Colombialiv

Hur funkar föräldraledigheten i Colombia?

2012-02-24T14:18:00.001-05:00

Jag intensivnjuter allt vad jag kan av mammaledigheten. Intensivnjuter eftersom den är så himla kort.

Förra året förlängdes mammaledigheten i Colombia med två veckor, till 14 veckor, varav minst en, max två, av dessa veckor måste tas ut från och med en vecka innan beräknat förlossningsdatum (fast jag hade ju tur på så vis, och får alla mina veckor efter födseln istället eftersom Gael dök upp innan jag hunnit påbörja min ledighet).

Pappan får åtta dagar i samband med förlossningen. Föräldraledigheten betalas av den sjukförsäkring man har via jobbet, och betalningen är 100% av lönen.

Efter att min mammaledighet är slut tar jag ut all min semester, vilket är tre veckor om året, så totalt kommer jag att vara ledig i 17 veckor. Oscar har frilansjobbat fram tills nu (han börjar på fast anställning i mars), så han har ingen insparad semester alls, tyvärr.

Vad händer sen när mammaledigheten är slut? Ja, det finns tre alternativ. Ett, att mamman (eller pappan, såklart, även om jag aldrig hört talas om det i praktiken) slutar jobba ett tag för att stanna hemma med barnet. Två, att sätta barnet på dagis. Här finns dagis från tre månaders ålder. Tre, att låta någon annan ta hand om barnet på dagarna. Denna någon annan är oftast mormor/farmor alternativt en anställd barnskötare.

För oss är varken alternativ ett eller två något alternativ, så det blir nummer tre. En kombination av farmor några dagar i veckan och en barnskötare några dagar i veckan. Och kanske jobbar jag hemifrån en dag i veckan också.

I mitten av juni är jag tillbaka på jobbet igen.

Allt det här är såklart under förutsättning att man har ett jobb. Föräldrapenning ges inte till studenter eller arbetslösa. Det får dessutom inte vara vilket jobb som helst, heller. Över hälften av alla som arbetar gör det på den informella arbetsmarknaden, utan vare sig kontrakt eller socialt skyddsnät. Av de som arbetar formellt är det heller långt ifrån alla som har ett sådant fast kontrakt - contrato laboral - som ger tillgång till alla dessa förmåner. Arbetsmarknaden kryllar av tillfälliga kontrakt och så kallade contratos de prestación de servicios som utestängs från sådant som semester, pension, sjukförsäkring och föräldraledighet.

Vi är en privilegierad skara som har lyxen att få vara mammalediga i hela 14 veckor.

Hemmalivet

2012-02-22T19:45:00.000-05:00

Om man slår upp jättetråkig grej i ordlistan skulle definitionen kunna vara "åka till sjukhuset och föda barn och åka hem från sjukhuset utan bebis".

Men i måndags, dagen före han fyllde en vecka, fick Gael äntligen, ÄNTLIGEN komma hem med oss.

Nu lever vi i en mysig liten bebisbubbla här hemma. Visserligen har hemmets nye chef helt förslavat mig som mjölkkossa, men det känns som ett lågt pris att betala för att ha fått världens bästa bebis. Han gråter i princip aldrig, han skriker aldrig, han är bara snäll och lugn.

Äntligen hemma.

PS: Flera har frågat om det här med föräldraledighet i Colombia. Inlägg kommer så småningom, jag lovar.

Det här med kejsarsnitt

2012-02-18T16:03:00.003-05:00

Mina två bästa femåriga kompisar vet precis hur det går till när barn kommer till världen. De undrar därför om jag har väldigt ont i snippan just nu.

Nej, det har jag ju inte som tur är. Däremot måste jag säga att jag tycker att det pratas alldeles för lite om hur totalt mörbultad man blir efter ett kejsarsnitt. Här kommer mitt strå till stacken:

Man blir totalt mörbultad efter ett kejsarsnitt.

Det här med att nedre delen av ens mage hålls samman med hjälp av femton häftklamrar i metall. Inte så skönt. Jag går i snigelfart och att ta sig upp ur sängen är en komplicerad process av spjärnande med fötterna och hävande med armbågar och händer för att ta sig upp i något slags sittande läge och sen ett ben i taget över sängkanten.

För att inte tala om allt annat som pågår samtidigt, organ som ska hitta tillbaka till sina rätta platser efter att ha varit undanträngda i nio månader och en livmoder som ska dra ihop sig.

Oscar har rolighetsförbud för tillfället, för att skratta eller hosta kommer inte på fråga. För att inte tala om häromdagen när jag råkade nysa. Då kändes det som att hela såret skulle slitas isär.

Jag som hatar att inte klara mig själv, det är det värsta jag vet, försöker nu låta mig bli uppassad på så mycket jag kan av min fantastiske make. För som sagt: man blir helt mörbultad efter ett kejsarsnitt. Det hade jag inte riktigt fattat förut.

Han är här - den lite längre versionen

2012-02-17T11:52:00.002-05:00

Gael kom till världen hastigt och lustigt, oväntat både för honom och hans föräldrar.

Egentligen skulle jag bara hämta upp en remiss hos gynekologen i måndags, till en ultraljudsundersökning på torsdagen för att hålla koll på det här med moderkakan som inte funkade som den skulle.

Men när jag ändå var där passade jag på att be honom om att få lyssna på bebisens hjärtljud. Det är lite lättare att vara zen när man vet att allt verkar bra. Så gynekologen tog en snabbtitt med sin ultraljudsapparat och såg att fostervattensnivån verkade oroväckande låg igen. Så han skickade mig på en massa tester på en gång och efter att ha kollat moderkakans funktion bestämde han att nu var det dags.

Det var inte så att det var något slags livshotande tillstånd, men blodflödet mellan moderkakan och Gael var tillräckligt dåligt för att det skulle kunna bli ganska akut de närmsta dagarna, och en sådan situation var bättre att förebygga. Så jag fick ringa Oscar, åka hem och packa ihop lite grejer, ringa jobbet, och så blev vi inlagda samma kväll.

Jag hade bett om att få i alla fall försöka med igångsättning av förlossningen eftersom jag helst ville slippa kejsarsnitt, så vid midnatt fick jag en tablett som ska få livmodertappen att mogna och tidigt på morgonen dagen efter sattes droppet med oxitocina som sätter igång värkarna.

Jag hann få dropp i kanske två och en halv timme, medan Gael hölls under uppsikt i magen. Men ju mer värkarna tilltog (även om de aldrig hann bli särskilt starka) så sjönk Gaels hjärtrytm till hälften under varje värk. Troligen hamnade navelsträngen i kläm mellan Gael och livmoderväggen under sammandragningarna (eftersom det fanns så lite fostervatten) och ströp syretillförseln. Då bestämde läkarna att det fick vara nog, det var alldeles för riskabelt att vänta de kanske tio timmarna det skulle ta till förlossningen och att det var dags för kejsarsnitt.

Klockan 12.34 på alla hjärtans dag den 14 februari 2012 föddes Gael. 2290 pluttiga gram vägde han och han är världens finaste bebis.

På eftermiddagen fick han vara hos oss, men på kvällen kräktes han upp allt han ätit, och det visade sig att han hade alldeles för lågt blodsocker, något som tydligen är vanligt för så små bebisar. Så han hamnade i kuvös med dropp på observation, medan han pö om pö ska få börja äta igen. Vi fick åka hem igår, men Gael får stanna kvar tills han är helt hundra, så nu ägnas dagarna mest åt uppvilande och återhämtning härhemma efter kejsarsnittet och skytteltrafik till sjukhuset för att lämna urpumpad mjölk och hälsa på vår minste familjemedlem. Om sisådär en tre-fyra dagar hoppas vi att han får komma hem med oss, äntligen.

Men även om han inte är hemma ännu så, ja. Nu är han här!

Han är här!

2012-02-15T13:22:00.001-05:00

Igår, efter att det här med igångsättning inte fungerat så bra, föddes vår lille Gael med kejsarsnitt. Han väger knappt 2300 gram och är så himla pluttig men världens finaste.

Gael är på observation efter lite problem med blodsockernivåerna som barn med låg födelsevikt kan få, men verkar vara på bättringsvägen, och Oscar och jag tar igen oss.

Jag skriver mer sen, men bjuder på en bild på far & son så länge.

Nu är det dags!

2012-02-13T19:47:00.001-05:00

Det blir en alla hjärtans dag-bebis, imorgon bitti sätts förlossningen igång. Nu ligger vi på sjukhuset över natten och väntar.

Spänningen är olidlig!

Hemma hos-reportage, del 10

2012-02-13T08:00:00.000-05:00

Jag älskar böcker, och jag älskar bokhyllor. De ligger lätt på topplistan över snyggaste inredningsdetaljen. Trots att tryckta böcker tar mycket plats och kanske inte är världens miljövänligaste så har jag otroligt svårt att tänka mig att gå över till e-böcker. Kalla mig konservativ, men böcker ska vara av papper, med snygga omslag.

Så naturligtvis var vi tvungna att styra upp en ordentlig bokhylla förr eller senare i det här hushållet. Sagt och gjort:

Den är inte lika maffig som Josefins bokhyllevägg, men den är stor, och fin, och den har fortfarande en massa plats att fylla ut mer böcker* i. Och i ett land där ett genomsnittligt hushåll äger mindre än 10 böcker, en genomsnittlig person läser 1,6 böcker om året, och 40% av föräldrarna aldrig läser för sina barn är den här bokhyllan enorm.

*Här passar jag på att flika in en liten hint till alla framtida colombiaresenärer som sitter därhemma och tänker "å, jag har visst lite plats över i min packning, jag kanske skulle ta med något till någon trevlig utlandssvensk". Jag säger bara: Svenska böcker! Svenska tidningar!

Babyshower, de tredje och fjärde

2012-02-12T11:12:00.001-05:00

Nu har vi till slut babyshowrat färdigt för den här bebisen! Puh!

I måndags var det jobbet som ordnade, för mig och min arbetskompis Miguel som tillsammans med sin Juanita ska få barn ganska precis samtidigt som Filuren är beräknad. Det gick till ungefär såhär:

Massor av paket, och så presentöppning med förbundna ögon, såklart, och gissa innehållet och om man inte gissar rätt blir man målad i ansiktet. Ungefär som det brukar vara.

Förra lördagen skulle vi haft en för bekantskapskretsen. Men eftersom vi lite oväntat blev tvungna att tillbringa halva dagen på sjukhuset med en massa provtagningar så sköt vi upp den till igårkväll istället:

Eftersom ingen propsade på "skojiga" paketöppningsritualer, så körde vi på vanlig hederlig öppning med oförbundna ögon för en gångs skull och bara vanligt häng med vänner.

Nu pustar vi äntligen ut och väntar in Filuren, med badrumsskåpet fyllt av blöjpaket.

Min nya kompis

2012-02-09T08:51:00.000-05:00

Jag har en ny kompis hemma. Den är en ersättare för en annan gammal trotjänare som funnits med mig i fem års tid.

Den här nya kompisen heter Macbook Air och den har jag suktat efter länge.

Inte för att jag inte gillade min gamla Macbook, det gjorde jag såklart. Men när piltangenterna både till höger och nedåt slutar funka, och A- och G-tangenterna är så tröga emellanåt att man måste trycka sisådär 10 gånger på tangenten för att bokstäverna ska dyka upp på skärmen, då börjar det bli dags att fundera på att byta upp sig.

Och när man då hittar ett supererbjudande på en Macbook Air för 7000 kronor med Office-paketet på köpet, då kan man inte annat än slå till.

Igår kom den, min nya kompis. Helt plötsligt kändes gamla datorn som en klumpeduns i jämförelse med den här lättviktaren, som dessutom är snabb som en rymdraket jämfört med föredettingen.

Gamla Macbooken får hamna hos Julia i Allmänningen istället. Där i byn behövs datorer även om de inte har ett tipptopp tangentbord och är supersnabba. Jag tror den kommer att trivas.

Nej, nu måste jag sluta. Jag ska bekanta mig med alla spännande funktioner på min nya dator nu. Hej då.

Zen

2012-02-07T16:41:00.000-05:00

Ingen stress, sa doktorn igår. Drick mycket vätska och ta det så lugnt som möjligt.

Det här blodflödet mellan moderkakan och fostret kan visst påverkas negativt av stress, och försämras värdena ytterligare är det kanske säkrare för Filuren att befinna sig utanför än inuti magen, trots att hen ännu bara är precis på gränsen till att vara färdigväxt.

Så jag försöker vara så zen som det bara går. Jag jobbar hemifrån i maklig takt, lyssnar på P2 Klassiskt, gör avslappningsövningar med långa, djupa inandningar och dricker litervis med vatten.

På fredag testar vi blodflödet igen. Tills dess kör jag på zen-metoden och talar allvar med Filuren och kommer överens om att vi kommer ändå att ses himla snart, men en par tre veckor till kan hen gott stanna kvar därinne.

Tagen på sängen

2012-02-04T19:05:00.002-05:00

Igår hade vi ultraljud igen, för att kolla hur Filuren växt och hur den ligger i magen. Då visade det sig helt plötsligt att fostervattennivån var för låg, vilket inte är särskilt bra. Så med de resultaten skickade vår gynekolog oss på en massa andra tester. En monitoría fetal där de mäter hjärtfrekvens och fosterrörelser, och ett doppler-ultraljud där de kollar hur blodflödet är mellan moderkakan och fostret.

Filuren har precis den hjärtfrekvens den ska ha och "hoppar runt som en liten apa" därinne, med gynekologens egna ord. Däremot verkar blodflödet från moderkakan vara lite dåligt, vilket får som bieffekt det här med fostervattnet. Att blodflödet är dåligt innebär ju också att det är risk att fostret inte får i sig den näring det behöver för att fortsätta växa till sig, vilket kan leda till att vid en viss punkt är det bättre att det får den näringen på utsidan av magen istället.

I dagsläget är det ingen fara, men vi fick komma tillbaka idag igen för att göra om monitoría- testet och mäta fostervattnet igen, för att kolla om det skett någon förändring senaste dygnet. Lyckligtvis hade det förändrats till det bättre, fostervattennivån låg idag precis över undre gränsen för normalt - eventuellt för att jag ägnat mig åt att dricka vatten som en galning.

Vi andas ut igen.

Igår var det tal om att om fostervattennivån fortsätter sjunka kan det bli kejsarsnitt i förtid. Idag verkar det som att om allt fortsätter vara okej kanske vi kan vänta tills Filuren bestämmer sig för att komma ut på egen hand.

Jag känner mig liksom tagen på sängen. Vad hände här egentligen?

Det har varit världens problemfriaste graviditet, med världens problemfriaste lilla bebis. Sen bara helt plötsligt dyker det upp en komplikation, helt plötsligt blir det tal om att eventuellt avsluta graviditeten i förtid med kejsarsnitt (jag som verkligen, verkligen inte vill ha kejsarsnitt).

Men som sagt, för tillfället är allt lugnt och vi andas ut, lite försiktigt, tar i trä och håller tummarna.

Bilfria dagen

2012-02-02T14:02:00.000-05:00

Idag är det dags igen för den årliga bilfria dagen i Bogotá, då all privatbilstrafik förbjuds under en hel dag och alla istället måste åka kollektivt eller taxi.

Säga vad man vill om skillnaderna mellan svenskt och colombianskt miljötänkande och politik, men jag vet i alla fall ingen svensk stad som förbjuder all privatbilstrafik en hel dag om året för att förmå folk att åka mer kollektivt, eller som dessutom förbjuder alla motorfordon på stadens största gator varenda söndag och helgdag året om, för att uppmuntra promenader och cykelturer i det allmänna utrymmet.

1-0 till Bogotá.

Typiska colombianska hem

2012-02-01T09:27:00.001-05:00

Vitnos skrev i en kommentar om det här med min materiella svenskhet:
Med tanke på ditt inlägg om din materiella svenskhet så skrev du att resten hos er är ganska colombianskt. Vad är typiskt colombianskt?

När jag började fundera på det insåg jag att vi kanske inte har ett så värst typiskt colombianskt hem precis. Men hur som helst, det här är sånt jag associerar med colombianska hem:

I hallen
Eller hallen och hallen, förresten. Det är just det, colombianska hem har oftast ingen riktig hall, utan man kommer liksom ofta direkt in i lägenheten eller huset. Det finns inga skoställ (eftersom man går med skor inomhus) och väldigt sällan någonstans att hänga av sig jackan.

I köket
Just vårt kök är öppet, cocina americana som det kallas, och det blir allt vanligare i nybyggda lägenheter. Men väldigt många kök är smala och avlånga och instängda. Vitkaklade med lysrörslampor. Jag tänker att det beror på att det inte riktigt finns någon "träffas och laga middag hemma hos varandra"-kultur, utan köket är framför allt hembiträdets domäner och ska helst inte synas och behöver inte heller vara snyggt eller mysigt.

Det känns som att det verkligen inte är de som ska använda köken som har ritat dem, för många kök har väldigt lite och ganska opraktisk förvaring.

Tvättmaskinen i colombianska hem finns alltid i anslutning till köket, antingen i ena änden, eller i en egen tvättstuga innanför köket. Aldrig i badrummet som i svenska lägenheter.

Och apropå badrum...

I badrummet
Colombianska arkitekter verkar vara besatta av badrum. Varje hem har hur många som helst. Vår lägenhet på 64 kvadrat har till exempel två helkaklade badrum med dusch och allt. Varje lägenhet som är större än ett sovrum har alltid minst ett badrum i största sovrummet och ett i lägenheten. Tre-sovrumslägenheter har oftast tre badrum (eller åtminstone två plus en toalett). När man kollar lägenhetsannonser kan man oftast filtrera dem både efter hur många sovrum lägenheten har och hur många badrum.

I vardagsrummet
Colombianska soffbord är alltid jättelåga. De är liksom inte till för att man ska fika värst mycket vid dem, utan mer för att vara en avställningsplats för diverse prydnadssaker man vill visa upp.

Framför allt de något äldre generationernas soffbord är museum över de finaste prydnadssakerna och ger man en snöboll i present när man är på besök i ett colombianskt hem kan man räkna med att den får en hedersplats på soffbordet.

