Jag har läst på diverse bloggar och facebookstatusar att det verkar ha snöat lite här och var i Sverige de senaste dagarna. Och att folk överlag inte verkar vara så värst nöjda med det.
Det har jag ingen som helst förståelse för. Den bästa dagen på hela året, om man frågar mig, är den dagen då man stiger upp på morgonen och allt är vitt utanför fönstret. Världens bästa känsla.
Förutom familj och vänner är nog årstider det jag saknar allra mest här i Colombia. Att vädret jämt är mer eller mindre likadant och att solen går upp och ner samma tid varenda dag, året runt, gör att man inte märker att tiden går framåt. Det skulle lika gärna kunna vara april som juli som oktober just nu.
När jag beklagar mig över detta brukar colombianerna ibland hävda att de faktiskt har alla årstider, året runt, eftersom Colombia i princip har alla klimatzoner i ett och samma land. Vill man ha sommar åker man till Karibien, vill man ha vår åker man till Medellín, vill man ha höst åker man till Bogotá och vill man ha vinter åker man till något av Colombias Nevados. Det må vara att det är så (och det är ganska fantastiskt det också).
Men det är ändå inte samma sak. För här får jag aldrig vakna en morgon och upptäcka att världen utanför mitt fönster har blivit helvit under natten.
Det saknar jag.
I Stockholm vaknar man sällan upp av att det är vitt ute. Här betyder snön slask och elände. Det är som att bo i Moria. Mörkt och blött :(
SvaraRaderaSkulle säga som Katta - snö i Sthlm är inte som snö ska vara. Därför alla utbrott. Snö på landet är magiskt.
SvaraRaderaBra skrivet, varje år känns vintern här uppe i Norrland magisk.
SvaraRaderaJag saknade dig på fredagsmorgonen då jag vaknade och tittade ut, för då var det årets bästa dag. Alldeles vitt ute av snö och solen lyste. Alldeles underbart med andra ord.
SvaraRaderaDet bästa är att snön har stannat kvar och att det fortfarande tre dagar senare är vitt och fint ute.
Mamma