måndag 21 mars 2011

Jämställdhet i vardagen: Uppfostran


Okej, ännu ett inlägg på temat barn, för det finns ytterligare något jag funderar en hel del på när det gäller våra få-barn-i-Colombia-planer. Det här med hur man ska lyckas med att uppfostra ett barn till en människa, istället för ett kön i första hand, i det här landet.

I Sverige finns åtminstone en debatt när det gäller barnkläder, dagis, osv. Det är totalt ickeexisterande i Colombia. Här är det uteslutande pastellrosa och -blå bebiskläder som gäller, på olika avdelningar i affären som om det vore den naturligaste sak i världen. Dagis med genuspedagogik? Knappast, om jag inte startar ett dagis själv.

I Colombia tar man alltid reda på barnets kön under graviditeten. Jag tror knappt ens att det går att inte få veta i förväg, det är nog ingen barnmorska som tänker tanken att fråga innan de berättar. Sen ordnar man babyshower någon månad innan födseln, då de blivande föräldrarna överöses med blå respektive rosa presenter, beroende på vilket kön barnet har. Och så förbereder man allt inför barnets ankomst, köper spjälsäng med blå eller rosa sängkläder, och så vidare, och så vidare.

Jag vill helst inte alls veta något sådant i förväg, just för att jag inte vill stoppa in barnet i ett fack redan innan det föds. Oscar vill veta. Av ren nyfikenhet, för det är vad han är van vid, här finns det inte på kartan att någon inte vet i förväg. Så vi har kommit fram till en kompromiss. Den dagen vi ska få barn ska vi ta reda på könet, men vi ska inte berätta det för någon annan. Vi ska ordna babyshower utan att någon av gästerna vet om det blir en flicka eller pojke. Det kan bli ett intressant socialt experiment, känner jag på mig.

Det är väldigt svårt att behandla ett barn könsneutralt i Colombia. Klädfrågan tänkte jag lösa med hjälp av min eminenta symaskin, men resten... Tja, jag vet inte. Det finns ju inte ens ord i spanskan för det. "Barn" heter antingen son eller dotter, antingen pojke eller flicka. "Förälder" heter antingen mamma eller pappa. Och så vidare.

Jag återkommer när jag har något vettigt svar.

---------

Det här är en del i den här inläggsserien. Inlägg ett handlade om pengar, inlägg två om städning och inlägg tre om föräldraskap.

Jag orkar inte gå in på varför jag tycker att till exempel det här med kläder är en viktig fråga, det finns förklarat alldeles utmärkt här. Klicka och läs!

8 kommentarer:

  1. Det märks att det var ett tag sen du var hemma i Sverige.

    Numera är det också uppdelat här med kläder(tyvärr), på alla affärer med barnkläder. Det är mycket rosa på ena delen och mest blått på andra delen, du får gissa vad som är för flickor respektive pojkar!!

    Om jag ser tillbaka på den tid då du var liten så har det gått tillbaka, massor. Då fanns det mer av barnkläder, nu är det antingen flick- eller pojkkläder.
    Nästan ingen visste vad barnet skulle ha för kön. Idag skulle jag tro, ren gissning, att det är ca hälften som tar reda på könet även i Sverige.

    Så mycket av det vi kämpade för på 70-talet är som bortblårt numera. Det behövs nya kämpar :-)

    mamma

    SvaraRadera
  2. Ja, jag har hört talas om det... Jättesorgligt. Tur att jag har fått en så himla fin symaskin av mina snälla föräldrar att jag kan sy egna bebiskläder!

    Men här är det liksom bara pastellrosa och pastellblått. Finns knappt ens några andra färger till bebisarna.

    Och här tar man inte reda på kön, utan man får veta helt enkelt. Jag tror inte ens att man får frågan om man vill veta innan de bara talar om det för en...

    SvaraRadera
  3. Låter verkligen som att det blir en utmaning. Men som du säger: kläder kan man ju lyckligtvis sy, i alla fall en hel del, och det låter smart att inte berätta könet för någon annan. Ser framför mig hur gästerna på babyshowern kommer att ringa er i panik dagarna innan "HERREGUD SKA VI KÖPA ROSA ELLER BLÅTT?!". Själva sinnebilden av att inte kunna tänka könsneutralt liksom.

    SvaraRadera
  4. Hehe, precis så. Det är nästan så att jag ser lite fram emot det.

    Till och med mina medvetna arbetskompisar tyckte liksom att "vadå, inte veta könet? Men hur... men... alltså... vad...?" när jag berättade om denna revolutionerande tanke.

    SvaraRadera
  5. Haha! Annika ba' "Jag hatar att planera, jag planerar aldrig.." Fet chans! Bara ungefär exakt allting..

    (I övrigt håller jag med såklart, och skickar gärna unisexkläder med små gröna apor på)

    Puss K

    SvaraRadera
  6. Hahaha, jo men jag har kommit fram till att vissa typer av saker gillar jag att planera, andra typer av saker är ja lite planerings-allergisk mot. Jag erkänner!

    Och JA tar jättegärna emot unisex-apkläder!

    SvaraRadera
  7. Äntligen! Hehe.

    Apkläder coming up! Finns massor av unisexbarnaffärer på prettosöder..

    SvaraRadera
  8. starta egen butik!! :-)

    SvaraRadera

Problem att kommentera? Testa en annan webbläsare än Chrome.