För övrigt har man väldigt sällan en TV i vardagsrummet. Däremot har alla TV i sovrummet. Jag tror inte ens vi har något TV-uttag i vårt vardagsrum, de enda lägenheten har finns i de två sovrummen.

I fönstren
Sist men inte minst är fönsterbrädor något jag verkligen saknar, det har inga fönster här. Dessutom är det alltid englasfönster utan tätningslister, vilket gör att de flesta bostäder är lite dragiga och framför allt att man hör det mesta som pågår utanför hemmet.

Det är också väldigt vanligt, återigen framför allt hos de äldre generationerna, med tunna vita florgardiner som alltid är fördragna. För att förhindra insyn, men de blockerar ju även effektivt all utsikt, tyvärr.

Hur bostadsannonser skiljer sig åt mellan Sverige och Colombia har jag tidigare skrivit om här.

Babyböcker

2012-01-30T16:32:00.002-05:00

Barnens bokklubb har startat en ny fin bokklubb för de allra minsta, babyboken.se. Det är en månadsbokklubb för barn upp till 1,5 år: "Böcker som fängslar och roar, tar barn på allvar och har ett bra genusperspektiv."

Precis allt vad man vill ha till sin bebis.

Sen kan det vara så att man råkar bo i Colombia, där det inte finns särskilt många böcker alls med bra genusperspektiv, definitivt inga på svenska och dit postgången för månatliga böcker inte är så särskilt pålitlig alls. Då får man försöka sig på att i alla fall vinna ett fint bokpaket genom att tipsa.

Så det gör jag nu. Både för att jag faktiskt tycker att det verkar vara en så himla bra grej och för att jag så gärna skulle vilja vinna det där bokpaketet.

Graviditets-FAQ

2012-01-29T08:20:00.000-05:00

Topp-fem vanligaste frågorna jag fått under graviditeten - minst ett par gånger i veckan:

1. Den här.
Den dyker fortfarande upp stup i kvarten och det är fortfarande aldrig någon som undrar över om min pappa har har någon lust att träffa sitt nya barnbarn.

2. Hur mår du? Nu börjar det väl kännas tungt och jobbigt?
Jag mår oförskämt bra. Inte en enda åkomma eller besvär så långt ögat kan nå. Jag har inte mått illa en enda gång och aldrig kräkts. Om jag riktigt känner efter kan jag kanske vara lite trött i ryggen ibland eller tycka att det är lite obekvämt att sova, och jag är lite less på att ha så få kläder som fortfarande passar. Men jag kan fortfarande lägga handflatan i golvet när jag böjer mig framåt med raka ben. Och knyta mina egna skor.

3. Vad är du sugen på?
Sura frukter. Maracuyá, lulo och gröna druvor. I kopiösa mängder. Och så ost, i inte riktigt lika stora kvantiteter, men nästan.
Och nej, ingen saltgurka med kolasås eller andra konstigheter.

4. Vad är Oscar sugen på?
Alltså det här med att blivande pappan ska uppleva en massa graviditetssymptom som typ alla envisas med här. Trams. Det känns som ett typiskt utslag av män som också vill ha en del av rampljuset och inte klarar av att hamna vid sidan av. Och nej, Oscar har inga konstiga graviditetssug. Såklart.

5. Har ni ordnat färdigt med allt?
Alltså, den här frågan blir både Oscar och jag lika ställda av varje gång. Vad är det egentligen man måste ordna med? Vi har inte så bra koll, men vi går på psykoprofylaxkursen och får fler och fler saker till bebisen för varje babyshower. Vi har inte packat den där BB-väskan än, men det ska vi väl ta itu med snart. Sen vet vi liksom inte vad det är man ska ordna med och förbereda.

Babyshower, den andra

2012-01-28T15:29:00.001-05:00

Igårkväll var det dags för babyshower nummer två, den här gången i överraskningsformat, ordnad av mina fina extrafamiljer från mitt förra jobb på CISV. De hade samlat halva CISV Bogotás lokalförening och ordnat med mat och dryck och presenter och en rad klassiska babyshower-lekar:

Vem kan dricka upp snabbast ur en nappflaska?
Vem kan klippa ett snöre i samma längd som min mages omkrets? (Här kan vi ju konstatera att ögonmått verkligen inte var någons starka sida. Alternativt har de förväxlat mig med en elefant)
Ett blindtest för de blivande föräldrarna i barnmatssmaker (kanske inte vår starkaste sida, Oscar prickade två av fem, jag en av fem).
Vadslagning på födelsedatum, tid och kön.

Sedan presentöppning, såklart, med tuggleksaker, bebisböcker, barntermometer, badanka som meddelar när det är rätt temperatur på badvattnet och lite annat smått och gott. Och ett kuvert med massa insamlade pengar så att vi kan köpa en spjälsäng och/eller ett skötbord.

Tack snällaste finaste extrafamiljen CISV Colombia!

Den som väntar på något gott

2012-01-26T13:07:00.000-05:00

Sådär, ja!

Det tog bara fem månader efter att min lillebror sagt "jag har en ny Samsung Galaxy över, du kan få den om du vill" - fem månader av kontantkortsanvändning och surfande bara där det fanns öppna wifi-nätverk - innan jag faktiskt tog mig i kragen och skaffade mig ett mobilabonnemang med internet.

Nu kan jag också surfa på bussen till jobbet. I teorin, i alla fall. Det vill säga om det inte hade varit så att jag bor på gångavstånd från jobbet, och om det inte hade varit så att jag bor i en stad där man inte kan fläka upp en sån här lyxmobil bara sådär på bussen för att den då förr eller senare blir stulen.

Men tja, jag skulle kunna uppdatera er direkt från förlossningssalen när det väl är dags. Om jag inte är upptagen med annat då, förstås.

Min materiella svenskhet

2012-01-25T16:17:00.002-05:00

Mammas Machete skrev för ett tag sedan ett inlägg med just den här titeln, där hon frågade sig hur mycket det märktes i hennes hem, i form av materiella ting, att hon inte levt i Colombia i hela sitt liv.

Det har jag funderat på sedan dess, så här kommer min version av min materiella svenskhet:

I köket

Köksredskapen jag importerat från Sverige. Osthyvel, vitlökspress, stekgaffel, måttsats och bakplåtspapper.
Vår Kokbok, såklart.
Och så har vi annat i köket som påminner om Sverige, som jag eller vi fått i present (många av dessa är bröllopspresenter). Kökshanddukar, pannunderlägg och bricka med björkmönster (jag är ju från Björkarnas stad), Marimekko- och älgglasunderlägg, kylskåpspoesi, och så kylskåpsmagneten och glasunderlägget med kronprinsessparet. Min lilla gömma med svenskt godis som jag sparar så länge det går.
Tittar man in i skåpen hittar man brödkryddor, citronpeppar och sirap.
Diskmaskinen, även om den inte håller svensk standard och är köpt i Colombia är väl typisk för svenska kök och väldigt otypisk för colombianska.

I bokhyllan

Svenska böcker. I pocketform så att de är lätta i resväskan. Skönlitteratur såväl som lite fackböcker.
Svenska tidningar. Jag önskar alltid ETC, Ottar, Arena, Ordfront och Filter.
En liten klocka från IKEA (det är väldigt sällan jag ser klockor i colombianska hem. Tiden är inte lika viktig här) och morfars gamla brevvåg. Fotot på farfars och pappas barndomshem.

I sovrummet

Affischtavlorna från IKEA som vi fått av mamma och pappa.
Täcket med riktiga påslakan istället för de platta lakan som man lägger täcket ovanpå som används här. Visserligen inhandlade för dyra pengar i Colombia, men typiskt svenska och otypiskt colombianska.

Det mesta annat är rätt så colombianskt i vårt hem, faktiskt.

Babyshower, den första

2012-01-22T16:36:00.000-05:00

I Colombia ordnas det alltid babyshower för de som väntar barn. Minst en, gärna flera stycken. En babyshower är helt enkelt en tillställning i slutet av graviditeten för nära och kära som kommer med presenter till blivande barnet.

Världens bästa grej, om jag får säga det själv.

Väldigt många bebissaker är ju nämligen rätt dyra, så lyxen i att bara få göra en lista på alla saker man vill ha är enorm.

Gårdagens babyshower var med släkten, ordnad av Oscars mamma. Vi hade önskat oss alla möjliga nödvändighetsgrejer och fick bilbarnstol, amningskudde, bebisfiltar, babysitter, bärsele, alla möjliga badattiraljer, blöjor och matstol. Bland annat.

På många colombianska babyshowers jag varit på tidigare är det framför allt blivande mamman som står i centrum, och den som till exempel öppnar alla presenter. Vi insisterade dock på att vi faktiskt är två lika viktiga föräldrar och öppnade varannan present var.

Och som på så många andra babyshowers fick vi göra det med förbundna ögon och gissa vad som fanns i paketet. Det var som tur var inte så svårt (man vet ju ungefär vad man önskat sig, ju).

Det märks att det börjar närma sig nu. Sakta men säkert fylls Filurens rum med saker inför ankomsten. Och fler lär det bli, eftersom det här var den första i raden av många babyshowers.

Okejrå

2012-01-22T15:03:00.000-05:00

Eftersom ni insisterade.

Semmeldags?

2012-01-21T12:00:00.000-05:00

För lite drygt två veckor sedan frågade Oscar mig om när det egentligen är man äter semlor. Sedan dess kan jag inte tänka på annat.

Nu råkar det vara så att jag är lite konservativ när det gäller det här med kulinariska traditioner och tycker att det är lite av helgerån att äta semlor innan februari.

Men, här kommer min fråga till er: Om man extremt sugen på semlor och har kämpat mot semmelsuget i två veckor utan att det gått över, får man då baka semlor fast det bara är den 21 januari? När man är höggravid och allt?

Visst får man det? Snälla?

Banker i Colombia

2012-01-20T15:11:00.000-05:00

Miss Baglady skrev idag om bankernas avgifter och hur dyra alla deras tjänster är. Och ja, jag håller nog med, jag har läst om hur låneräntorna höjs medan sparräntorna ligger stilla och gör att bankerna håvar in ännu mer pengar. Och banker är väl inte precis kända för att vara generösa med annat än bonusar till sina högsta höns.

Men här i Colombia kan jag ändå inte låta bli att sakna de otroligt billiga, nästan gratis, svenska banktjänsterna. Jämfört med Colombia, alltså. Några exempel (och håll i minnet att Colombia inte precis är i närheten av att bli "det kontantlösa samhället". Du behöver kontanter jämt):

Att ha ett vanligt konto med ett vanligt maestro uttags- och betalkort kostar runt 25 kronor i månaden i avgift. Vill du ha ett visa- eller mastercard kostar det ännu mer.
Att ta ut pengar i en annan banks bankomat kostar runt 20 kronor.
Att ta ut pengar i en annan stad även om det är din egen bank kostar också runt 20 kronor.
Att ta ut pengar i en annan banks bankomat och i en annan stad kostar runt 20+20 kronor.
Min bank har gratis uttag (i sina egna bankomater och i samma stad), men många banker har ett max antal uttal på till exempel 10 i månaden och alla därefter kostar.
Att överföra pengar till en annan bank kostar runt 10 kronor och att ta emot en överföring gjord från en annan bank (till exempel min lön varje månad) kostar också runt 10 kronor.
Att ta emot en överföring eller en insättning gjord i en annan stad kostar runt 30 kronor.
Varje transaktion som görs har dessutom en avgift på 0,4% förutom alla dessa ovan.
Och så vidare, och så vidare i all oändlighet.

Dessutom har ett vanligt lönekonto 0% ränta. Låneräntorna, däremot, är skyhöga. När vi ville köpa lägenheten kollade vi först upp lån här i Colombia. Här får man max låna 70% av värdet på lägenheten, du måste själv spara ihop till minst 30% i kontantinsats. Lånet måste amorteras helt på max 15 år. Efter att ha betalt tillbaka hela lånet skulle vi inklusive räntorna ha betalt banken tre gånger det vi ursprungligen lånade.

Förutom att man känner sig rånad varje gång man har med banken här att göra är de extremt byråkratiska. För allt (typ öppna/stänga konto) måste man förutom alla formulär skriva ett brev där man ber om vad man nu vill göra. För att till exempel betala en räkning från ett nytt ställe eller överföra pengar till en kompis via internetbanken måste du först registrera detta nya konto. Det går till så att man fyller i alla uppgifter och väntar 24 timmar på att någon från banken ska ringa upp. Denna person ställer en massa säkerhetsfrågor för att verifiera att du verkligen är du, och när det är fastställs godkänns kontot för överföring. Sen skickas en förfrågan till den andra banken som också måste godkänna. Det tar tre arbetsdagar. Sen kan du överföra/betala din räkning! Smidigt, va?

Så ja, ibland saknar jag svenska bankerna. Trots att de vägrar skicka bankdosor utomlands eller låta någon annan person hämta ut den åt en när man tappat bort sin gamla.

Nytillskott i hushållet

2012-01-19T14:11:00.000-05:00

I Colombia finns inga allmänna tvättstugor i husen, så vill man inte tvätta för hand eller spendera en förmögenhet på att lämna in all sin tvätt får man skaffa sig en egen tvättmaskin. I och med att Andrea flyttade ut försvann även hushållets tvättmaskin, så vi slog till på en ny med hjälp av julklapps- och födelsedagspengar från mamma och pappa.

Vår nya tvättmaskin är en Rolls Royce bland det colombianska tvättmaskinsutbudet. En ganska reguljär tvättmaskin enligt svensk standard.

Först och främst har den lucka fram. Det innebär inte bara att man måste böja sig ned för att plocka in och ut tvätt, utan framför allt att själva trumman är liggande. Vilket i sin tur innebär att kläderna blir renare och utsätts för mindre slitage. De toppmatade tvättmaskinerna här har nämligen trumman stående.

Lyxen att ha luckan fram innebär att tvättmaskinen är runt dubbelt så dyr som de betydligt vanligare (men, som sagt, betydligt sämre) toppmatade maskinerna. Eftersom det är lite av en lyxvariant är utbudet också mindre. Dock bara i antal.

Det visade sig nämligen att denna variant bara finns i storlek enorm. Vår nya tvättmaskin har en maxkapacitet på 16 kilo. Det var den minsta som fanns. Den tar upp halva tvätthörnan och är tung som ett as.

Men! Vad gör det när vi äntligen, äntligen, äntligen kommer att få kläder som är rena på riktigt? Tvättade i en maskin som (hör och häpna!) är tystgående. Den första tystgående hushållsapparat jag någonsin stött på i Colombia. Vår diskmaskin, till exempel, låter som ett härke när den är igång.

En detalj som jag omöjligt kan förlika mig med när det gäller tvättmaskiner i Colombia är de helt värdelösa temperaturangivelserna. Vår första hade inga alls, man fick koppla den enda slangen till varm- eller kallvattenkranen. Vår förra hade kallt - ljummet - varmt. Den här har hela fyra olika temperaturval, nämligen de mycket lättförståeliga varmt/kallt - ljummet/ljummet - ljummet/kallt - kallt/kallt.

Vi frågade Samsung-personen på affären vad tusan som menades och följande konversation utspelades:

"Det är temperaturerna."
"Jo, så mycket förstår vi, men vad menas med att det står två saker på varje temperaturval? Vad menas till exempel med varmt/kallt?"
"Ja... det var en bra fråga. Ja... det är nog att det är en blandning. Lite från varmvattenkranen och lite från kallvattenkranen."
"Jamen då blir det ju ljummet. Och det är ju nästa temperaturval. Vad är skillnaden på varmt/kallt och ljummet/ljummet isåfall?"
"Mmmmm... ja... men det är nog så att varmt/kallt är med lite mer varmvatten än ljummet/ljummet. Kanske."

Vi försökte med några lite mer logiska förklaringar som att det kanske kunde vara så att första cykeln i varmt/kallt är med varmt vatten och andra med kallt. Men nej, så var det nog inte.

Så vi gav upp och tänkte att äsch, vi kollar instruktionsboken sen istället. Det har vi gjort nu, och blev mycket klokare. Där får vi nämligen veta att:
Varmt/kallt: Vita kläder och mycket smutsiga plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/ljummet: Plagg som inte färgar av sig.
Ljummet/kallt: Medelsmutsiga plagg som inte färgar av sig; majoriteten av plaggen utan rynkor.
Kallt/kallt: Färgglada plagg, lätt smutsiga.

Så bra, då vet vi.

En till lista

2012-01-17T20:43:00.000-05:00

Johanna, Charmed Life och Linnéa tycker att jag ska ta och göra en till lista och jag är ju inte den som är den utan faller för grupptrycket.

1. Vad gjorde du för tio år sedan?
Jag var på väg till Santiago för att läsa en termin Politics and Human Rights Diploma i Chile. Jag pratade ingen spanska och hade aldrig närt någon hemlig dröm om Latinamerika, jag ville mest byta miljö ett tag och ta en paus från pluggandet i Sverige i några månader.
Tio år senare sitter jag här på samma kontinent med man, bostadsrätt och bebis på väg. Så kan det gå.

2. Vad gjorde du för ett år sedan?
Jag bestämde mig för att ta itu med uppsatsen. Och Oscar och jag köpte biljetter till vår smekmånad i Sverige.

3. Fem snacks du gillar?

Ostkrokar. Bästa snackset någonsin. Högst upp på listan av snacks-jag-saknar-från-Sverige.
Lösgodis. Tvåa på samma lista.
Ost. Alla sorter, särskilt ädelost. Högst upp på listan av saker-jag-saknar-att-äta-under-graviditeten.
Yuca-chips. Bästa colombianska snackset.
Popcorn. Med salt, såklart, inte socker som de ibland har här, det är bara äckligt.

4. Fem sånger du kan hela texten till?

Hur många som helst. Jag har jättelätt för att lära mig låttexter och kommer ihåg dem för all evighet. Därför kan jag till exempel, trots min avoga inställning till nationalistiska fasoner, texten till hela fyra olika nationalsånger - Sveriges, Kanadas (efter mitt år som utbytesstudent 1996/97), Finlands (första versen, på finska!), och Colombias (första versen).

