Varje vardagsmorgon stiger jag upp klockan fem. Inte för att det är så fantastiskt att vakna i ottan, utan för att (nästan) varje morgon efter en viljornas kamp vinner självdisciplinen över sömnen med det övertygande argumentet att om jag inte stiger upp nu och pluggar i en och en halv timme innan frukost kommer jag aldrig att bli färdig med den där rackarns uppsatsen någon gång, och det är bättre att bita i det sura äpplet nu och plåga sig litegrann än att ha uppsatsen hängande över mig som ett ok i evigheters evighet.
Men allt är inte lidande de där morgnarna när jag sitter med min kopp te och min macbook och funderar över hur konstitutionsdomstolens abortlegalisering förändrat mediediskursen kring kvinnors sexuella och reproduktiva rättigheter.
Faktiskt.
Det är också ganska mysigt. Allra bäst tycker jag om att se hur staden långsamt vaknar till liv utanför fönstret. Ungefär såhär ser det ut:
Det kallar jag extrem självdisciplin! Hur långt har du kommit med din uppsats?
SvaraRaderava duktig du är. bra med självdisciplin!!! blir inspirerad.
SvaraRaderaSkulle önska att jag vore morgonpigg...
SvaraRaderaJa, jag är ganska förvånad över mig själv faktiskt. Jag ser mig inte riktigt som en så värst disciplinerad människa vanligtvis.
SvaraRaderaUppsatsen... ja, det känns ju som att jag har kommit långt med nästan 100 sidor skrivna, men eftersom den ska vara runt 160 är det ju bara knappt två tredjedelar, så det är en del kvar.