...är inte riktigt som i Sverige. Förutom att masteruppsatsen ska vara runt 160 sidor, vilket är en liten aning längre än vad som krävs i Sverige, är det en helt annan struktur på akademisk text här.
Jag är uppfostrad på konservativa statsvetenskapliga institutionen i Uppsala där uppsatser skrivs enligt mallen inledning-teori-metod-resultat-analys-slutsatser. Ungefär.
Så funkar det inte här.
Ordning och struktur på sättet man är van vid är "fyrkantigt", enligt min handledare. Så kan man inte skriva en uppsats. Nej, att ha ett teorikapitel för sig är ingen hit, istället ska man låta de teoretiska ståndpunkterna diskutera med resultaten och analysen genom hela uppsatsen, och artikulera metoden eftersom. Allt-i-ett raka vägen igenom.
Och det är ju sådana som min handledare som ska bedöma min uppsats så det är bara att göra vad som föreslås. Det vill säga organisera om alltihop och strukturera uppsatsens kapitel efter de viktigaste koncepten som jag utvecklar i analysen.
Så istället för att ha kapitel som heter "teori" och "metod" och sånt, heter numera mina kapitel saker som "moderskapet som ett kvinnligt imperativ" och "mellan religionen och lagen". Och de innehåller teori-metod-resultat-analys-slutsatser allihopa.
Ja, det blir nog bra.
The Colombian way.
Man får lära sig nåt nytt varje dag.
SvaraRaderaTycker att det låter rätt bra ändå... finns det egentligen någon som tycker att metodavsnitt är särskilt spännande?
SvaraRaderaUr ett läsarperspektiv så tycker jag att the colombian way verkar mycket intressantare än den traditionella svenska där det som är mest spännande alltid serveras sist.
SvaraRaderaJa, jag tror nog också att det är intressantare att läsa och bättre. Bara att det är svårare. Men som pappa sa, man lär sig något nytt varje dag!
SvaraRadera