5. Fem saker du skulle göra om du var mångmiljonär?

Resa till Sverige två gånger om året. Eller nej, förresten. Kanske skulle jag bo halva året i Sverige och halva i Colombia. Det skulle jag nog.
Säga upp mig och jobba ideellt med sex- och samlevnadsprojekt för ungdomar.
Betala av alla lån.
Skicka en vettig lekpark till Julias Allmänningen.
Spara till framtiden.

6. Fem dåliga vanor

Biter på naglarna
Är alldeles för konflikträdd
Har halva garderoben på golvet bredvid sängen
Velar jättemycket när jag ska köpa till exempel kläder. Konsekvens: Köper jättesällan kläder och blir less på alla plagg jag äger.
Är för dålig på att höra av mig till nära och kära.

7. Fem saker du gillar att göra

Hänga hemma med Oscar en fredagkväll och äta ädelost och dricka vin. Gud vad jag saknar ädelost och vin. Vill ha ostbricka till frukost på förlossningen.
Plugga. Faktiskt. Längtade alltid tillbaka till skolan sista veckorna på sommarlovet.
Resa.
Träffa mina vänner trots att jag gör det alldeles för sällan.
Planera och styra upp saker och ting sådär i största allmänhet. Till exempel göra listor.

8. Fem saker du aldrig skulle klä dig i, eller köpa

T-shirtar med fula/rasistiska/sexistiska tryck
Militärmönstrat
Plagg med väldigt mycket glitter eller paljetter eller liknande
Gravidkläder av typen plysch och pastellrosa som gör att man ser ut som en förvuxen bebis själv
En rosa lurvig... väst/halsduk... som jag fick av svärmor i julklapp för två år sedan. Jag höll väldigt god min, men sedan dess har hon inte gett mig kläder.

9. Fem favoritleksaker

Alltså, vadå leksaker? Kanske telefonen, datorn...? Kan nog inte komma på fem. Men telefonen måste nog få vara med i alla fall trots att jag var en högst motvillig smartphoneägare. Jag tycker väl i och för sig fortfarande att det är lite opraktiskt med en telefon man inte kan använda på gatan eller på bussen på grund av stöldrisken, men vad gör man när världens snällaste brorsa säger "jag har en ny Samsung Galaxy över, du kan få den om du vill"? Och jag måste ju erkänna att den är väldigt rolig.

10. Tio personer jag vill se göra den här utmaningen

Äsch. Den har redan gått så många varv runt alla bloggar. Alla som känner sig manade kan väl göra om de vill.

Hej då, Andrea!

2012-01-15T21:55:00.001-05:00

Idag var en dag som markerade slutet på en era. Vi har ett extra sovrum, där först Lauren från USA bodde i knappt ett halvår, sedan Sebastián i två veckor innan David från USA flyttade in i några månader, och sen till slut Andrea.

Men idag flyttade Andrea, som bott med oss i ett och ett halvt år, ut. Det är nämligen dags för rummet att vänta in sin nya framtida invånare som ju ser dagens ljus inom bara några veckor, och vi fyller så smått det tomma rummet med bebisprylar.

Igårkväll hade vi avskedsmiddag med några vänner och idag åkte flyttlasset. Hej då, Andrea, tack för den här tiden!

Bloggvänskap

2012-01-14T11:51:00.002-05:00

Det fina med bloggar, förutom det uppenbara att det är ett väldigt bra sätt att hålla kontakten med nära och kära som bor alldeles för långt bort, är att man får chansen att knyta nya vänskapsband, med människor som man kanske inte hade träffat annars.

Eller så kanske man hade det på annat sätt.

En sån människa är i alla fall Julia, som bloggar om ett helt annat Colombia, långt ifrån Bogotás moderna storstadspuls, på Mammas Machete.

Just nu är hon i stan för att hämta upp sin mamma som kommer på besök, och vi passade på att ses igårkväll. Vi sågs i centrum och handlade varsin empanada i ett hål i väggen och promenerade genom Bogotás fredagkväll hem till mig för lite vin och lussekatter.

Julia, Oscar, Andrea och grannen Alejo

Tack snälla bloggen för en ny fin vänskap!

Jag ♥ er!

2012-01-12T06:00:00.000-05:00

Vilken respons! Vilken lavin av kommentarer till förra inlägget! Tack allihopa för era synpunkter och fina förslag.

Sammanfattningsvis kan vi ju konstatera att på pojksidan är Gael en klar vinnare, namnet verkar gå hem hos de flesta. På flicksidan är alla namnförslag populära, med en liten övervikt för Mila (som också är namnet vi hittills lutar åt).

Och sen kom det hur många förslag som helst till på namn som ni tänker kan funka på spanska och på svenska, som jag tänkte dela med mig av, för många är ju jättefina.

Flicknamn

Ainoha
Alexandra (Fint, men lite långt. Och spanska versionen är egentligen Alejandra)
Alma (Jag gillar det, men det är lite för "gammalsvenskt" för Oscars smak. Bara gamla tanter heter Alma i Colombia)
Daphné
Elina
Ella (Fint, men betyder "hon" på spanska. Och eftersom det är dubbel-L uttalas det "eja")
Elna
Elviria
Emilia
Ester (Jag gillar, Oscar gillar inte)
Flavia
Ilon
Ines
Iris
Isabel/Isabella (Lite långa)
Isla
Julia (Namn med J funkar inte så bra, eftersom det uttalas helt annorlunda på spanska)
Laura
Lina
Lovis (Jag älskar det här namnet, men tyvärr låter det inte så bra på spanska. Buhu.)
Maira
Maité
Maya (Det är ett namn vi båda gillar, men det passar alldeles katastrofalt med efternamnet. Maya Amaya. Tyvärr.)
Minya
Mira
Mio
Nellie
Nina/Gina
Noelia
Olivia
Sasha
Siri
Sonya
Vega (Det är ett efternamn på spanska)
Vera
Viola
Wendy

Pojknamn

Abbe
Adam
Adrian
Agaton
Axel
Benjamin
Bill (Går ju inte att döpa efter Microsofts grundare när vi tillhör Apple-sekten i det här hushållet, hehe.)
Charlie
Dag
Diego
Elias (Det är ett namn som varit i fråga. Jag gillar det jättemycket men Oscar säger att bara gamla gubbar heter så här)
Emil (Det har jag också lobbat för. Men det går inte hem hos Oscar som tycker att det låter konstigt. Spanska versionen är Emilio)
Erik (Så heter min lillebror så det går bort)
Felix
Frank
Hugo
Ian
Iker
Ivo (Också ett namn jag har föreslagit - ni har bra smak! Men Oscar känner en idiot som heter Ivo och har jättedåliga associationer till namnet)
Leo
Leon
Liam
Loa
Lucas (Det här har Oscar föreslagit flera gånger. Men jag känner att det är lite för vanligt och ja... inget wow, helt enkelt)
Manuel
Mateo
Max
Máximo
Mica
Milo (I Colombia finns ett chokladmärke som heter så. Lite som att döpa någon till O'Boy i Sverige, tyvärr)
Mio
Nils (Har varit uppe, men ingen tumme upp från Oscar)
Ruben
Sasha
Saul (Å nej. Jag associerar bara till Argentinas extremt osympatiske ex-president, som drev landet i fördärvet)
Sebastian
Sid
Simon
Teo
Tim
Tor
Valentin
Wilmer

Ja, och sen kan jag ju bjuda på ett bonusnamn, som jag föreslagit, men som Oscar tycker låter alldeles för hippie. Anahí. Hur fint som helst, tycker jag.

Under-tiden-lista

2012-01-11T12:22:00.001-05:00

Medan jag sammanställer alla svar jag fick på förra inlägget (ni är fantastiska! Jag älskar er!) kör vi en liten lista som jag hittat lite här och var.

Fyra jobb jag haft i mitt liv
1. Bensinmacksbiträde
2. Dreadsfrisörska på afro-hårsalong
3. VD (det var min officiella titel, faktiskt)
4. Forskarassistent

Fyra filmer jag skulle kunna se om och om igen
Nej. Filmer ska man oftast inte se om. Speciellt inte om och om igen.

Fyra städer jag bott i
1. Umeå
2. Santiago de Chile
3. Buenos Aires
4. Bogotá

Fyra TV-program jag älskar
1. Community
2. The Middle
3. Grey's Anatomy
4. Private Practice

Fyra ställen jag varit på semester
1. Sverige
2. Colombianska karibien
3. Australien
4. Tanzania

Fyra websidor jag besöker dagligen
1. Gmail
2. Google reader
3. Facebook
4. Dn.se

Fyra sorters favoritmat
1. Indisk (som knappt finns här, buhu)
2. Arabisk
3. Ost
4. Syrliga frukter (min största graviditets-craving)

Fyra skolor jag gått på
1. Pickering High School
2. Uppsala universitet
3. Universidad ARCIS
4. Universidad Nacional

Fyra saker i mitt rum
1. Säng
2. Alldeles för mycket kläder på golvet
3. Tvättkorg
4. Lite bebisgrejs som väntar på att få sitt eget rum snart

Fyra saker jag har på mig
1. Gravidjeans
2. Vid skjorta
3. Skor med jättelåga klackar
4. Randig tygsjal

Fyra ställen jag hellre skulle vara på just nu
1. En uteservering i solen
2. Knappt två månader fram i tiden. Det börjar räcka med att vara gravid nu.
3. Hemma
4. -

Det här med namn...

2012-01-09T08:39:00.000-05:00

...till filuren, alltså. Så himla svårt.

Det är ju nämligen inte bara det att det måste vara ett fint namn, som ska funka resten av livet. Bara det är ju ett tillräckligt svårt ansvar.

Men här har vi även andra faktorer att ta hänsyn till:

Det måste funka på både svenska och spanska. Detta innebär att alla namn med å, ä, ö, samt g framför mjuk vokal och med j går bort (tänk "Jorge" och försök uttala det vettigt på svenska).
Det får inte heller rimma på eller låta som något knäppt på något av språken.
Det måste passa med efternamnet Amaya OCH med Dalén (här räknas det första efternamnet när man har två, i Sverige räknas det andra).

Till råga på allt är Colombia och Sverige helt i ofas när det gäller populära namn. De så kallade sekelskiftesnamnen har inte börjat återkomma här och Oscar (ivrigt påhejad av i princip alla vi känner här) sparkar bakut när jag föreslår jättefina namn som till exempel Elsa.

Ett ganska långt tag hade vi Liv som alternativ på flicksidan. Det fick dock stryka på foten efter att vi testat det på lite olika personer, däribland blivande farföräldrarna, som inte alls kunde uttala det utan envisades med att säga "Lipp". Och man vill ju inte att ens barn ska heta läpp, liksom.

Hur länge som helst har vi också haft Gael som pojknamnsalternativ (ni vet, som superhunken Gael García Bernal). Men nu visade det sig att blivande morföräldrarna inte alls är särskilt förtjusta i det namnet, mest för att det låter konstigt i Sverige (bara 28 män heter så).

Så nu försöker vi hitta lite alternativ. Det här är vad vi har på listorna (i ungefär den prioriteringsordningen):

Flicknamn

Mila
Elin
Sol

Pojknamn

Gael (alltså, vi älskar ju fortfarande det namnet)
Isak
Dante
Samuel

Det kan sägas att övriga tre på pojknamnslistan gillar vi väl, men känner inte wow-känslan. Jag tycker att Isak är för bibliskt, Dante är lite pretto och Samuel är väl okej, men lite långt.

Nu till tiotusenkronorsfrågorna:
Vad tycker ni om ovan nämnda alternativ (och är Gael så himla konstigt)?
Har ni andra förslag - som uppfyller ovan nämnda kriterier och gärna är i) korta, max två stavelser och helst max fyra bokstäver, ii) inte bibliska iii) inte "gammalsvenska" (av ovan nämnda anledning), iv) inte är för vanliga (där är det jag som sätter mig på tvären mot alla "normala" pojknamn som funkar utmärkt på svenska och spanska, typ David, Daniel, Mattias)?

Tack för hjälpen!

-----
Uppdatering: Gael uttalas alltså [ga-ell] med betoning på sista stavelsen. Lite som Gabrielle.

Hur är vädret i Colombia?

2012-01-07T08:10:00.000-05:00

Jag har skrivit om Bogotás klimat förut, och nämnt Colombias klimat lite här och var ganska ofta, men eftersom flera personer i veckan hittar hit via googlingar av typen "hur är vädret/klimatet/temperaturen i Colombia/Bogotá/valfri annan colombiansk stad i [valfri månad]?" så tänkte jag att det var dags att reda ut det här en gång för alla.

För det första: Colombia är ett land som ligger nästan på ekvatorn, vilket innebär att Colombia inte har några årstider. Det är ungefär samma temperatur året runt.

För det andra: Att landet inte har några årstider betyder inte att det inte finns skillnader. Colombia är ett väldigt bergigt land, vilket skapar olika klimatzoner. Enkelt uttryckt: ju högre upp, desto kallare.

För det tredje: Det finns skillnader även mellan olika tider på året också, men det är framför allt i mängden regn. Colombianerna använder årstidsuttryck för att tala om regn- eller torrperioder. Regnperioder är "vinter" och torrperioder är "sommar". Förra året varade "vintern" i drygt ett år och hade katastrofala konsekvenser.

Här kommer några exempel:

Bogotá ligger på 2600 meters höjd, det vill säga rätt högt upp i bergen, och har alltså ett ganska kyligt klimat (för att vara i ett tropiskt land på ekvatorn).

Det som egentligen skiljer är hur mycket det regnar (staplarna), själva temperaturen ligger stadigt på mellan 18 och 20 grader som maxtemperatur och 5 och 8 grader som minimitemperatur. Någon grad hit eller dit alltså, beroende på månad, men dygnsmedeltemperaturen är konstant 12-13 grader.

Om vi istället åker till Colombias näst största stad, Medellín, så är vi nere på 1500 meters höjd, och då ser vi hur medeltemperaturen höjs några grader.

Där är dygnsmedeltemperaturen året runt dryga 20 grader, med 26 som max och 16 som minimum. Återigen, det som skiljer månaderna åt är regnmängden.

Ännu längre ned, på knappt 1000 meters höjd, ligger Cali som är Colombias tredje största stad.

En två-tre grader varmare än i Medellín, som ni ser.

På havsnivå, vid karibiska kusten, ligger Colombias stad nummer fyra i storleksordningen, Barranquilla. Där är klimatet såhär:

Dygnsmedeltemperatur på 26-27 grader, året runt, men stor skillnad på hur mycket det regnar olika månader.

Summa summarum: Rent temperaturmässigt spelar det ingen som helst roll när på året man åker till Colombia. Det är på ett ungefär samma temperatur varenda dag, året runt. Däremot skiljer månaderna sig åt en hel del när det gäller nederbörd, och när det är regnperiod varierar från plats till plats, men ofta är månaderna runt årsskiftet, särskilt de första månaderna på året rätt torra landet över.

Okej, då vet ni.

Uthyres: Möblerat hus i Bogotá

2012-01-06T11:56:00.000-05:00

Häromdagen kom en tråkig nyhet, nämligen att våra kompisar Magnus och Elina som brukar komma hit några månader varje år inte kommer i år. Himla jättetrist är det, faktiskt.

Däremot är det en god nyhet för alla som råkar vara ute efter att hyra bostad i Bogotá, för deras helt fantastiska hus är nämligen till uthyrning.

Det ligger i stadsdelen La Candelaria (Bogotás koloniala stadsdel och motsvarighet till Gamla Stan), är snyggt inrett och har allt man behöver. Huset passar två eller tre personer och finns till uthyrning från och med 19 januari till en hyra på 1,3 miljoner pesos.

All information som behövs finns här och fler foton på detta underbara hus finns här.

Året som gick

2012-01-04T10:30:00.000-05:00

2011, vilket år!

Januari
Vi inledde med nyårsfirande hemma hos oss, och sushi till frukost på årets första dag. Sen drog allvaret igång. Jag bestämde mig för att nu är det banne mig dags att lämna in den där himlarns uppsatsen och gjorde en gran plan maestro som jag sen faktiskt följde i princip till punkt och pricka. Innan januari var slut hann vi också med att köpa biljetter till Sverige och fira det med champagne.

Februari
I februari hade jag hunnit halvvägs med min uppsatsplan. Jag hatade elbolaget Codensa ganska mycket och blev filmad av TV.

Mars
Jag var äntligen klar med ett helt färdigt utkast till uppsatsen. Jag fortsatte att bråka med Codensa och var med i radio och på TV.

April
Vi drog igång med bröllopsförberedelserna på riktigt och utsedde padrinos, skickade efter papper från Sverige och beställde vigselringar. Däremellan åkte vi till tropikerna och min tvist med Codensa löste sig till slut.

Maj
Bröllopsbestyren fortsatte, med bland annat jakt på notarie och upptryckta inbjudningar. Oscar fick Schengenvisum i samma veva så vi behövde inte oroa oss för att bröllopsresan inte skulle bli av. Sen fick jag ett datum för opponeringen av uppsatsen (som sedan ändrades, såklart) och blev lite nervös.

Juni
Den 8 juni var det äntligen dags för opponering av uppsatsen och den fick utmärkelsen tesis meritoria. Vi finslipade bröllopsdetaljer för fullt och jag blev möhippad. Sen började de första bröllopsgästerna från Sverige att komma och i slutet av månaden kom även familjen och fler vänner. Den 26 juni var det Bogotá Pride, men det var inte viktigast den dagen utan att det var dagen vi fick veta att vi skulle bli föräldrar.

Juli
Jag blev möhippad en gång till och Oscar svensexad, och vi åkte till Villa de Leyva, men framför allt: Den 9 juli gifte vi oss (mer om det här, här, här, här och här). Det var helt fantastiskt. Sen reste vi till Sverige på smekmånad.

Augusti
Sverigeresan som pågick till mitten av augusti var helt underbar, tyckte både jag och Oscar. Dessutom inspirerades vi av att slippa diska och slog till på en alldeles egen diskmaskin.

September
Oscar fyllde år och vi fick diskmaskinen installerad. Magen började växa, vi hittade en gynekolog efter mycket om och men och vi fick veta att filuren med allra största sannolikhet varken har Downs Syndrom eller några missbildningar.

Oktober
Senaten bestämde sig för att inte återgå till ett totalförbud av abort, graviditeten passerade halvtidsstrecket, vi köpte en ny säng och jag åkte en sväng till Karibien för att föreläsa om genus.

