplatsen igen.

Med gäster på plats i landet känns det verkligen att bröllopet är runt hörnet, idag är det exakt två veckor kvar! Jag undrar om nerverna ska börja sätta in snart.

Det här har varit de jobbigaste kulturkrockarna sen jag flyttade till Sydamerika

Ella Brodin har önskat rubriken.

Det jobbigaste har varit ojämlikheten, på alla plan. Det mesta går att vänja sig vid, men just det är svårt.

De sociala ojämlikheterna som gör att vissa måste tigga på gatorna medan andra bara går förbi i sina kostymer. Och jag vet, ojämlikheterna finns överallt, men det är så påtagligt just här, på världens mest ojämlika kontinent, i världens fjärde och Latinamerikas mest ojämlika land.

Att veta att dörrvakterna i vårt hus tjänar hälften i månadslön av vad vi betalar i amortering på lägenheten varje månad, att deras barn aldrig någonsin kommer att gå i samma skola som våra barn, att jag har otroliga privilegier bara för att jag är vit, kommer från Europa och har studerat på ett europeiskt universitet.

För ojämlikheterna har färgskala också. Är du afrocolombian är risken att du är fattigare än resten av befolkningen, har sämre utbildning och sämre hälsa påtaglig, statistiskt sett.

Och naturligtvis går ojämlikheterna också utefter könsgränserna. Är du kvinna är risken att du utsätts för våld i hemmet långt större, du tjänar mycket mindre än motsvarande man, du ses som ett objekt som kan visslas och ropas efter på gatan och du har inte rätt att bestämma över din egen kropp och reproduktion.

Som sagt, jag säger inte att det är väsenskilt från Sverige eller andra länder, men gradskillnaden är enorm.

Jag vet inte om jag någonsin kommer att kunna vänja mig vid det. Eller om jag vill.

Midsommar

Midsommar 1991. Med vad som verkar vara
en blomsterhatt snarare än krans.

Midsommarafton förra året firade jag på äkta utlandssvenskt manér genom att dansa kring midsommarstången i mörkret vid halv åtta på kvällen på mottagning på svenska ambassadens residens.

I år är det ingen mottagning så vitt jag vet. Men jag hade hur som helst inte kunnat gå, för ikväll bär det nämligen av till flygplatsen för att möta upp de första två bröllopsgästerna från Sverige - vännen Sara och hennes pojkvän.

De landar vid tio på kvällen och redan imorgon eftermiddag åker de iväg till Karibien för lite sol- och badsemester tills de kommer tillbaka till Bogotá dagen innan bröllopet.

Vi fick en flaska Akvavit av Anna när hon var och hälsade på för någon vecka sedan, om de inte är för trötta efter resan kanske det blir en midsommarnubbe i alla fall.

Hoppas ni därhemma hur som helst firar ordentligt, glad midsommar på er alla!

Första möhippan

Igårkväll ordnade tre vänner en möhippa för mig. Det var en fantastisk kväll som inleddes med en timmes bastubad. Jag har nog inte bastat sedan jag var hemma i Sverige sist och igår upptäckte jag hur mycket jag saknat det.

Efter bastun åkte vi hem till Dafna för att bli ompysslade. De hade nämligen hyrt in en person som kom och gav oss alla manikyr och mig pedikyr dessutom. Allt det ackompanjerat av gott vin och god plockmat.

Som grädde på moset fick jag presenter! Mycket fina, mest inriktade på själva bröllopsnatten skulle man kunna säga.

Det var en fantastisk kväll, precis vad jag hade önskat om jag fått välja själv.

Nu väntar den stora möhippan som är nästa fredag, samtidigt som Oscars svensexa, vi ska tydligen sammanstråla senare på kvällen på ett salsaställe. Det blir spännande att se vad de hittar på till den, men ni kan väl alla hålla tummarna med mig att jag slipper Colombias vanligaste möhippa-/svensexaingrediens, en strippa?

Dagen B närmar sig med stormsteg

Idag lämnade vi in alla våra bröllopspapper till notarie och om en vecka, under förutsättning att ingen kommer med någon invändning under tiden giftemålet är utlyst, kan vi bekräfta bröllopsdatum. Vi kommer att registrera giftemålet dagen innan själva bröllopet, eftersom det var stört omöjligt att hitta en notarie som var ledig just den lördagen så vi kunde göra det på morgonen samma dag, och vi inte orkade med att jaga runt hos fler notariekontor.

De flesta detaljer verkar börja falla på plats nu, även om vissa saker fortfarande saknas, som till exempel både min klänning och Oscars kostym som vi beställt från H&M och borde kommit hem till mamma och pappa förra veckan.

Nästan alla inbjudningskort är utdelade, ganska många har bekräftat, och det mesta är ordnat med stället vi gifter oss på.

I fredags åt vi middag tillsammans med våra padrinos som också ska vara våra symboliska vigselförrättare och försökte styra upp någon slags vigselceremoni-plan. Man kan väl säga att vi eventuellt har ett utkast till plan.

Snart ska jag boka tid hos frisören (sist jag var där tyckte han att det var så himla lång tid kvar att det inte var lönt), och på onsdag har jag den första av vad jag tror blir två möhippor.

Dagen B närmar sig med stormsteg, men med colombianska mått är det fortfarande långt kvar. Det är ju tur det.