November
Jag lagade mitt livs första hål, och vi hälsade på Oscars släkt i Garzón. Jag tog dessutom ännu en sväng till Karibien. Jag irriterade mig en del på folks antaganden om Oscars inkompetens som pappa och Oscar och jag gjorde ett frilansjobb ihop.

December
Den mest hektiska månaden på året. Förutom alla sociala tillställningar, fick jag min magisterexamen på en fin ceremoni och vi fixade nya skåp i köket. Vi fick se filuren i 3D och påbörjade psykoprofylaxkursen. Sen firade vi jul, min födelsedag, nyår och sen var året slut.

Jag säger det igen: 2011, vilket år! Och 2012 kommer bara att bli ännu bättre.

Nyårsmusik på colombianskt vis

2012-01-03T03:00:00.000-05:00

Nyår förknippas inte bara med speciella traditioner utan även med speciell musik. I alla fall tre låtar som aldrig uteblir en nyårsafton. Lyssnar du på nästan vilken colombiansk radiokanal som helst runt tolvslaget kommer låtordningen att se ut såhär:

Faltan cinco para las doce
(Det är fem minuter kvar till tolv)
Precis klockan fem i tolv kommer denna låt att sätta igång, och då vet man att det är nära nu:

Yo no olvido el año viejo
(Jag glömmer inte det gamla året)
Sen kläms den här låten in, en klassiker som handlar om hur bra året som tar slut har varit:

Año nuevo, vida nueva
(Nytt år, nytt liv)
Så fort nedräkningen och skålandet är över och det nya året kommit sätter den här låten igång, dags för ett nytt år som kommer att bli ännu bättre än det förra:

Och man skulle ju kunna tycka att jag kunde haft lite svensk framförhållning och postat de här inläggen förra veckan, om man kanske skulle vilja ha lite colombianska inslag i sitt nyårsfirande. Nu blev det inte riktigt så, men vi kan säga såhär, att jag är ute i himla god tid för att förbereda er inför nyåret 2012-2013!

Nyår på colombianskt vis

2012-01-02T13:00:00.000-05:00

Jag skrev ju precis att vi inte gjorde några av de colombianska nyårstraditionerna den här gången, men jag tänkte att jag i alla fall kan berätta lite om vad det är för några, om ni vill fira in 2013 på colombianskt vis.

Först och främst är nyår, precis som julen, en familjehögtid. Man firar gärna med hela släkten. Själva firandet går till ungefär som i Sverige, man äter god middag, man tittar på fyrverkerier, man skålar på tolvslaget. Men det förekommer vissa speciella traditioner, till exempel de här:

Año viejo, som jag redan berättat om förut. Traditionen att bränna halm- och smällarfyllda gubbar på bål. Ut med det gamla, in med det nya.

Gula underkläder. På nyårsafton bör man bära gula underkläder, enligt en del dessutom helst ut och in. Det är lite oklart varför man ska göra detta, men det ska visst symbolisera lycka och framgång och kärlek och bra saker i största allmänhet inför det nya året.

Druvor. Vid tolvslaget ska man äta tolv druvor, en för var och en av årets tolv månader. För varje druva får man önska något bra inför den månaden. Men fort ska det gå, man ska hinna äta alla druvorna innan klockans tolv slag har klingat ut.

Resväskor. Efter druvätandet är avklarat får man hämta sig sin resväska och med den i handen springa ett varv runt kvarteret. Förutsatt att man vill resa mycket det kommande året. Det ser nämligen resväskespringandet till.

God fortsättning på 2012!

Årets två sista dagar

2012-01-01T21:39:00.002-05:00

På årets allra sista vecka hinner det inte bara vara först jul och sedan nyår utan även däremellan min födelsedag. I år blev jag uppvaktad med tårta (som han bakat själv!) på sängen av Oscar och ett jättestort paket, innehållande en present som jag aldrig kunnat ana att jag skulle få och som jag alltid velat ha i hela mitt liv: en jordglob! Världens finaste sådan.

Dessutom låg ett tjockt kuvert från Sverige i brevlådan. Det var finaste vännen Kristina som postat lite jul- och födelsedagsläsning.

Efter skypeande med nära och kära gick vi på arabisk restaurang och åt lyxig lunch (på mitt omöjliga födelsedagsdatum är nämligen nästan alla restauranger stängda på kvällen), och sen satte vi oss i bilen och drog från stan för en nyårsafton i varmare trakter.

I Girardot, knappt 15 mil från Bogotá och med runt 15 grader varmare temperatur, tillbringade vi nyårshelgen med Oscars familj.

I den drygt 30-gradiga värmen ägnade vi oss mest åt att ligga i hängmattan i skuggan, bada i poolen och spela spel. Till nyårsmiddag åt vi traditionell ajiaco-soppa och skålade på tolvslaget. Dock brände vi ingen año viejo eller gjorde någon av de andra colombianska nyårstraditionerna. Det får bli nästa år.

Om vi ska tro de som säger att årets första dag sätter temat för resten av året kommer 2012 att bestå av mycket sällskapsspel och hängmattehäng, vara tropiskt varmt och innehålla en hel del långa bilresor.

Gott nytt år!

2011-12-31T12:00:00.000-05:00

Jag bjuder er på en gammal goding ur fotoarkivet. Annika, alldeles nyss fyllda 3 år, avslutar året med mottot Party like its 1982:

Vi ses 2012, vänner!

Hemma hos-reportage, del 9

2011-12-27T14:59:00.000-05:00

Köket har jag visat upp förut. Nu kommer det igen, för vi har äntligen fixat lite mer förvaringsutrymmen. Är det något colombianska arkitekter är urusla på så är det kök med generös och praktisk förvaring. Eller, praktiska kök överhuvudtaget. Jag gissar att det traditionellt sett är män som inte tillbringat särskilt mycket tid i de köksliga domänerna som står för ritningarna.

Hur som helst, vi bestämde oss för att utnyttja en massa dödutrymme ovanför kylskåpet och ovanpå köksskåpen till lite mer förvaringsplats.

Det tog i princip två dagar av kaos innan det var färdigt. Inte för att det egentligen var någon stor renovering, utan för att det visade sig att vår lägenhet är Villa Villerkulla. Vinklarna mellan väggarna och taket ovanför kylskåpet är inte räta och taket lutar. Därför såg snickaren Euclides rätvinkliga köksskåp helt snett och vint ut när det väl var på plats. Så det fick sågas och fixas och ändras och måttas och till slut har vi ett köksskåp som visserligen inte är vinkelrätt men som ser rakt ut.

Numera ser köket ut såhär (i lite dunkelt kvällsljus):

Mycket mer skåputrymme!

Just nu hemma hos oss:

2011-12-27T13:27:00.000-05:00

Kaoset innan de nya köksskåpen är på plats.

Julen 2011

2011-12-26T08:11:00.002-05:00

Vår svenskcolombianska julafton - den allra sista då vi bara är vi två - började på morgonen med frukost på säng, pepparkakor, lussekatter och glögg. Eftersom det redan var eftermiddag i Sverige när frukosten var avklarad kopplade jag upp mig på Skype och så var jag med på ett hörn (bokstavligen) på julklappsutdelningen hemma i Umeå där mamma, pappa, lillebror och lillebrors flickvän befann sig.

Jag har sagt det förr, men det är värt att sägas igen: Å vad jag älskar Skype.

Eftersom det är middagen som är den stora julaftonsmåltiden i Colombia åt vi risgrynsgröten till lunch istället. Det finns inget gröttis att få tag på i det här landet, men jag körde på sushiris och det funkade alldeles utmärkt. Här finns recept. Oscar var inte överdrivet imponerad, det här med sött som lunch ses som ett jättekonstigt koncept i Colombia, men är det tradition så är det. Vi till och med rimmade till gröten.

Fram emot kvällen åkte vi en svän till mysiga stadsdelen Usaquén för att titta lite på julbelysningen och ta en fika på en uteservering innan det var dags att åka hem till Oscars föräldrar för julfirandet med släkten.

Efter en sen kväll (julklappsutdelningen börjar ju inte förrän vid tolvslaget) och ett godnatt med löfte om att "imorgon tar vi sovmorgon allihopa" blev vi väckta vid halv åtta på juldagsmorgonen av Oscars mamma som undrade vad vi ville ha till frukost.

Hela juldagen förflöt i långsamt mak, jag pratade på Skype med Sverige igen, den här gången med farmor och mormor som var på juldagslunch hos mina föräldrar, vi blev bjudna på restauranglunch av Oscars föräldrar för att förskottsfira min födelsedag och när vi väl kom hem på eftermiddagen stupade vi i säng och tog oss inte upp igen förrän idag.

Julafton i Colombia

2011-12-24T01:00:00.000-05:00

Colombia är ett mittemellan-land. Mitt emellan de länder som firar den 24:e och de som firar den 25:e. De säger att julen egentligen är den 25:e, det var ju då Jesus föddes, men de börjar ändå den 24:e.

Julafton är därför lite som en vanlig dag på dagen, och det är först på kvällen firandet kommer igång. Precis som i Sverige är julen en familjehelg, och inte precis som i Sverige är julen en fest, inte en stillsam högtid.

På kvällen den 24:e samlas familjen, ofta hela släkten, och äter julmiddag ihop. Sen fortsätter kvällen med fest. Volymen höjs på musiken, vardagsrummet blir dansgolv och aguardiente-shotsen töms ett efter ett.

Eftersom julen egentligen är den 25:e, är det inte förrän på tolvslaget som julklapparna delas ut (även om när det är små barn med som inte orkar hålla sig vakna så länge brukar klockorna ibland ställas fram och de luras att klockan är tolv när det i själva verket är mycket tidigare). I katolska Colombia är det ingen tomte som kommer med klapparna, utan det är niño diós, jesusbarnet, som vid något obevakat ögonblick när ingen sett varit framme och lämnat klapparna.

Själva julklappsutdelningen är oftast lite mer kaotisk än i Sverige, särskilt om det är en stor släkt inblandad. Klapparna delas ut till höger och vänster och när allt är klart vet man inte vem som fått vad av vem.

Såhär går det till exempel till på julfirandet hos en kompis släkt. Hennes mamma har tio syskon och de firar hela släkten tillsammans, med barn, partners, barnbarn och barnbarnsbarn. Här är visserligen en av kusinerna utklädd till tomte, men det finns ingen illusion om att tomten existerar och att han är den som kommer med julklapparna. Halvvägs genom julklappsutdelningen blev det för varmt och tomteskägget åkte av och magkudden slängdes ut:

Sen fortsätter festen natten lång, så länge man orkar hålla sig vaken. GOD JUL!

Kom till Colombia!

2011-12-22T20:58:00.000-05:00

Nu blir det reklam:

Lufthansa har just nu ett superdupererbjudande på sin hemsida. Flyg tur och retur Stockholm - Bogotá, med alla skatter och allt annat inräknat, från 4600:-. Det är hur billigt som helst.

Man måste köpa innan den 2 januari, resa ut mellan den 9 januari och den 15 juni och tillbaka mellan den 15 januari och 15 september, nästa år.

Seså, klicketiklick och kom till Colombia (man kan även resa ärkebilligt till andra ställen med samma erbjudande, men varför göra det, när man kan komma hit)!

Nya pjucks

2011-12-20T14:00:00.000-05:00

De senaste nästan två åren har varit extremt regniga i Colombia, vilket jag som ni kanske minns har beklagat mig över lite nu och då (till exempel här, här, här, här och här).

2010 regnade det runt fem gånger mer än normalt i Colombia, och 2011 ser inte ut att bli bättre. En och en halv miljon hektar land har översvämmats, hundratals människor har dött och närmare 7% av landets 45 miljoner invånare har direkt drabbats till följd av regnandet, och till exempel fått lämna sina översvämmade hem.

För att ge er ett mer påtagligt exempel av ungefär hur mycket det regnar kan jag berätta att jag för första gången i mitt liv nött ut ett par gummistövlar. Och nej, jag har inte varit ute och grävt diken i skogen eller rensat kalhyggen i dem. Jag har bara använt dem till helt vanliga storstadsaktiviteter, typ promenera till jobbet.

Igår fick jag alltså inhandla mitt andra par gummistövlar, som jag hoppas ska hålla lite längre. Hur många paraplyer jag avverkat vill jag inte ens börja fundera över.

Julmat i Colombia

2011-12-19T10:36:00.000-05:00

Precis som på många andra platser världen över har julen i Colombia sina egna mattraditioner. Under de nio dagarnas novena som föregår julfirandet, såväl som på själva julafton, kan man vara tämligen säker på att bli bjuden på följande:

Buñuelos

Dessa är ett slags friterade bollar som äts året runt i Colombia, men framför allt till jul. De görs på yucamjöl och queso costeño, en speciell ost som kommer från Colombias karibiska kust-region. Osten är väldigt salt och ganska hård, inte helt olik fetaost.

Här hittade jag ett recept på buñuelos med just fetaost om man vill ge sig på ett försök. Jag garanterar dock ingen framgång, enklaste sättet att fixa buñuelos är nämligen att köpa en färdig mix och blanda med queso costeño och vatten, eller att gå ner till haket på hörnet och köpa färdiggjorda.

Natilla

Detta är en slags söt pudding som är gjord på bland annat kanel, majsstärkelse och panela (ett slags brunt socker gjort på sockerrör).

Även dessa finns såklart som färdig blandning att köpa, men här hittade jag ett alternativt natillarecept.

Arroz con leche

Den närmaste colombianska motsvarigheten till den svenska risgrynsgröten är nog arroz con leche, vilket betyder ris med mjölk. Ingredienserna är ungefär desamma - ris, mjölk, kanel och lite annat smått och gott. Här äts den dock i mindre portioner och som efterrätt. Och så vitt jag vet är det ingen mandel gömd inuti som avslöjar vem som blir gift härnäst.

Canelazo

Som dryck till allt detta kan man till exempel servera ett glas varm canelazo, gjord på kanel, panela, och Colombias nationalsprit aguardiente.

-----

Colombia har ingen motsvarighet till svenska julskinkan eller julbordet, utan resten av julmaten är rätt så varierad, men någon av de vanligaste maträtterna som återfinns på en colombiansk julmiddag är till exempel pavo relleno, lechona, pernil de cerdo eller tamales.

Colombia är ett land med enorma regionala variationer, och julmaten är inget undantag. De ovan nämnda exemplen återfinns på de flesta platser i landet, men varje region har också sina egna gastronomiska traditioner. I kaffedistriktet har det till exempel traditionellt varit vanligt med marranadas till jul. Hela kvarteret (eller byn) samlas och jagar runt en stackars gris tills den fångas in och slaktas på plats, på gatan, och sedan tillagas som gemensam festmåltid. Även om marranadas numera är förbjudna kan jag tänka mig att de fortfarande pågår i mindre byar.

De gastronomiska jultraditionerna i större delen av landet är dock mindre blodiga och mer sockriga än dessa marranadas, som tur är.

Examensceremonin i bilder

2011-12-18T20:53:00.001-05:00

Ungefär såhär såg det ut i torsdags när jag tog min examen.

Examensceremonin hölls i en av universitetets aulor. På raderna längst fram sitter studenterna som ska ta examen (alla som håller i mappar) och på raderna längre bak sitter de inbjudna gästerna. Jag sitter i främsta raden ganska långt till vänster. På scenen sitter professorer från humanistiska fakultetens olika institutioner.

Sist av allt på hela ceremonin kommer det som alla väntat på - diplomutdelningen. Var och en ropas alla upp och får motta sitt diplom på scenen. När alla fått sina diplom svärs eden, man lovar att respektera konstitutionen och ja, sen kommer jag inte riktigt ihåg resten. Sen är det klart!

Efter ceremonins slut var det dags för de klassiska fotona med diplomet. Det finns foton på Oscar och mig också, men eftersom han inte var nöjd med ett enda av dem får ni hålla till godo med mig, min fantastiska handledare och jag, och min svärmor och jag:

På kvällen gick vi ut på restaurang för att äta tillsammans Oscar och jag, trodde jag. När vi kom dit visade det sig att världens bäste make, även kallad Oscar, ringt ihop en massa av mina vänner som satt där och väntade på att överraskningsfira med mig. Perfekt avslut på en mycket fin dag.

PS Det är Oscar som tagit alla foton.

Psykoprofylaxkursade

2011-12-17T15:55:00.000-05:00

Tre fjärdedelar av graviditeten är snart avklarade och det innebär dags att börja psykoprofylaxkursen. I Colombias privata sjukvård är det en djungel av alternativ.

Först kollade vi upp kursen på vårt sjukhus. Den ges av den huvudansvariga förlossningssköterskan och är en privatkurs, bara vi och henne. Men 1630:- för åtta tvåtimmarslektioner kändes lite väl dyrt. Så vi ringde vår privata sjukförsäkring för att kolla vad de hade att erbjuda. De samarbetar med två ställen, Misi Baby Spa och Moms & Babies (ja, de heter verkligen så...), där vi får rabatt via försäkringen. Men eftersom båda är lyxiga babyspan för överklassen kostar det ändå 1270:- för lika många lektioner. Inte riktigt inom vår budgetram. Dessutom var kursinnehållet sånt som "känsloworkshop för paret" och jag kan inte med sånt. Jag vill ha praktiskt information och inget mer. Inte måla teckningar ihop.

Det tredje alternativet var psykoprofylaxkursen som vår halvprivata sjukförsäkring EPS erbjuder, som är gratis. Vi hade våra tvivel, för sjukvårdssystemet i Colombia är inte det bästa och EPSarna har inte så bra rykte. Men vi tänkte att äsch, eftersom det är gratis så testar vi att gå en gång för att se hur det är.

I morse var vi på vår första lektion och vi blev mycket positivt överraskade båda två. Det var intressant, det var sakligt, lektionen hölls av en kunnig sjuksköterska som inte med en min antydde att någon fråga var för dum för att ställas och det var roligt att träffa andra. Temat för lektionen idag var "generellt om graviditeten" och inleddes med att alla fick berätta historien om sina graviditeter - om den var planerad eller inte, hur allt har gått hittills, om pappan finns med i bilden, om det är en pojke eller flicka (vi var såklart de enda som inte visste könet), och så vidare.

De flesta var där i par, men några var själva. Det var 18-åringen som råkat bli gravid och dessutom väntade tvillingar, det var 17-åringen som var där med sin syster i samma ålder, som själv gått kursen när hon var gravid förra året, och det var tjejen som fick reda på att hon var gravid när hon skulle börja ett nytt jobb och de gjorde ett graviditetstest på henne innan hon skrev på papprena (det är olagligt även i Colombia, men de flesta företag gör det ändå, ofta utan att tala om det. Och nej, hon fick inte jobbet efter det). Och det var det frireligiösa paret, paret som väntade sitt andra barn, paret som hade tusen frågor och 22-åringarna som bestämt sig för att skaffa barn fast de båda fortfarande bodde hemma hos sina föräldrar. Och så vi.

Lektionerna hålls varje lördag och man kan gå på vilka man vill när man vill, så nu har vi alla lördagar från den 7 januari till mitten av februari inbokade. Vi struntar i lyxiga spa-kurserna med gravidyoga, EPSen duger alldeles utmärkt.

Och än en gång påmindes jag om varför Oscar är den bästa jag någonsin kunnat hitta. När alla kommenterade sitt sedvanliga "tja, man kan ju förstås köpa kläder i könsneutrala färger, som vitt" (varför i hela friden nu vitt verkar vara den enda "könsneutrala" färgen en bebis kan ha, gud så opraktiskt) efter att vi sagt att vi inte vill ta reda på barnets kön innan det föds och Oscar förklarat varför (annars ger alla rosa kläder med volanger och rosetter och fluff-fluff om det är en flicka och blå kläder med bilar om det är en pojke), sa han att nej, det behöver inte alls bara vara vita kläder. Vi vill att våra barn ska ha alla sorters kläder, och om det är en pojke och någon gett oss en rosa tröja så får han väl ha en rosa tröja, det går alldeles utmärkt.

Hur många promille av colombianska män säger till psykoprofylaxgruppen, och till folk i största allmänhet, att deras son visst kan ha rosa kläder? Ungefär jättejättefå.

Oscar är världens bästa och tar striderna som inte ens jag alltid orkar ta.

Magister!

2011-12-15T15:20:00.001-05:00

Idag var dagen då jag äntligen, efter tre års slit vid sidan av heltidsjobb, fick mitt examensbevis i handen.

Det var visserligen ett halvår sen opponeringen av min uppsats var, men sen reste vi ju till Sverige och jag hann inte lämna in alla papper som behövdes i tid för terminens första examensceremoni. Men den som väntar på något gott!

Varje student fick ta med sig två gäster, i mitt fall var det Oscar och hans mamma som fick den äran. Ceremonin, som för en gångs skull i Colombia började punktligt klockan åtta på morgonen, var pompös som alla officiella tillställningar i Colombia är.

Nationalsången*, studentsången**, tal av dekanus, tal av bästa studenten, musikuppträdande och så slutligen diplomutdelning. Vart och ett lästes namnen och titeln upp på de 114 studenter på humanistiska fakulteten som tog sin examen idag, och var och en fick vi gå upp på scenen för att ta emot vårt diplom och skaka hand med alla professorer som stod där på rad.

Sedan gick vi ut och åt en enorm restaurangfrukost och ikväll ska Oscar bjuda mig på Wok. Bildbevis på hela balunsen kommer så fort familjens officielle fotograf gett mig sina foton.

Från och med nu kan ni i alla fall titulera mig Magister en Estudios de Género de la Universidad Nacional de Colombia om ni vill.

*Som jag faktiskt kan hela första versen på efter att jag fick för mig att jag skulle lära mig den härom dagen inför ett framtida (avlägset) colombianskt medborgarskapstest.
** Som jag faktiskt kan i alla fall de första två meningarna av, efter att vår latinlärare i gymnasiet tyckte att det inte anstod latinelever att ta studenten utan att kunna Gaudeamus igitur.

Full rulle

2011-12-13T22:34:00.000-05:00

December är månaden då Colombia glömmer bort att jobba och istället festar sig fram till det nya året. Det sociala liv som inte hanns med de föregående elva månaderna ska helt plötsligt klämmas in på årets sista trettioen dagar.

I lördags kväll hade vi julfest med våra padrinos, i söndags var det glöggkväll hemma hos Jenny, ikväll var det glöggkväll och lucia hemma hos Nina, imorgon är det luciamottagning på ambassaden, på fredag är det julfest på jobbet, på lördag är det julfest med vänner, och sådär fortsätter det.

Någonstans däremellan ska jag försöka hinna jobba också. Och gå på profylaxkurs.

Det blir inte så mycket tid över till att blogga. Så ni vet, om ni undrar vart jag tar vägen, alltså.

♥ Svt Play ♥

2011-12-11T10:12:00.001-05:00

Jag erkänner. Jag har en last. Den går tvärsemot alla mina politiska principer och allt jag egentligen står för. Trots det djupt odemokratiska med dessa institutioner: Jag är oerhört fascinerad av kungligheter.

Därför kan jag inte låta bli att klistra mig framför teven vid nobelbanketten varje år för att titta på kungligheterna (precis som att Året med kungafamiljen är ett givet program att bänka sig framför i mellandagarna och att jag tittar på vartenda kungligt bröllop jag kommer över).

Gissa min besvikelse förra året då jag klickade mig till nobelbanketten på Svt Play och fick meddelandet att den av upphovsrättsliga skäl inte kunde visas utanför Sverige! Jag fick nöja mig med att plöja igenom alla tidningarnas bildspel istället. I år slapp jag dock den frustrationen och har just avnjutit en tredje adventsfrukost med lussekatter, glögg och årets nobelbankett.

Det är ju inte bara kungligheter man kan titta på här borta i förskingringen, jag och Oscar(!) kollar även på På Spåret och jag tänkte försöka kolla ikapp julkalendern.

Å vad jag älskar Svt Play.

Noche de velitas

2011-12-07T18:51:00.001-05:00

Idag för ett år sedan hade vi fest hemma hos oss. Det är nämligen velitas idag, den officiella inledningen på den colombianska julen.

Ikväll, däremot, blir det inget partaj. Vi hade först tänkt ha middag/fest/julklappsutdelning med våra padrinos, men det var ingen som tog sig för att styra upp något i tid, så det blev inte av.

Som plan B bestämde vi oss för att gå på ett av alla evenemang Bogotá ordnar runt om i staden. Ett av dem är en gratiskonsert med Calle 13 i Parque Simón Bolivar som jag gärna gått på, men eftersom allt är livsfarligt och man måste lindas in i bomull och skyddas från allt när man är gravid i det här landet är det förbjudet för gravida att gå på konsert.

Istället tänkte vi kolla in fyrverkerierna vid Colombias högsta byggnad Torre Colpatria alldeles i närheten av där vi bor. Eftersom velitas handlar om att tända ljus till jungfru Marías ära, tänds hela tornet upp som ett jättelikt ljus. Sen är det fyrverkerishow till julmusik, en barnkör som sjunger och artificiell snö(!). Säkert även för gravida.

Men tyvärr har hela kvällen regnat bort. Ända sedan lunchtid har det omväxlande ösregnat och duggat, och just nu visar temperaturen på 12 grader. Inte så lockande alls att gå ut.

Jungfru María får klara sig utan ljus i år, själv tänkte jag krypa ned under täcket med Oscar och kolla på film.

PS Om ni vill veta mer om hur noche de velitas kan vara i Bogotá när det inte regnar, kolla in Colombia Travel Blog.

Filuren, sisådär 27 veckor

2011-12-06T16:56:00.001-05:00

Den mår fint, växer som den ska, överläppen finns med, den har alla viktiga ben på plats, fyra kamrar i hjärtat som slår med 146 slag per minut och den väger cirka 973 gram.

Precis som vi redan märkt är det en egensinnig liten filur vi har att göra med. Så fort läkaren försökte få en bättre bild satte den händerna framför ansiktet.

Det är samma sak härhemma, så fort jag ropar till Oscar att komma och känna hur den sparkar så slutar den direkt.

Eftersom normen här är att ta reda på bebisens kön i förväg (ni vet, hur ska man annars veta om man ska inreda bebisrummet i rosa eller i blått), sade vi till läkaren i förväg att vi inte ville veta något. Det var inga problem, på alla papper står det "sexo: 0", och han svängde förbi fort så vi inte skulle kunna hinna se något (vilket vi inte gjorde heller), även om läkaren sa att han visste precis vilket kön filuren har.

Vi får vänta i tre månader till. Huvudsaken är att det är en frisk och kry och pigg filur vi har på gång.

Colombia, 200 år senare

2011-12-05T10:46:00.001-05:00

Enligt Wikipedia avskaffades slaveriet i Colombia i början på 1800-talet. Tittar man i senaste numret av skvallertidningen ¡Hola! skulle man kunna tro att det fortfarande pågår. Såhär fräscht illustreras en artikel om Valle del Caucas mäktigaste kvinnor:

Tydligare kan det väl inte bli, att för att vara rik och mäktig i ett departement där över en fjärdedel av befolkningen är afrocolombianer är det vit hudfärg som gäller. De mäktiga kvinnorna är knappast de som syns i bakgrunden, de maktlösa som fortsätter att vara de mäktiga vita kvinnornas pigor.

Colombia har lång väg kvar att gå innan slaveriets strukturer avskaffas i praktiken.

Julbak igen

2011-12-04T20:21:00.001-05:00

En gång är ingen gång, två gånger är tradition, som min kloka vän Åsa säger. Därmed har en ny tradition numera uppstått, eftersom det var andra året i rad vi ordnade julbak hemma hos oss, tillsammans med svenska bekantskapskretsen här i Bogotá.

Det blev flera plåtar av både lussekatter och pepparkakor, och dessutom knäck (och i år hade vi formar från Sverige som inte knäcken klistrades fast i). Plus såklart glögg och som extra bonus julmust. Svensk julstämning i topp.

Nästa generation colombiasvenskar var representerade av snart treårige Simon, ettårige Mateo och tremånaders Saga Manuela. Simon spritsade pepparkakorna väldigt elegant, i övrigt bestod hans och Mateos bidrag framför allt i att hjälpa till att äta upp bakverken. Ett hårt jobb, men någon måste ju göra det.

Okej, vi ses på julbaket nästa år igen!

Jul i Parque Nacional

2011-12-03T20:28:00.001-05:00

Nu börjar den officiella julbelysningen dyka upp runtom i Bogotá och många parker och torg förvandlas till artificiella jullandskap. Alldeles nära oss ligger Parque Nacional, och ikväll tog vi oss en promenad förbi för att kolla in ljusen och folkvimlet.

Förutom överdådig julbelysning (även om jag måste säga att årets inte var särskilt imponerande jämfört med tidigare) fylls parken med stånd där allt möjligt säljs, såsom grillade majskolvar, grillspett, sockervadd, heliumballonger, blinkande tomteluvor, canelazo och glowsticks.

Vanligtvis är det inte särskilt rekommendabelt att bege sig ut och promenera i Parque Nacional på kvällstid, men i december är nästan ingenting som vanligt i Colombia. Inte heller Parque Nacional.

Jul i Colombia

2011-11-30T11:09:00.001-05:00

Åsa kommenterade att:
Kom just att tänka på ditt intressanta inlägg om julkrubbor i fjol. berätta mer om de colombianska jultraditionerna!

Det ska jag ta och göra. Tills vidare återvinner jag några inlägg från förra året om julen i Colombia (klicka på de fetstilta länkarna för att komma till inläggen).

Julen börjar officiellt med velitas den sjunde december. Då tänder man ljus, men som med ganska många högtider i Colombia är det till stor del en ursäkt för att ha fest, dricka sprit och dansa salsa. Riktiga nedräkningen inför jul börjar sen den sextonde december, då det hålls novenas varje dag fram till julafton. Man ber böner och sjunger sånger om Jesus och Maria, men igen, som med ganska många högtider i Colombia är det till stor del en ursäkt för att ha fest, dricka sprit och dansa salsa (ja, varje dag fram till julafton, nio dagar i rad).

Sen är det julafton.

Men även om julen börjar först den sjunde december börjar peppandet långt innan. Affärerna börjar sälja julgrejer i oktober, och många pyntar julgranen i mitten av november. Julpynt i Colombia består av orimliga mängder ljusslingor, helst med lampor i olika färger som blinkar, och varför inte spelar julmusik med toner som låter som en mobilringsignal från 90-talet. Och krubbor. Julkrubbor är snudd på viktigare än själva julgranen.

Men som sagt. Mer om jul i Colombia kommer framöver!

Colombia. Med O.

2011-11-29T15:09:00.001-05:00

På förekommen anledning (google-sökningarna hit till bloggen) och för att stilla min inre språkpolis som sparkar bakut vid varje åsyn av detta, tar vi det här en gång för alla:

Columbia är ett universitet i USA, ett skivbolag och ett federalt distrikt i USA. Till exempel.

Colombia är ett land i nordvästra Sydamerika. Där bland annat jag bor.

Colombia. Landet stavas med O. Inte U.

Okej, då säger vi så.

Ese pum pata pum

2011-11-28T09:57:00.001-05:00

Cinemacinco, som jag brukar göra reklam för lite nu och då (och inte bara för att det är vår granne tillika en av våra närmsta vänner som är gitarrist i bandet, utan framför allt för att de är riktigt riktigt bra), har just haft premiär av sin nyaste musikvideo (den tredje i ordningen efter Perro callejero och Campesino). Den här gången är det låten Ese pum pata pums tur och precis som alltid är det riktigt bra:

Ese pum pata pum är lika fantastisk som deras andra låtar, även om Campesino såklart är den som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta eftersom vår padrino/bandets gitarrist Alejo spelade och sjöng den på vår vigsel.

Men seså! Klick klick för att lyssna på låten och kolla in den proffsiga videon!

-----

Cinemacinco har jag skrivit om tidigare här, här och här.

Första advent i Bogotá

2011-11-27T21:29:00.001-05:00

Regnet strilar ner utanför fönstret och hjälper inte direkt till att höja julstämningen. I brist på snö och med en sol som går upp klockan sex på morgonen och ner klockan sex på kvällen precis som hela resten av året har jag gjort mitt bästa för att julfixa lägenheten för att få in den rätta känslan istället.

En julgran (i plast, men det är faktiskt varken ekonomiskt eller ekologiskt försvarbart att köpa en av de där riktiga granarna som är direktimporterade från Kanada och säljs i Bogotás snobbigaste kvarter), en adventsljusstake, nejlikedekorerade apelsiner, ljusslingor på balkongen och en adventsstjärna som visserligen får hänga på väggen för tillfället.

Såklart kastrullen med glögg ständigt på spisen och så lussekatterna jag bakade häromdagen.

Sveriges radios julkanaler Klassisk jul och Bjällerklang på datorn.

Jag ides inte ta mig till den årliga skandinaviska julmarknaden idag på andra sidan stan, men jag tycker att det går rätt bra med julstämningen ändå, som ni ser.

Jultjuvstart

2011-11-25T20:37:00.001-05:00

Jag kunde inte hålla mig längre. Dessutom var jag ju tvungen att prova ut lussekattsreceptet inför det officiella julbaket så jag visste att det funkade. Nu har vi ett lussekattsberg i frysen.

Det är lite meckigt att vara utlandssvensk och julknarkare, men det går. Såhär funkar det enligt min erfarenhet i Colombia:

Lussekatter
Vart och vartannat lussekattsrecept nuförtiden innehåller ju Kesella, som tydligen ska göra dem mycket saftigare. Eller så är det en reklamkupp från Arla. Hur som helst är Kesella Arlas produktnamn på kvarg vilket på spanska ungefär motsvarar requesón. Vilket köpes på välsorterade supermercados.

Det andra krånglet är saffran. Det kostar skjortan och finns bara på snobbiga supermercados, typ Pomona. Och det finns bara i pistill-form, så man måste mortla. Det blir inte lika bra i lussekatterna som saffranspulver, så helst ska man vara förutseende och se till att importera från Sverige.

Jäst finns både i torr- och färskvarianten. Färsk jäst finns på vissa bagerier och på ostaffärer(!). Ibland säljs det i block, typ som smör. Då får man dela upp i småbitar och frysa in. På vanliga supermercados hittar man torrjäst, fast inte i kylen utan på burk i bakhyllan. Trixet med torrjäst är att blanda ut den med ungefär en matsked socker och en deciliter av degvätskan och låta den "komma igång" i tio minuter eller så innan man blandar resten. Degvätskan ska vara lite varmare än när man bakar med färsk jäst.

Glögg
Har varit mitt stora dilemma i år. Vanligtvis gör jag den på vin, men eftersom det är en myt att det går att koka bort alkoholen var jag tvungen att hitta någon värdig ersättare. Inte det lättaste i ett land som varken har alkoholfritt vin eller svartvinbärssaft att tillgå. Men efter noggrann utprovning är detta vinnarreceptet: en del druvjuice och två delar kranbärsjuice. Och så alla kryddor, såklart. De har jag inga mått på, men på ett ungefär är det: Ganska mycket kanelstänger och nejlikor, lite mindre hela kardemummafrön (finns på Surtifruver) och ännu mindre ingefära. Plus socker om det är vinglögg. Ju längre det får stå och sjuda och dra desto bättre.

Pepparkakor
Här har jag varit förutseende nog att importera deg från Sverige. Men vill man så går det säkert, det här verkar vara ett bra recept. Dock finns det vissa problem, som ickeexistensen (så vitt jag vet) av baksirap i Colombia. Och var tusan man får tag på bikarbonat, men det finns säkert på något otippat ställe, typ apoteket.

Knäck
Här snackar vi riktig överkurs som kräver sverigeimport, skulle jag vilja påstå. Problem ett: en av två huvudingredienser är sirap som ju inte finns här (i alla fall likadan sirap som i Sverige, inte går det väl att göra knäck på sån där rinnig pannkakssirap?). Problem två: det finns visserligen knäckformar, men de är gjorda i obehandlat papper, vilket gör att knäcken helt kletas fast. Bäst att köpa knäckformar i Sverige.

-----

Eller, om man tycker att det är alldeles för meckigt alltihop kan man istället besöka nordiska julmarknaden i Bogotá nu på söndag den 27e från klockan 12 och framåt och köpa färdig glögg, pepparkakor och lussekatter. Den håller till i Skandias lokaler på Avenida 19 med calle 113 ungefär.

Dagen vi fick veta

2011-11-24T06:00:00.000-05:00

Idag är det på pricken 100 dar kvar tills filuren är tänkt att dyka upp och jag tänkte berätta om hur det gick till den där dagen vi fick se två streck på stickan.

Det var den 26 juni och Oscar var inte hemma. Han hade åkt iväg på grillfest med vänner utanför Bogotá och skulle komma tillbaka på eftermiddagen, men jag hade stannat eftersom första bröllopsgästerna från Sverige kommit.

Egentligen kände jag det på mig redan innan. Vi hade försökt i några månader och jag hade hunnit googla alla tidiga graviditetssymptom som finns. Ett av dem stämde på pricken och var det som gjorde att jag redan var nästan helt säker.

Men jag kissade på stickan i alla fall. Och fick se de två strecken. Och tänkte att ja, det visste jag ju redan.

Sedan gick jag ut och demonstrerade. Tänkte att Filuren, det här är för din skull. För att du ska få växa upp i en värld där du får älska vem du vill utan några pappskallar som fått för sig att viss sorts kärlek är lite bättre än annan.

På eftermiddagen ringde jag Oscar ungefär femtielva gånger. Var är du? Är du framme snart? Hur länge är det kvar tills du kommer hem? Sådär som jag aldrig någonsin gör vanligtvis.

Men nu var det ju inte vanligtvis just den här dagen.

När Oscar äntligen kom hem efter en halv evighet fick han en liten presentpåse. Först fattade han inte vad det var som låg i den. Han tittade på stickan i några sekunder innan det sjönk in. Då började han gråta. Och skratta. Och gråta ännu mer.

Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna bli så glad för ett sånt här besked, sa han mellan tårarna.

Sen ringde han sina föräldrar och jag ringde mina. Klockan var ett på natten i Sverige då.

Så började vår resa mot filuren. Hundra dagar kvar.

Frilansande

2011-11-22T10:17:00.001-05:00

Oscar och jag har precis gjort vårt första jobb ihop, till nästa nummer av SATS magasin. Jag har skrivit och Oscar fotat alla bilder.

Det är en artikel som handlar om Bogotás ciclovía, som jag skrivit om förut här på bloggen.

Tyvärr finns inte tidningen online så vitt jag vet, men har ni vägarna förbi ett SATS-gym eller så kan ni ju hålla utkik.

Hur som helst, det var ett bra samarbete, hoppas det blir fler frilansjobb i framtiden.

Mina föräldrar, alltså

2011-11-21T14:51:00.001-05:00

I kommentarerna till det här inlägget (om hur folk blir bestörta och tänker att jag kommer att måsta klara allt helt själv när barnet föds när jag talar om för dem att min mamma inte kommer att komma lagom till förlossningen för att hjälpa mig, detta trots att jag bor ihop med barnets mycket kompetente far) hittar man både mamma och pappa.

Först skriver mamma:

Men hur tänkte du nu? Inte kan väl Oscar hjälpa dig!
Det är nog bäst att jag tar tjänstledigt i 3 månader, bokar biljett och kommer till er.

Kram mamma

Sen lägger pappa till:

Det är nog bäst att jag följer med Inger. Jag menar att jag och Oskar kan ju gå och ta en öl medan ni sköter barnet.

Pappa

Mina föräldrar, alltså. De är två sköna typer med sinne för ironisk humor.

Pizzakväll med wii

2011-11-20T12:40:00.001-05:00

Det var alldeles för längesen vi sågs med våra padrinos från bröllopet, så igårkväll gjorde vi slag i saken och styrde upp en kväll med pizzabakning och wii.

Santo, alias Pizza-Mussolini, hävdade sina italienska rötter (samt brist på danskunskaper) och chefade över pizzatillverkningen i köket medan vi andra underhöll oss med det bästa spelet som finns till wii: The Michael Jackson Experience.

Klockan hann bli tre på morgonen innan vi satt i taxin hem med pizzafulla magar och värkande muskler efter all MJ-dans och lite wii sports resort på det (utmana mig i kajak om ni vågar), men mätta och nöjda.

Mycket vanlig konversation nuförtiden

2011-11-17T07:47:00.001-05:00

- Din mamma kommer väl när barnet föds?
(Framtida morfar antas däremot inte vara lika intresserad av sitt barnbarn)
- Nja, mina föräldrar kommer nog och hälsar på när barnet är 2-3 månader.
- Men! Vem ska då hjälpa dig med allt i början?

Jag vet inte det jag, men här kommer ett helt GALET och lite spexigt förslag sådär:

Barnets far.

Nejmensåatt...

2011-11-16T12:44:00.001-05:00

...skojigt väder det är i den här stan, då.

Jätteskojigt, verkligen.

Maracuyá

2011-11-14T17:50:00.001-05:00

Av alla de fantastiska frukter* som finns i Colombia har jag för tillfället helt snöat in på maracuyá, det vill säga passionsfrukt. Men inte den lilla russinliknande varianten som finns i Sverige, utan den större, gula sorten.

Denna den vanligaste passionsfrukten som säljs i Colombia är som ett stort äpple till storleken och har ett mycket syrligare fruktkött än den mindre skrynkelvarianten.

Vanligtvis serveras den i juiceform, men jag gillar att äta den direkt som den är, med lite socker på (som sagt, väldigt syrlig).

Jag har alltså helt fastnat för maracuyá på sistone (har ätit två hittills idag och skulle kunna ta mig en tredje om det inte innebar att jag i så fall skulle vara tvungen att gå till affären) och när jag läser lite på det allvetande internet får jag veta att frukten är rik på såväl kalcium som järn. Precis det man behöver extra av som gravid.

Även i juiceform är maracuyá fantastiskt god, men nu ska ni få ett dundertips: Gör juice på hälften maracuyá och hälften lulo. Godare juice existerar inte på denna jord.

* Andra frukter jag skrivit om tidigare är granadilla, pitaya, lulo, tomate de árbol och zapote.

Ska du föda i Sverige?

2011-11-12T08:11:00.001-05:00

Det är frågan jag får lite titt som tätt nuförtiden. Den ställs av såväl colombianer som svenskar, men av olika anledningar.

Colombianer för att de tänker att på så vis får barnet automatiskt svenskt medborgarskap vilket är ungefär en miljon gånger bättre än colombianskt med tanke på rörelsefrihet i världen. Svenskar för att de har en illusion om att Sverige är bäst på det mesta och att det naturligtvis måste vara mycket bättre och säkrare att föda barn i Sverige än i Colombia.

Svaret är hur som helst nej. Av flera anledningar:

1. Jag bor i Colombia. Det innebär att jag har colombiansk sjukförsäkring, jag går på alla kontroller här, hela min journal är på spanska och finns på sjukhuset där jag ska föda barn. I närvaro av en gynekolog som gjort alla kontroller under hela graviditeten och känner mig och Oscar.
Skulle jag föda i Sverige skulle jag skriva in mig strax innan förlossningen i ett sjukvårdssystem som jag inte vet hur det fungerar och komma till en förlossningsavdelning jag inte känner till, med okända människor som heller inte vet något om min graviditet.

2. Jag har ett jobb. Man får visserligen flyga med en normal graviditet fram till två veckor innan beräknad förlossning (om jag nu skulle vilja utsätta mig för det), men hur som helst skulle det innebära att ta ut innestående semester innan resan istället för att använda den till att förlänga min 14 veckors mammaledighet. Och jag är hellre ledig med filuren utanför magen än inuti.
Dessutom skulle jag sen behöva flyga tillbaka tvärs över jorden med en rätt nyfödd bebis.

3. Filurens pappa bor och jobbar i Colombia. Även han skulle behöva ta ut flera veckors obetald semester (eftersom han frilansar) för att åka till Sverige för att vara med på förlossningen. En förlossning som skulle ske på ett språk han inte förstår.

4. Det är skitdyrt. Flygbiljett för två vuxna tur- och retur plus en bebis retur kostar massor av pengar som vi inte har, särskilt med tanke på inkomstbortfallet resan skulle innebära.

5. Svenskt medborgarskap fixar vi på ambassaden.

Så nej.
Jag kan inte se någon som helst rationell eller vettig anledning till att lägga miljontals pesos och flera veckor av dyrbar ledighet med bebis på att flyga höggravid till andra sidan jorden för att föda i ett för oss båda helt obekant sjukvårdssystem och sedan tillbaka med en nyföding. Filuren kommer att födas i Colombia.

Såhär har det varit att dejta sydamerikanska killar

2011-11-11T07:14:00.000-05:00

Ella Brodin har önskat rubriken.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här rubriken. Det är lite som att säga hur det är att dejta europeiska killar. Jag tror att det är rätt stor skillnad mellan att dejta en italienare och en svensk. Eller mellan en svensk och en annan svensk.

Precis samma sak i Sydamerika.

Jag har haft lite historier hit och dit under mina snart sju år i Sydamerika, en del lite långvarigare och seriösare än andra. Jag vet inte om det finns någon gemensam nämnare mellan alla, men ungefär såhär har det varit:

I Chile var jag tillsammans med en tatuerare i nästan ett år. Han var spännande men visade sig vara rätt dum i huvudet. Oh well, det var i alla fall lärorikt.

Sen dejtade jag lite här och var i Argentina och Colombia och latinamerikaner i Sverige under åren, men inget särskilt långsiktigt.

Jag har faktiskt väldigt sällan dejtat argentinare, trots sammanlagt två år i landet. Jag vet inte, det är nog själva raggningskulturen i Buenos Aires som jag helt enkelt inte pallar. Det är verkligen neandertal-stuk, typ klubba ner och dra hem i håret. Inte min grej.

Sista året i Argentina var jag tillsammans med en colombian. Jag var kär, tänkte framtid och allt, men så blev det inte. Det tog slut rätt turbulent efter ett år och det var nog lika bra. Han var till exempel abortmotståndare och det kan ju vem som helst som vet någonting om mig räkna ut med lilltån att det aldrig hade funkat i längden. Hur som helst, jag gillar honom och vi kommer bra överens. Han är gift nu med någon som passar honom mycket bättre och de har en liten son. Och tack vare vänner jag har via honom lärde jag känna Oscar.

Till slut kom Oscar in i mitt liv. För att stanna. Han är den bästa person jag vet, den finaste jag känner, den människa jag vill vakna bredvid resten av mitt liv och den jag vill gå hand i hand med när vi är pensionärer.

Onsdagkväll i Karibien

2011-11-10T07:29:00.000-05:00

En vanlig onsdagkväll i november kan man till exempel vara på jobbresa i Barranquilla, Karibien.

Då kan man till exempel sitta i 25 graders värme på en uteservering och äta pizza med pesto och soltorkade tomater och dricka iskall jordgubbsjuice.

Det hade varit trevligare med sällskap, men det duger i krig.

Frågesport

2011-11-09T06:00:00.000-05:00

Jenny har förärat mig med en sån där bloggutmaning som cirkulerar runt just nu. Den går i princip ut på att svara på några frågor och skicka vidare till andra favoritbloggare.

Då kör vi.

Varför började du blogga?
Den här bloggen började jag eftersom jag kände att Resedagboken inte riktigt var rätt forum längre. Jag hade skrivit resedagbok under några av mina vistelser i Sydamerika för att hålla kontakten med vänner och familj hemma, men nu var jag inte på resa längre så det var dags för något annat. Plus att jag gillar bloggformatet väldigt mycket.

Vilka bloggar följer du?
Massor. De som finns här till höger hör till mina favoriter (även om vissa under "andra latinamerikabloggar" inte egentligen är sådana som jag följer men som jag har mest för att tipsa om, eftersom många hittar hit när de söker latinamerikarelaterad information). Mest gillar jag vardagsbloggar och en del politiska, och jag har aldrig följt en modeblogg i hela mitt liv.

Favoritfilm?
Jag har ingen. Eller snarare, jag har massor. Vill man se en film från Colombia som för en gångs skull inte handlar om konflikten och våldet och knarket rekommenderar jag starkt Los viajes del viento. Går säkert att hitta på internet.

Vilka länder drömmer du om att besöka?
Många.

Brasilien verkar fantastiskt. Där skulle jag vilja stanna ett tag och lära mig portugisiska ordentligt när jag ändå håller på.

Mellanöstern, de flesta länder. Det är en otroligt fascinerande region som jag vet alldeles för lite om.

När jag gick i gymnasiet reste jag till Tanzania och snöade helt in på Afrika, tänkte att jag skulle lära mig swahili och bosätta mig ett tag i något östafrikanskt land nära ekvatorn, fast sen hamnade jag ju i Sydamerika istället. Men jag skulle gärna resa tillbaka.

Och naturligtvis Sverige. Jag drömmer ständigt om att resa till Sverige.

Mina fem bloggrosor går till:
Några av mina favoriter som inte redan fått den här.

Mammas Machete aka Julia Svanberg som skriver en helt fantastisk blogg om livet i Allmänningen på Colombias landsbygd. Har ni inte redan hittat dit, gör det nu!

Linnéa i USA som träffade stora kärleken och tog sitt pick och pack och drog till stora landet i norr. Hon skriver befriande opretentiöst om livet som (o)frivillig utlandssvensk.

Being Sofie som flyttade till andra sidan jorden för kärlekens skull. Nu bygger hon upp livet hon lämnat bakom sig i Sverige igen efter att kärleken tagit slut.

Duktiga Tjejen som just skrivit färdigt en bok baserad på sina år i Karibien.

Anydaynow som äntligen, äntligen slipper distansförhållande med sin J. I samma land, på samma plats, tillslut.

Att resa bort och missa världsnyheter

2011-11-08T08:14:00.003-05:00

Tre dagar hann vi vara borta, utan internet eller värst mycket kontakt med omvärlden. Då smäller militären till och bombar ihjäl FARC-gerillans högste höns, Alfonso Cano.

Vi hann skymta det på en löpsedel, och se ett extrainsatt tal av presidenten till nationen på TV, men inte så mycket mer. Ackompanjerat av närbilder på Canos lik.

Det känns alltid märkligt när något stort händer som man bara missar. För att alias Alfonso Cano dött är stora nyheter i Colombia. Så stora som de kan bli. De innebär såklart inte på något vis att det är över för FARC, flera nya ledare står på kö för att ta över posten. Under tiden jag bott i Colombia har minst tre av gerillans allra högsta skikt dött i militäroperationer - först alias Raúl Reyes, sen alias Mono Jojoy och nu alias Alfonso Cano.

Regeringen gör såklart allt de kan för att maximisera effekterna av Canos död för att försöka skapa splittring i FARCs led och har redan gått ut i medierna med att det var tack vare medlemmar ur Canos innersta krets som avslöjade koordinaterna för hans tillhåll som det var möjligt att precisionsbomba ihjäl honom. Dessa kollaboratörer utlovas nu både beskydd och en skyhög summa pengar. Om det är sant eller inte har jag ingen aning om.

Jag vet bara att det hände stora grejer i Colombia medan jag hängde i tropikerna och att det är rätt mycket obehagligt firande över en människas död i alla colombianska massmedier just nu, en människa som borde ställts till svars för sina dåd istället för att ha bombats till döds i ett anonymt djungelläger.

DN1, DN2, SvD1, SvD2

En helg i Garzón, Huila

2011-11-07T22:53:00.000-05:00

Lite hipp som happ sådär på fredagseftermiddagen fick Oscar och jag för oss att dra en sväng till Garzón där hans farfar bor. Vi fick tag på en buss och tio timmar senare, på lördagsmorgonen var vi framme hos släkten i tropikerna.

Här kommer helgen i några bilder, sen ska jag sova:

På lördagen gick vi på marknad. Lite som att vara ett djur på zoo, ungefär. Det kommer inte så många gringas till Garzón, och ännu färre hittar till marknaden.

Oscar fotade, som vanligt.

På marknaden kunde man bland annat köpa färskpressad sockerrörsjuice. Lite som att dricka flytande socker, dvs inte så gott. Bakom mig skymtar svärmor.

Det var soligt och tropiskt varmt mest hela tiden, även om det inte verkar så på bilden. Jag premiärbadade med magen.

Sen lärde vi Oscars kusin att åka rullskridskor. Hon var eventuellt Garzóns nöjdaste tjej efter det.

Mythbusters, tandläkar-edition

2011-11-03T21:31:00.000-05:00

Efter att idag lagat mitt första hål någonsin i en tand (tydligen kan man få hål i tänderna när man är gravid, tydligen kan precis vad som helst hända när man är gravid och det är heeeelt normalt och precis allt beror på just graviditeten) känner jag mig härmed auktoriserad att avliva några myter om det här med tandlagning. Myter som jag i och för sig inte vet om de är särskilt allmänt spridda eller om det bara är grejer jag fått för mig efter att ha hört tandläkarhistorier och sedan fabricerat ihop lite idéer i mitt huvud.

Hur som helst.

1. Borren. Eftersom det heter borr har jag alltid tänkt mig just... en borr. En rätt smal och liten, såklart, men ändå en borr. Men det är det ju inte, inte en sån där lång spiral i alla fall utan det är ju mer som en liten pigg med en rund grej längst ut. Mer som en jättepluttig slip.

2. Borrljudet. Det ska ju tydligen vara helt fruktansvärt. Men alltså, det låter ju mest som en ganska tystlåten liten maskin. Typ eltandborste.

3. Smärtan. Jag hade fått för mig att det gör ont att laga tänder. Och okej, särskilt behagligt är det ju inte, men det gör ju inte direkt ont. Det är ju mer att det ilar rätt obehagligt i tänderna.

4. Bedövningssprutan. Först började hon utan bedövning och jag kände ingenting och hann tänka att det där var väl inget, vilka mesar som tar bedövning. Sen ilade det till i tanden, och jag fick en halv spruta och sen ilade det ännu mer och jag fick en halv spruta till. Sen var halva munnen bortdomnad och jag kände inget alls. Hur som helst, själva sprutan hade jag fått för mig skulle vara jätteläskig, men på riktigt kändes den ju knappt.

Jag är nästan lite besviken över att allt var så himla lätt. Jag som gått och tänkt att nu får jag chansen att höja min smärttröskel litegrann. Icke, då.

Summa summarum: Det här med att laga hål i tänderna, inte så farligt alls, faktiskt. Varsågod för information.

PS Oscar säger att jag ska vänta tills jag måste rotfylla, då kommer jag inte att vara så morsk, längre. Vi får väl se.

Historien om Bello

2011-11-01T19:53:00.002-05:00

Den kanske bästa historien från söndagens val är nog den om Bello, förorten till Colombias näst största stad Medellín.

Bello hade en enda borgmästarkandidat i valet, konservativa partiets Germán Londoño. Denne Londoño råkar för övrigt vara nära vän med Bellos före dette borgmästare och senare kongressledamot, Óscar Suarez Mira, som numera sitter bakom lås och bom efter att det visat sig att han haft nära band till parmilitärerna och använt dessa som utpressningshjälp för att få röster.

Hur som helst. Eftersom det inte fanns några andra kandidater i valet trodde Londoño på en paradseger. Det var klappat och klart.

Det tyckte däremot inte Bellos invånare.

När rösträkningen var färdig på söndagskvällen stod det klart att för första gången någonsin i Colombias historia var det blankrösterna som vunnit.

Valet måste nu göras om inom en månad, och Londoño får inte längre ställa upp.

Demokratin verkar ha kommit till Bello.

Valdag

2011-10-30T19:32:00.001-05:00

Det har varit val i Colombia idag. Lokalval* över hela landet.

Själva valdagen verkar ha gått lugnt till, även om hela valet som vanligt föregåtts av våld. Enligt organisationen MOE som sysslar med valobservation har under året 41 kandidater mördats, 87 har mordhotats, 22 har utsatts för attentat och 7 har kidnappats landet över. Och det är ändå en minskning sedan valen 2007 av allt utom mord på kandidater som istället ökat med 52%.

Dessutom kommer rapporter från hela landet om kandidater som köpt röster eller vars kampanjer finansierats av paramilitära grupper. Det minskar visserligen, men det är alldeles för vanligt fortfarande.

Mitt i alltihopa är Bogotá som en fredad bubbla. Det valrelaterade våldet och korruptionen är förhållandevis låg och framför allt röstar folk i stor utsträckning på den borgmästarkandidat vars politiska program de sympatiserar mest med. Och kandidaterna i sin tur är kunniga och har genomarbetade politiska program med riktiga förslag. Något som tyvärr inte kan sägas om hela landet.

Jag får inte rösta, men hade jag fått hade min röst gått till kandidaten som vann borgmästarvalet, Gustavo Petro. Han är i sig ett bevis på att åsiktsröstningen fungerar i Bogotá. Han är inte en högerkandidat, han har inte mäktiga företagsintressen bakom sig och han har ett förflutet som medlem i stadsgerillan M-19. Medan kopplingar till paramilitära grupper på extremhögerkanten är vardagsmat i colombiansk politik, ses band till väpnade vänstergerillor långt ifrån med blida ögon. Trots att banden upplösts för över 30 år sedan.

Trots allt detta vann alltså Petro. Med närmare sju procentenheter över närmaste rivalen, exborgmästaren och högerkandidaten Enrique Peñalosa. Som hade mäktiga företagsintressen på sin sida. Som öppet stöddes av Colombias i delar av landet omåttligt populäre expresident Uribe.

Det ger mig hopp om Colombia.

* Det väljs departementsguvernörer, departementsfullmäktige, borgmästare och kommunfullmäktige.

Lördagstips

2011-10-29T01:00:00.000-05:00

Befinner du dig i Stockholm?
Har du ingen plan för ikväll?

Nu har du det!

Schyssta colombianska bandet Systema Solar spelar på Södra Bar klockan 21. Dra dit! All info hittar du här.

De är sjukt bra live, här kommer ett litet smakprov:

Livsfarliga Colombia

2011-10-28T06:00:00.000-05:00

Såhär mot slutet av året brukar alla möjliga årsrapporter och rankingar av allehanda slag dyka upp. Sverige hamnar som vanligt i topp enligt de flesta skalor. Colombia hamnar rätt långt ned, särskilt när det handlar om säkerhet.

Den senaste månaden har tre sådana rapporter dykt upp. Det är Reputation Institute som har publicerat sin årliga undersökning om länders rykten. Där hamnar Colombia på femte plats från botten. Bara Nigeria, Pakistan, Iran och Irak har sämre rykte (Sverige hamnar för övrigt på andra plats från toppen, näst efter Kanada).

Sedan har vi Small Arms Survey, som bland annat rankar länder efter antalet våldsamma dödsfall, där Colombia hamnar på femte plats i världen. Världens femte våldsammaste land, alltså, om man får tro statistiken.

Sist men inte minst kommer Bootsnall som listar världens tio farligaste resmål, där Colombia trängs med länder som Irak, Sudan och Kongo. Författaren tycker dock att man kan åka i alla fall, men hålla sig till de större städerna och resvägarna. Annars kanske man hamnar i FARCs klor.

Jag har mest en sak att säga. Statistik och verklighet är inte samma sak. Den som undviker att resa till Colombia av rädsla för att omedelbart bli kidnappad av FARC så fort planet landat går miste om ett alldeles fantastiskt land. Och det är säkert att resa utanför de stora städerna och de största vägarna. I allmänhet. Då kommer man till platser som Allmänningen där Julia bor. Som nog är bra mycket säkrare än en genomsnittlig colombiansk storstad.

Colombia är inte Bullerbyn, det ska väl inte stickas under stol med. Men det är bra mycket närmare paradiset på jorden än helvetet.

Om jag skulle skriva en bok skulle den heta...

2011-10-27T06:00:00.000-05:00

Den där om Jenny har önskat rubriken.

Jag älskar den här önskerubriken, men jag har inget svar.

När jag var yngre, hela låg-, mellan- och högstadiet skrev jag berättelser på löpande band. Skrev historier och läste böcker. Sen vet jag inte, det var väl tonåren och annat som kom emellan.

Nu ligger ingen historia och lurar, så jag vet verkligen inte vad jag skulle kunna skriva en skönlitterär bok om.

Men jag gillar ju att skriva, och jag skulle gärna skriva en bok. Kanske inte en roman, i alla fall inte nu, men en reportagebok. På något viktigt politiskt tema, med analys, men med utgångspunkt i djupintervjuer och personliga berättelser.

Någon gång.

Men, om man söker på mitt namn på till exempel AdLibris dyker jag faktiskt upp som författare, tillsammans med en massa andra personer. Det är boken Colombia - Möten med landet, folket och konflikten där jag skrivit två kapitel.

Så jag antar att svaret på frågan för tillfället är just det. Colombia - Möten med landet, folket och konflikten.

Salsaparty

2011-10-26T09:22:00.000-05:00

Det är en kvällspigg och dansant filur vi har åstadkommit, Oscar och jag.

Varje kväll, så fort jag lagt mig i sängen, piggnar filuren till och börjar sitt salsaparty där inne i magen. På dagarna, däremot, håller den sig hittills väldigt lugn.

Det är definitivt en liten latino eller latina in the making.

Magen, som ni ser, den bara växer och växer med oroväckande hastighet (jag menar, ska det fortsätta i den här takten i fyra månader till kommer jag se ut som en pilatesboll när det väl är dags).

Karibiensvängen

2011-10-23T08:59:00.001-05:00

Efter mitt dygn i Karibien är jag tillbaka i kyliga Bogotá igen. Egentligen var det inte så glamoröst som det kanske kan verka, det var ingen resa till havet utan till Montería, som ligger ungefär en och en halv timme från närmsta strand.

Jag åkte dit inbjuden av Universidad del Sinú (tänk er ett universitet med mangoträd och kokospalmer på campus!) för att föreläsa för socionomstudenter, dels om vad genus egentligen är för något och dels om våld mot kvinnor och institutionellt bemötande. Det känns extra givande att få föreläsa för studenter på en plats dit Bogotás progressiva politik sällan når, och som tog in vartenda ord jag sa. Jag passade såklart på att redogöra för Colombias abortlagstiftning och hur det är deras skyldighet att informera om dessa rättigheter när de i sin yrkesutövning senare kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för sexuellt våld.

På eftermiddagen passade jag på att kolla in staden, som har en park längs med ena flodstranden, där det promenerar omkring stora ödlor på marken och där man, om man vänder blicken uppåt, kan se apor som svingar sig mellan trädgrenarna.

Om det inte vore för att jag hade lovat bort mig i helgen i Bogotá hade jag passat på och stannat ända till söndag. Då hade jag kunnat gå på fredagskvällens gratiskonsert med karibisk musik och Choc Quib Town i Montería och sedan åka ut till kusten för att ligga på stranden och bada i havet över helgen. Men det får bli en annan gång.

Tänkte bara berätta...

2011-10-20T10:06:00.001-05:00

...att i Bogotá är det just nu elva grader och regn. Inte så upphetsande klimat, precis. Bara lite varmare än dagstemperaturen i Sverige såhär en dag i mitten på oktober.

Skillnaden är att jag drar en sväng till Karibien i eftermiddag. Är tillbaka imorgon kväll. Det ska vara 33 grader varmt där enligt väderprognosen.

Tänkte bara berätta, som sagt.
Hej då!

Söndagsutflykt

2011-10-17T09:26:00.003-05:00

Igår åkte Oscar och jag iväg tillsammans med några vänner till Piedras del Tunjo i Facatativá, fyra mil från Bogotá. Det är en arkeologisk park, bestående av enorma klippformationer med målningar, liknande hällristningar, som ursprungsbefolkningen gjort innan spanjorerna invaderade kontinenten.

Målningarna syns tyvärr inte alls särskilt bra, eftersom parken inte hade någon som helst kontroll innan 2006 och på många ställen är de täckta med klotter. Men klippformationerna i sig gör det ändå värt att åka dit. Jag har inte hittat någonstans varför de ser ut som de gör, men det är lite som att gå runt i ett månlandskap, de är alldeles bubbliga på ytan och ser lite vulkaniska ut.

Det är Oscars foton, såklart

På förmiddagen promenerade vi runt bland klipporna, och på eftermiddagen hade vi tänkt ta en båttur på den lilla lagun som finns inne i parken. Tyvärr är ju vädret i de här trakterna totalt oberäkneligt och det började regna och blev kallt, och det var inte så lockande längre att sitta i en liten plastjolle ute på sjön i strilande regn. Istället satte vi oss i en av stugorna i parken och spelade Alfapet. På spanska. Jag vann!

Jag hade förresten hur som helst inte kunnat åka båt, fick vi reda på när vi läste reglamentet. Varken barn under två år, handikappade eller gravida kvinnor fick av någon anledning vara med. Vem vet, det kanske är jättefarligt om man är gravid att ramla i plurret med flytväst på i en och en halv meters djup i en lagun som är ungefär en kvadratkilometer stor.

Trots otur med vädret var det ändå en härlig dag. Det är alltid skönt att komma bort från stan ett tag.

Hemma hos-reportage, del 8

2011-10-16T00:00:00.000-05:00

Vi har köpt en ny säng!

Det var verkligen på tiden. Vår gamla säng var visserligen fin och funktionell, men alldeles för liten. Vi har i drygt två års tid sovit i vår säng i tron att den var 1.40 bred. När vi mätte för att kolla hur mycket bredare en 1.60-säng skulle bli upptäckte vi till vår förvåning att sängen i alla tider mätt 1.20.

Himla trångt, alltså. Och med en växande mage och en framtida filur blir det alldeles för litet.

Men nu har vi alltså en säng som är en meter och sextio centimeter bred. Det är JÄTTEMYCKET plats. Sådär så jag nästan tappar bort Oscar för han ligger så himla långt borta.

Dessutom behövde vi mer förvaringsutrymme, för det här med smart förvaring i små lägenheter är inte direkt colombianska arkitekters starkaste sida.

Så när vi ändå var på gång slog vi till med lådor under sängen. Det ryms ungefär hur mycket som helst i dem! Jättepraktiskt.

Ja, och när vi ändå hade en ny säng som var oväntat mycket bredare än den förra var vi tvungna att investera i nya lakan också. Och ett nytt täcke. Och då slog vi till och köpte riktiga lakan. Alltså såna som man stoppar in täcket inuti. Revolutionerande.

De kostade en halv förmögenhet eftersom de knappt finns i Colombia (lakan här är ett underlakan med resår i hörnen och ett platt lakan som man lägger täcket ovanpå och som sen skrynklar ihop sig under natten) men åh så värt varenda peso. Även om nästa omgång lakan vi köper får vi be någon snäll själ ta med från IKEA i Sverige. Riktigt gjorda av pengar är vi ju inte.

Halvvägs

2011-10-15T16:24:00.000-05:00

Graviditetsräknaren här på bloggen visar att det gått exakt hälften av tiden på den här graviditeten.

20 veckor har gått, 20 veckor kvar. 140 dagar och 140 dagar.

Jag har hört så många gånger att tiden går otroligt långsamt när man är gravid, att det är en enda lång väntan på något annat. Jag vet inte om jag håller med, själv tycker jag att det var alldeles nyss vi fick de där två strecken på stickan. De första tjugo veckorna har rusat förbi. Vi får se hur det går med resten.

Juholt ur ett colombiaperspektiv

2011-10-14T16:40:00.001-05:00

Jag tycker att det är fantastiskt att Sverige är så pass icke-korrupt att det blir en stor grej av att en partiledare tar emot ett bostadsbidrag på 160.000 kronor som han inte verkat varit berättigad till.*

Men jag kan ändå inte låta bli att jämföra med Colombia och tänka hur en sådan incident skulle vara en total icke-nyhet i det här landet. Det är helt andra ligor här.

När det gäller korruption har vi till exempel förra jordbruksministern Andrés Felipe Arias. Han var ansvarig för programmet Agro Ingreso Seguro, ett biståndsprogram tänkt att hjälpa fattiga bönder att effektivisera sina jordbruk genom att få bidrag till att köpa till exempel ny utrustning. I verkligheten gick större delen av pengarna (hundratals miljoner kronor) till inflytelserika politiker, rika storgodsägare och skönhetsdrottningar. Folk som hade kopplingar till expresidenten Álvaro Uribes valkampanj.

Skandalen uppdagades 2009, men ändå var Arias en av förslagen till konservativa partiets presidentkandidater i valet 2010. Han blev heller aldrig avsatt från sin ministerpost. Först 2011 åtalades han, men ännu har ingen dom fallit.

Ett annat exempel är falsos positivos-skandalen, under dåvarande försvarsministern Juan Manuel Santos ledning. Den uppdagades i slutet på 2008 då det visade sig att militären kidnappat och dödat oskyldiga civila från fattiga områden som de sedan klätt i gerillauniformer för att uppvisas som dödade i strid. Detta hade sin grund i militärens politik som gick ut på att soldater fick bonus eller extra semesterdagar för varje död gerillakrigare eller paramilitär de kunde visa upp. Regeringen har erkänt runt 2000 falsos positivos, men troligtvis är de många fler.

Vad Juan Manuel Santos gör idag?

Han är Colombias president. Vald med de högsta röstsiffrorna en president i Colombia någonsin fått.

*Även om proportionerna i det här fallet är helt ur spel.

Latinamerika

2011-10-13T10:41:00.001-05:00

Calle 13 är en puertoricansk grupp som slog igenom för några år sedan som vilken dussingrupp som helst med sexistiska reggaetón-hits som Atrévete-te-te. Men något hände på vägen och Calle 13 transformerades till en politiskt medveten grupp som spottar ur sig underbara låtar med fantastiska texter.

Den här, Latinoamérica, är min nya favorit, här får ni den med engelsk text så ni alla kan hänga med:

Det är musikvideor som den här som får mig att minnas varför jag valt att bosätta mig på den här kontinenten, trots allt. Det gör mig varm i hjärtat när jag inser att jag har ynnesten att få leva här.

Och tittar ni noga på minut 3.05 ser ni gatan precis utanför restaurangen där vi gifte oss.

Hurra!

2011-10-12T21:49:00.000-05:00

Hade jag inte varit på smällen hade idag varit en alldeles utmärkt dag för att korka upp den där champagnen som blev över efter bröllopet. Idag tog nämligen senaten ett beslut väl värt att firas.

Såhär demonstrerades det i senaten för lagförslaget.
På tejpenöver deras munnar står det "vida" (liv) och
i handflatan har de ritat hjärtan som de viftar med.

Ni vet det där lagförslaget som ville förbjuda abort under alla omständigheter? Det som för att "försvara livet" ville att kvinnor skulle dö av sina graviditeter?

Enligt alla politiska analyser, enligt alla beräkningar, skulle det röstas igenom idag. Sen fattades det visserligen sju debatter och omröstningar till, men idag skulle det i alla fall gå igenom. Tyvärr.

Idag var omröstningen, efter debatt hela dagen igår och idag. Igår var jag på plats i senaten, men idag lyssnade jag på debatten via livestreaming. Med stigande nervositet ju närmre röstningen kom.

På eftermiddagen hade alla debattörer sagt sitt och det var dags. En och en räknades rösterna upp. Senator X för, senator Y emot, och så vidare.

Och så slutsiffran: 9 röster emot förslaget, 7 röster för, och hela lagförslaget läggs därmed ned.

Jag hoppade och skrek och kramade alla i närheten på kontoret, och har nog aldrig varit så glad, och framför allt lättad, för ett politiskt beslut som idag.

Men det säger samtidigt något om nivån av konservatism i landet jag valt att bosätta mig i. Att de stora segrarna består i att abort även i fortsättningen ska vara laglig i tre extrema undantagsfall, tack vare ynka två rösters övervikt. Att det är sådana beslut man får hurra för och fira.

Gör-det-själv i Colombia

2011-10-11T20:05:00.000-05:00

Åsa frågade häromdagen apropå mathandlingsinlägget:
Nu när du berättat hur man handlar mat, undrar jag: Hur är det med gör/bygg-det-självkulturen i Colombia? Finns "Byggmax" i Bogotá?

Colombias gör-det-självkultur är totalt icke-existerande. Allt som utföras av någon annan (för nästan inga pengar alls) delegeras.

Någon annan packar dina kassar på affären, någon annan tankar din bil på macken, någon annan städar ditt hem, och på vissa ställen är det till och med någon annan som trycker på knappen i hissen åt dig.

Jag skulle gissa att en hel del av mina vänners föräldrar inte hittar i sina egna kök. De är aldrig där, det är hembiträdets domäner.

I Colombia finns varken träslöjd, syslöjd eller hemkunskap i läroplanen, och det märks. Att kunna baka bullar helt själv imponerar på de flesta, och mycket få kan till exempel sy eller sticka. När det gäller bygga om hemma är det allra vanligaste att anställa någon för jobbet. Dels för att folk i allmänhet inte kan själva och dels för att det är oförskämt billigt.

När vi köpte tapet till fondväggen, till exempel, kostade det under 100 kronor, inklusive tapetklister, att en tapetserare kom hem till oss och satte upp tapeten.

Men för att svara på Åsas fråga, det finns faktiskt motsvarande "Byggmax" i Bogotá. Home Center, heter det och där kan man köpa det mesta i byggmaterials- och hemmafixarväg. Som någon annan sen kan komma och installera.

Det här gäller såklart medel- och överklassen i städerna. Hela systemet med att någon annan kan göra i princip allt åt dig bygger ju naturligtvis på att det finns massor av "andra" som utför detta för en spottstyver. Vilket det finns i städerna. På landsbygden gissar jag att situationen är annorlunda. Om gör-det-självkaffeproduktion på Colombias landsbygd kan ni till exempel läsa hos Julia i del ett, två, tre, tre och en halv, och fyra.

Tiden

2011-10-09T09:34:00.001-05:00

Igårkväll var vi på fest hemma hos Theresia och Abdallah. De är två av de trevligaste människorna vi känner här, och ändå ses vi alldeles för sällan.

Det blir ju så, vardagen kommer emellan och tiden liksom bara går.

Och så helt plötsligt igår var det avskedsfest för Abdallah. Han har varit här i två år och åker hem till Egypten. Theresia stannar ett år till.

Två år har de redan hunnit vara här, och hur ofta har vi setts? Alldeles för sällan.

Bekantskapskretsen här består till största delen av colombianer, men en del svenskar (och en egyptier) som bor här mer eller mindre permanent finns också på listan, och det är just med dem som tiden som springer iväg blir allra mest påtaglig. För helt plötsligt har de varit här i flera år och det är dags att åka vidare. Och man undrar varför man inte setts oftare.

När man själv är turist, eller tillfällig, passar man på mycket mer, för tiden är begränsad, men när tiden blir längre sugs man in i vardagslunken och liksom missar hur dagarna rusar förbi.

Hade det varit nyår strax hade det kanske varit passande att ha som nyårslöfte att passa på oftare och ta vara på tiden.

I den andan kanske jag ska börja med att gå på Bogotás Museo Nacional, nationalmuseet, som vi bott nästan granne med i över två år utan att besökt en endaste gång. Det kommer alltid vardagsliv emellan.

Modeblogg

2011-10-06T04:30:00.000-05:00

Jag har köpt ett par gravidjeans. Ni vet, såna där med jättebred resår i magen.

Jag har bara en sak att säga: Milda makter! Det är det skönaste klädesplagg jag någonsin ägt i hela mitt liv!

På rikt.

Jag flyttar härmed officiellt in i mina byxor och kommer inte att ta av mig dem förrän filuren vill komma ut i början på mars.

Jag bjuder på en bild på underverken här till höger, även om det är tydligt att jag aldrig kommer att bli någon riktig modebloggare av mig. Fattar inte hur man gör och har ingen vettig spegel att ta kort i heller (det syns inte men jag står på toalettlocket).

Det är svårt att bestämma sig för vad som egentligen är bäst hittills med att vara gravid: Att alltid få sittplats på bussen eller att få ha världens skönaste byxor jämt.

Jag tror att byxorna vinner.

Mi primera visita a Colombia

2011-10-05T08:41:00.001-05:00

Mitt första besök i Colombia
Colombia en Suecia har önskat rubriken.

Jag landade för första gången på El Dorado-flygplatsen i Bogotá i slutet av juni 2005. Det var första gången jag var i Colombia, men inte första gången jag var i Sydamerika. Jag hade redan bott ett år i Chile, och några månader i Argentina och pratade spanska och trodde att jag kunde kulturen. Men Colombia var något helt annat än länderna i söder. Jag förstod till en början nästan ingenting av vad någon sa, den colombianska spanskan var helt annorlunda än de dialekter jag var van vid.

Men jag älskade det.

Jag hade kommit hit för att vara stab på ett seminarieläger med CISV, som jag skrivit om förut.

Förutom några inledande dagar i Bogotá bestod min allra första colombiavistelse av en månad på en lantgård utanför byn Sutatausa med 4700 invånare, nio mil från Bogotá.

Lägret var fantastiskt, såklart, det är alla CISV-läger. Där lärde jag känna många människor som än idag är mina vänner, även om jag då inte hade en aning om att jag två och ett halvt år senare skulle landa på El Dorado-flygplatsen igen, den gången med en enkelbiljett för att stanna.

Bland annat lärde jag känna Camilo, som pluggade på Universidad Nacional. En av de där inledande dagarna i Bogotá tog han med mig till universitetet och jag blev helt förälskad. När jag sedan väl bestämde mig för att leta efter masterutbildningar i Sydamerika var Colombias Universidad Nacional en självklar kandidat.

Men hur som helst, allt det visste jag som sagt inte den där första gången jag kom till Colombia för en månad i Sutatausa.

En månad senare satte jag mig på bussen för att backpacka mig söderut genom Sydamerika till Argentina där jag skulle göra ett halvårs praktik på FNs befolkningsfond, UNFPA. På den tiden tänkte jag att det kanske var Argentina jag skulle stanna i.

Zapote

2011-10-02T22:12:00.000-05:00

Åter till temat exotiska frukter i Colombia*. Den här gången är det zapotens tur.

Zapote är en frukt som inte ser mycket ut för världen. Även om den växer på träd liknar den till det yttre snarare någon slags underjordisk rotfrukt som är mer nyttig än god.

Inuti, däremot, är den orange, saftig, mjuk och väldigt god. Största nackdelen med zapoten är att den eventuellt är den trådigaste frukt som existerar. Det är omöjligt att äta en zapote utan att sisådär hälften av den fastnar i tänderna.

Som tur är går det ju att göra juice av den istället.

Enligt min allsmäktiga fruktbok som jag köpte av en ambulerande försäljare på bussen en gång för längesen har zapoten dessutom fantastiska näringsmässiga egenskaper i form av A-vitamin, askorbinsyra, järn, niacin, kalcium, fett, vatten (ja, det är med på listan), protein, kolhydrater och fosfor.

Vad mer kan man behöva?

* Andra frukter jag skrivit om tidigare är granadilla, pitaya, lulo och tomate de árbol.

Mammaliv från den colombianska landsbygden

2011-09-30T20:49:00.000-05:00

Julia Svanberg är en skön tjej som åkte till Colombia för en massa år sen och stannade kvar. Här fick hon tre barn och en man och bosatte sig i en liten by i en helt annan del av landet. Hon frilansar ibland för lite olika tidningar och skriver fantastiskt bra.

Hon har bloggat ett tag, men nu har hon bytt adress och startat en alldeles ny blogg på resemagasinet Äventyr. Mammas Machete heter bloggen som alla borde läsa:

Klicketiklick!

Hur köper man mat i Colombia?

2011-09-28T17:51:00.001-05:00

När jag hittade den googlingen i besöksstatistiken tänkte jag först: Men herregud. Som tur var tänkte Fialotta lite längre och sa att det kanske är någon som är nio år och håller på med ett skolarbete som googlar så.

Så måste det naturligtvis vara.

Hej, nioåring!
Egentligen fungerar det ungefär som i Sverige att köpa mat i Colombia. Man går till affären, lägger de varor man vill ha i kundvagnen, går till kassan och betalar. Klart.
Men det blir ju ett himla kort skolarbete, och det är ju kanske intressantare med det där som inte är som i Sverige.

Exito är en av Colombias största kedjor med mataffärer

Till exempel finns det inte riktigt samma varor. Det mesta är sig likt, men det finns vissa saker som är typiskt svenska (ostkrokar, lösgodis, falukorv, lingonsylt och lite sånt) som man inte hittar på en mataffär i Colombia. Och det finns annat som man inte kan köpa i Sverige. Sen ser det lite olika ut också. I Colombia äter man till exempel massor av ris, så det är oftast en hel hyllgång med bara ris.

I kassan kan man betala med kort eller kontanter, men man betalar alltid till kassörskan, självscanning finns inte i Colombia.

Dessutom finns det oftast en person som packar ens kassar (står det ingen där packar kassörskan kassarna och de som står i kö får vänta). De som packar kassar är oftast tonåringar som har det som extrajobb. De får ingen lön, utan allt de tjänar är dricksen de får av kunderna. Vanligast är att ge 100 eller 200 pesos vilket är ungefär 35 eller 70 öre. De kan även bära hem ens kassar, då ger man lite mer i dricks.

I stora städer är det vanligast att handla på supermercados, alltså mataffärer ungefär som i Sverige. Men det finns också andra sätt att handla mat. Till exempel finns det ganska många marknader (Paloquemao i Bogotá är en sådan) och små specialiserade affärer där man handlar var sak på sin affär. Frukt och grönt på grönsaksaffären, kött på köttaffären, ost och mjölk på mejeriaffären, och så vidare.

Det var väl det.

Lycka till med skolarbetet!

Politik på colombianskt vis

2011-09-27T17:15:00.000-05:00

Politiken i Colombia är helt absurd, men i alla fall aldrig tråkig. Det händer alltid något nytt som överträffar vad man trodde var möjligt. Och argumenten som används i de politiska debatterna. Man baxnar.

Här är de, senatorerna och deras rådgivare.

Till exempel idag, då jag ägnade förmiddagen åt att lyssna på en debatt i senaten. Konservativa partiet har föreslagit att konstitutionen ska ändras så att artikel 11 "Rätten till liv är absolut. Det ska inte finnas dödsstraff" istället ska bli "Rätten till liv är absolut och ska få samma skydd från befruktningen till den naturliga döden. Det ska inte finnas dödsstraff".

Anledningen är såklart att de inte står ut med tanken att kvinnor som blivit gravida efter en våldtäkt, eller vars graviditeter innebär hot för deras liv eller hälsa, eller vars foster inte har möjlighet att överleva utanför livmodern, ska ha rätt till en laglig och säker abort, som är fallet idag.

I slutändan bestämdes det att debatten ska skjutas upp en eller två veckor, eftersom de som motionerat mot lagförslaget inte var närvarande.

Men alltså, debatten som hanns med innan det beslutet togs. Man tar sig för pannan.

Senatorn som presenterade lagförslaget försvarade det bland annat med följande argument (det är helt sant, jag skulle inte kunna hitta på såna extrema dumheter ens om jag ville):

Våldtagna kvinnor ska inte behöva "utsättas för" abort. Detta skapar bara ytterligare trauman för de stackars kvinnorna. Dessutom bidrar inte en abort på något sätt att återupprätta hennes heder. (Ja, han använde ordet "heder")
Apropå trauma så visade han siffror från en mycket vetenskaplig undersökning angående alla hemska psykiska konsekvenser en abort får för kvinnor, såsom alkoholism. Till exempel begår 35% av alla kvinnor som gjort abort självmord.
Nuförtiden har läkarvetenskapen avancerat så mycket att det inte finns några problem som inte går att lösa. Dessutom har även de fattigaste kvinnorna tillgång till förstklassig vård i Colombias välfungerande sjukvårdssystem. (Personligen undrar jag över hur den moderna läkarvetenskapen till exempel tillverkar hjärnor till foster med anencefali)

Efter utläggningen av denna kaliber visades en video, med blodiga, halshuggna, nästan fullvuxna foster som skulle föreställa resultaten av helt vanliga aborter.

Som tur är finns det tänkande människor även i Colombias kongress och en av senatorerna röt ifrån och stoppade visningen.

Men ändå. Såhär ser en helt vanlig abortdebatt ut i Colombias högsta beslutande organ. Man undrar ju om konservativa partiet och deras kumpaner fått reda på att det är 2011 nu. Någon kanske borde tala om det för dem.

Vad tycks?

2011-09-24T23:40:00.001-05:00

Jag ledsnade lite på bloggens utseende och bestämde mig för att renovera den. Som tur är har jag ju gått och gift mig med en grafisk designer, så medan jag var på möte hela dagen frågade jag honom om han inte kunde göra en ny bloggheader med lite colombiabilder till mig.

Det kunde han.

Habemus gynekolog

2011-09-23T09:55:00.000-05:00

Disclamer: Efter det här inlägget ska jag sluta trötta ut er med gravidsnack ett tag. Lovar.
-----

Ni kanske minns vår jakt på gynekolog? Igår tog jagandet äntligen slut. Vi träffade nämligen Fernando Gómez och tadaa vi gillade honom! Och tadaa han är inte på semester precis när filuren ska födas!

Fernando är en lite barsk men ändå trevlig farbror som verkar kunna sin sak. Han är ju chef för hela gynekolog- och obstetriavdelningen på sjukhuset, så det fattas väl bara annat. Han har dessutom massor av bokhyllor med vetenskapliga gynekolog- och obstetriböcker och foton på sin familj på sitt kontor. Inte en enda bibel eller kors eller tavla på påven så långt ögat når. Det är en mycket viktig detalj.

En intressant grej som händer varenda gång vi varit på gynekologbesök är att när framtida psykoprofylaxkurser och annat kommer på tal spänner gynekologen ögonen i Oscar och säger mycket strängt att "du måste också vara med då".

Det finns ju inte på kartan att Oscar skulle få för sig att inte vara med, men tydligen tillhör det inte vanligheterna, eftersom alla gynekologer känner sig nödgade att komma med så stränga förmaningar. Och ja, det är faktiskt mycket sällan vi sett andra par på till exempel ultraljudsundersökningarna. De flesta är ensamma eller i sällskap av sin mamma eller väninna (ja, det framgår av deras samtal att de inte är ett par). Graviditet verkar tydligen inte vara något som pappan anser sig ha särskilt mycket med att göra.

Magen vecka sexton

2011-09-21T05:00:00.000-05:00

Helt plötsligt ser jag inte längre bara tjock ut, som jag gjorde för några veckor sedan, utan faktiskt gravid. Magen är större än vad den verkar på bilden, till exempel kan jag inte längre knäppa knapparna på min jeansjacka.

Typisk flickmage, säger folk i allmänhet. Eftersom de inte kan få veta könet försöker de i alla fall gissa sig till det med hjälp av diverse mycket vetenskapliga metoder.

Vet ni vad det blir?

2011-09-20T07:19:00.001-05:00

En liten människa, vill jag helst svara, men oftast gör jag inte det. För det folk undrar över är ju om det blir en flicka eller en pojke. Denna livsviktiga vetskap. Alla tar reda på det i förväg.

Nej, det vet vi inte, och det kommer vi inte att veta förrän runt den tredje mars nästa år.

En del blir rätt ställda av idén att vi inte vill ta reda på könet i förväg. Men hur ska man då veta vad man ska köpa för presenter till baby showern? Jag har fått förklarat för mig några gånger också att det är bäst att vi tar reda på könet i förväg, för annars måste vi ju handla allt när barnet är fött och sånt är ju bra att passa på och förbereda innan.

Ja, för hur i hela friden ska man kunna handla bebissaker om man inte vet om allt ska gå i rosa eller i blått?

Det kan ju omöjligt vara så att det är själva tanken bakom att inte veta innan. Att inte stoppa in barnet i ett fack innan det ens fötts.

Vissa tycker att det är lite spännande och "okej, man kan ju köpa neutrala saker, i grönt och gult". Ja, för ve och fasa om man skulle råka köpa något rosa till en pojke eller blått till en flicka.

Det blir spännande, det här. Fem månader till av att förklara att man faktiskt inte alls behöver veta kön i förväg och att man faktiskt visst kan köpa även rosa och blått alldeles oavsett.

Lite bröllopsfoton

2011-09-17T07:49:00.000-05:00

Såhär två och en halv månad senare har vi äntligen fått våra foton. Och nej, det är inte vår fotografs fel, utan vi som varit oförskämt sega med att bestämma oss för vilka av de 1200 bilderna vi helst ville ha.

Men nu har vi gjort det och här kommer ett litet, litet urval. Ni som är vänner med mig på Facebook hittar ett album med 144 foton till om ni inte får nog här.

Här går vi in, till tonerna av "Chapel of love"

Skål

Bröllopsvalsen som var en salsa

På festen

Mer om bröllopet finns här: soundtracket, vigseln, middagen, festen och bröllopsnatten.

Det är inte lätt att vara miljövänlig

2011-09-14T08:41:00.000-05:00

Inte i Colombia, i alla fall. Nu kanske Sverige är världens mest miljömedvetna land och kanske inte en så rättvis måttstock, men ändå, i jämförelse befinner sig Colombia ljusår efter.

Visst, vi källsorterar. I vårt hus finns speciella återvinningssoptunnor - en för papper och kartong och en annan för plast, metall och glas. Men det är väl ungefär det enda.

Ibland finns det ekologiska frukter och grönsaker på affären men jag köper dem aldrig. Inte för att jag hellre vill ha giftigt besprutade diton, utan för att de ekologiska alltid är förpackade hur omiljövänligt som helst. Tre ekologiskt odlade äpplen inplastade på en frigolitbricka, till exempel. Det känns som att det tar ut hela tanken bakom det ekologiska.

Häromdagen såg jag för första gången miljövänligt tvättmedel. Fantastiskt, tänkte jag, innan jag tog mig en närmare titt på förpackningen.

Tillverkat av palmolja.

Palmolja. Kanske världens mest omiljövänliga odlingar, till största delen odlas palmolja på skövlad regnskogsmark. De flesta palmoljeodlingar i Colombia har dessutom ett extra plus, förutom förstörandet av hela ekosystem. Marken palmolja odlas på i Colombia är alltsom oftast mark där befolkningen med våld fördrivits av paramilitärer. De som vägrar lämna sin mark mördas.

"Miljövänligt" palmoljetvättmedel.

Nej, jag tror att jag fortsätter tvätta med vårt omiljövänliga ett tag till.